MadBel

2 MadBel

6180 visningar

Nyförlöst och sambon arg när jag gråter, gråter ännu mer då.

Hej! Måste skriva av mig lite. Vår dotter är idag sex dagar gammal och hon är det finaste som finns! Allt är underbart utom bråket jag och min sambo hade igår kväll och i morse (och såklart när tösen är sådär otröstlig ^^)  Åter till bråket med sambon. Han är mäklare och har visningar idag, så fort han har nämnt att han ska iväg börjar jag gråta. Han frågade om jag ville att han skulle vara hemma och jag har sagt ja men vi har även sagt att vi väntar och ser hur det känns när söndag kommer. Så igår kväll så började jag gråta för jag hörde honom prata i tfn och han sa att han hade visningar. Han hade inte pratat något med mig.  Jag förstår det här med att han måste iväg men jag tycker det är skitjobbigt och jag gråter. Jag är jätterädd för att dottern ska bli hysteriskt ledsen och sådär otröstlig som hon blir ibland (hon är inte det jätteofta men det händer) och då känner jag att jag måste ha hjälp. Eftersom jag inte ens kan gå på toa då och hon kan vara ledsen i flera timmar, oftast händer detta på nätterna men det har inträffat på dagarna också men då brukar det inte pågå lika länge. Jag kan dock inte gå på toa iaf och jag gråter lätt vilket bara är normalt när man är nybliven mamma.  Min sambo blev jättearg igår när jag började gråta pga detta och tror att jag inte förstår honom. Han bad om ursäkt igår.  Natten har varit jobbig för hon har gråtit så där jättemycket och det är jag som är vaken mest av nätterna. Jag grät i morse och min sambo frågade vad det var och jag sa att det var samma som igår och du blir bara arg när jag gråter så låt mig va.  Han gick upp, gjorde sig i ordning, åt frukost tittade på tv mm. Jag ligger kvar i sängen och gråter hysteriskt och blir ännu mer ledsen över det faktum att han inte har möjlighet att bara trösta mig mm. Han låter mig ligga och gråta, han blir bara arg för att jag gråter. Det går mer än en timme och sen kommer han in i sovrummet igen. Försöker prata med mig. Och blir mer arg och säger saker som att kan du inte bara förstå, jag måste jobba för att få pengar osv. Jag säger tillbaka att kan du inte bara acceptera att jag tycker det är jobbigt?? Jag blir ännu mer arg och säger att han inte bryr sig eftersom han låter mig ligga i sängen och gråta utan att göra något. Då blir han ännu mer arg. Det hela slutar med att jag, dumt nog, säger något i stil med "du är sån jävla idiot, dra åt helvete. Jag trodde verkligen att du skulle förstå det här med att jag som är nyförlöst är känslig och gråter lätt eftersom det är du som har pratat mest om det" Tillbaka i svar får jag "Du är ju helt jävla störd" sen var det något mer elakt som jag inte minns vad det var men meningen var iaf betydligt längre än så... Oj så långt!!! A ja, jag vet inte vad jag ska göra. Be om ursäkt och förlåtelse för att jag är hormonpåverkad? När jag gråter för att jag har ont eller för att det är jobbigt med tjejen kan han trösta och förstå mig men så fort jag gråter när det handlar om honom så blir han arg... det är så jobbigt... :(
7 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    sotemmie

    5 sotemmie

    Åhh fyy Inget av det låter kul, Att få barn är ett jätte stort prov, mycket störe än man tror!.

    Jag skulle rekomendera dig att prata med förlossningen, tror flickan kan gråta av olika orsaker hon kan ha kolik,och hon kanske även inte bli mätt när du har ammat?. Och sen tror jag du är ledsen för diu har fått en förlossnings depretion vilket är jätte vanligt!. Prata antningen med förlossningen eller Så kan du även tala med bvc när du ska dit nästa gång. Sen ta även med din sambo så han förstår, och sen får han en chans att säga vad han känner med.

    Lycka till gumman, är säker på att ni är världens bästa föräldrar :). kram

  • Det är så lätt att känna sig maktlös med en liten som skriker otröstligt. Förstår dig sååå väl. Varför använder ni inte de tio dagar som pappan får vara hemma? Jag hade overkliga förlossningsdepritioner med mina första tre barn å sambon fick vara hemma de första tre mån. Jag sjukskrevs å han gick på föräldrapenning. Det hjälpte sååå när det va jobbigt. Ni kanske kn göra så oxå? Det e ju inget som säger att det kommer att vara så länge för din del men det finns hjälp å få. Nu senast mådde jag mycket bättre å sambon va hemma de första 10 dagarna sedan gick han å jobba. Men dom dagarna behövs. Det är så mycket i början å hormonerna å sömnlösheten kan ju göra vem som helst mer eller mindre tokig. Tycker det e synd att din sambo inte förstår dig. Stackare. Synd att man inte kan få dela lite på hormoner å liknande. Känner så igen mig. Min lille kommer bara vara 1år å 3 mån när nästa kommer å jag är livrädd för att känna samma igen. Det är så jobbigt att känna sig hjälplös. Önska jag kunde hjälpa dig. Hoppas att det löser sig för dig. Behöver du prata mer el något så skicka ett meddelande till min inkorg. Har varit där du är. Män kan vara så ofantligt ego ibland. Å känner man sig inte nere så det räcker så känns det ju definitivt inte bättre av att man inte får stöd när man gråter. Min gubbe gör likadant ibland. Kämpa vidare vännen. Kram
  • 3

