Just nu vet jag inte vad jag skall tro om mig själv, min stubin har verkligen blivit kortare sedan graviditeten blev ett faktum. Jag känner mig stressad, stirrig och andningssvårigheterna förbättrar inte läget. Inte heller faktumet att min karl jobbar från 6 på morgonen -8 på kvällen. Det innebär att jag får stå för allt på hemmafronten. Idag klagade han över hur jag tillagade biffarna och hur dem "såg ut". Blev så förbannad att jag drämde biffarna rätt ner i vasken och stekspaden i väggen. Detta är inte första gången jag gör något sådant. För någon månad sedan drämde jag en saft flaska rätt ner i marken. Jag kan verkligen inte tygla min frustration och hans gnäll gör det bara värre. Känns som att jag försöker att vara alla till lags, tänker på mig själv i sista hand. Och vad får jag för det? gnäll och otacksamhet. Vet inte hur normalt det är att vara "arg", men det är inte likt mig att kasta saker omkring mig, men måste få upplopp för mina känslor samtidigt som jag vill visa honom att jag orkar inte mer. Jag kan stå kl elva på kvällen med disk och tvätt, och när jag hävdar att jag är gravid och måste i säng, säger han att graviditetet är ingen sjukdom. Eller när jag har ont pga foglossning och gärna väljer kortare rundor, " du har ben att gå med "...Och nu idag när han tog upp hur biffarna såg ut, det var bara droppen!
Någon annan som kastar saker? :/
Tack, förstår precis vad du menar. Känner likadant att passar det inte så får det vara.Måste nog bli bättre på att sätta ner foten helt enkelt. Trött på att stå med disken kl 11 på kvällen för att han föredrar ett skinande kök på morgonen när han går upp.
En gång vid min första graviditet skrek jag helt galet åt en man som körde en bil i ett parkeringshus. Var mitt i julstressen och mycket folk men jag tyckte av någon anledning att han inte kunde köra bil och således skulle flytta på sig. Jag hade nog nästan kunnat hoppa ur bilen och börja slåss kändes det som.. :P
Jag tycker att du har rätt att bli arg på din sambo(!) :O Sedan kanske du behöver kunna behärska dig något men..! du bör fortsätta bli arg om han beter sig på det viset.
Sluta sörva honom och gör enbart det du orkar. Graviditet är ingen sjukdom men gravditetsbesvären som kan uppstå kan vara lika jobbiga som om du skulle vara det (ibland krävs till och med sjukskrivning ju).
Hoppas att det ska bli bättre för dig. Kram
jag hade oxå blivit förbannad om min karl betedde sig så! Han kan väl laga maten själv då om din inte duger. Nä fy!
Givetvis är det inte godtagligt att slänga saker vilt omkring sig, men just i sekundens hetta kan jag inte tygla mig. Det är svårt att skriva i ett inlägg och sammanfatta exakt allt som ligger i bakgrund till detta, men låt sig att biffarna var droppen helt enkelt. Framför allt när jag behövde hjälp i köket men inte fick någon, och sedan kläcker han ur sig en dum kommentar hur jag har tillagat dem. Kände bara att "du kan stoppa dina biffar någonstans". :)
Norrlandsbo, känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Här handlar det dock om hur grannarna går i trappan! dem verkligen dunsar upp och väcker hela grannskapet. Givetvis har hormonerna sin del i det hela, men vissa beteenden är inte acceptabla.
Förklarade för sambon i går att jag inte är sjuk men gravid och att lite hjälp inte skulle skada. och att hans kommentar var onödig eftersom han faktiskt inte själv planerat att tillaga dem. Han bad om ursäkt och kände sig dum efteråt. Nämnde även att någon här hade kunnat slänga stekspaden i huvudet på karlen;) ha ha