    Miranda90

    5 Miranda90

    Men urs vad jobbigt!! :( Till att börja med tycker jag du ska låta honom läsa de svar du kommer få här, för att få lite perspektiv. Inte för att "läxa upp honom", utan bara för att ni båda ska kunna få lite överblick.

    Det är så svårt när båda är frustrerade och känner sig maktlösa. I ditt fall blir det nästan än mer jobbigt bara för att du faktiskt inte kan styra dig p.g.a. alla hormoner.
    Samtidigt förstår jag att din partner tycker det är jobbigt för "allt" han gör blir fel. Han kan inte trösta dig, han kan inte hjälpa dig. Och när han hjälper genom att jobba och tjäna pengar så blir det också fel.
    Så jag tvivlar starkt på att han egentligen blir arg. Det är snarare så att han är vilsen och frustrerad.
    Precis som du! Därför är det inte konstigt att ni säger elaka saker till varandra :/

    Kan inte ge så mycket tips utom att försök tala med varandra. Du kan ge honom mer konkreta saker att göra. T.ex. när du gråter, säg åt honom att du behöver en kram eller be honom ta barnet till ett annat rum för att trösta det där.
    När han blir "arg", säg åt honom att "du låter arg och det gör mig ledsen så låt mig vara". Att han kommer tillbaka efter ungefär 1 timme visar ju bara att han faktiskt försöker försonas och hitta något sätt att hjälpa dig på.

    Det är så svårt att se när man är i er situation, speciellt när man säger elakar ord som gör fruktansvärt ont.
    Men jag kan se i din text att ni trots allt bryr er om varandra :)
    Och det blir bättre. Tro mig!
    Styrke kramar till er alla 3!

  • Jag hade lite av samma problem som dig men efter stått ut 1 vecka med att vara vaken hela nätterna och dagarna eftersom det var jag som tog våran tjej för han skulle jobba, så sa jag ifrån.

    Han fick vackert gå upp på nätterna och hjälpa till för jag håll på att gå in i väggen.

    Det blev bättre då faktiskt! Jag orkade mer men som du sa, det är naturligt bara.

    Men jag var ju också ledsen över att bli lämnad själv men för att undvika bråk m.m så sa jag bara när han frågade varför jag grät; 

    -Bara för att.'

    Och det hjälpte med för då la han sig vid mig och bara va.

    Det blir bättre! 

  • 5

    Sara.

    4 Sara.

    Jag skulle inte vilja byta med dig och önskar dig och resten av familjen allt gott. De där hormonerna är helt galna! Men om jag förstått det egentliga problemet rätt här så oroar du dig för att vara ensam med liten? Till det vill jag bara säga: du kan! Oroa dig inte för att hon gråter eller verkar otröstlig. Se till å göra allt du kan å mer kan du inte göra. Behöver du en paus så lägg henne på ett tryggt ställe å sätt dig bara å vänta tills känslan av maktlöshet gott över. Klarar du första dagen själv så klarar du alla:) man känner sig som världens bästa när dagen är slut o sambon kommer hem. Första dagen ensam är inte rolig för någon. Men du är en superkvinna och världens bästa mamma. Sen glömmer man lätt att det är chockartat att bli pappa också. Men det ger honom ingen rätt att skälla på dig. Men sätt dig ner o fråga hur han mår. Tror han behöver känna o vädra sina känslor. Lycka till:)
  • 6

    MadBel

    2 MadBel

    Tack för era svar! Det är skönt att få lite andra tankar i huvudet än bara ens egna. Jo de här hormonerna gör en knäpp... tack än en gång, det är skönt att läsa andra tankar och ideer som sagt :)
  • 7

    Jinxa

    3 Jinxa

    Man ska ju kunna bråka med varandra,bara man löser det och kommer överrens,vilket jag gör med min kille rätt ofta,så vi kan bråka,vilken käns bra men det käns ju aldrig bra när man väl får upp en argumentation som det visar sig bli högljutt kring, vad är värt att kanske starta ett bråk över också dvs?om du vill att han ska vara hemma med er förstår man såklart =) tror han vill det själv, men jobbar han inte får ni inga pengar. Ibland kan man bli upprörd av att få lite panik och inte veta vad man ska göra,även fast det kan stå uppenbart framför näsan på dig som att "bara du går fram o tröstar din tjej blir det lite lättare" hoppas ni slipper det fler ggr.spec när ni har en liten bebis brevid er som behöver eran trygghet =)