Hej jag är 20 år och gravid har en pojkvän som jag älskar och är säker på, ibörjan var vi båda säkra på att behålla barnet men ju mer tiden gick blev min pojkvän osäker och nu vill han inte ha barnet vet att han har rätt vi bor hemma båda två han har inget jobb och jag studerar vill kunna ge mitt barn allt och vet inte om vi är tillräkligt starka just nu att föda ett barn till denna värld men endå kan jag inte låta bli att vilja ha barnet känns som jag misslyckas ger upp om jag gör en abort känns som ingen förstår alla bara tänker på vad som blir enklast för alla men för mig då ? jag vet att det är tufft men jag vill kriga för att kunna ge mitt barn ett liv vet inte hur jag ska göra allt e så koplicerat är rädd att om jag gör en abort så kankse jag förändras kanske ångrar mig och tar ut det över min pojkvän så många tankar i mitt huvud men inga svar.. känns som ingen förstår blir arg på min pojkvän för han verkar ha det så enkelt medans jag måste må sähär.
Se till att hitta en bra kurator via ungdomsmottagningen eller mvc, ingen som har någon åsikt om vad ni ska göra utan som kan hjälpa er att bestämma bara :) För det är trots allt erat beslut! Man får väldigt mycket tankar om hur det ska gå etc, det är bara du och han som vet och kan känna efter hur ni tror att det kommer kännas senare om ni väljer att behålla. Är det bara rädsla inför ansvaret, är det rädsla för att inte räcka till, eller har ni helt enkelt kommit på att ni inte är redo? Prata med din pojkvän på riktigt om framtidden och försök första vad det är han är rädd för. Eftersom han inte bär på barnet så kan det vara svårt för honom att förstå. Men försök att få honom att berätta vad det är som gör att han är osäker. Om det bara är något han känner nu, eller något som han vet att han kommer känna under hela tiden. Känner han att ni inte har råd etc. så finns det ju inte så mycket att göra. Men är han rädd för ansvaret bara så går det att jobba på genom att prata om planera för att få bort rädslan. Lycka till, finns om du vill skriva mer! :)
Jag tycker att dina känslor är naturliga och att det är viktigast att du mår bra! (Det är trots allt DU som måste gå igenom aborten, även om din pojkvän ändå "är med".) Känner så många som gjort abort som ångrar sig varje dag resten av sina liv. Det är inte direkt som att avliva en katt. Det är erat barn, och din pojkvän har också satt barnet till världen.
Men absolut tycke jag att ni ska prata med varandra och att du ska stå på dig och säga att du verkligen inte vill göra en abort. Lycka till!
Jag tror inte det finns någon som inte ångrar sig efter en abort, men om man har det dåligt ställt och vet att man inte skulle klara av ett barn, att man inte skulle kunna ge den det den behöver så kommer en abort vara det bästa för barnet. Har en kompis som ska ha barn om två månader och inte ens har råd att äta själv, hon röker upp sina pengar och köper godis istället, fast hon är höggravid. Så när barnet kommer har hon ingen aning om alls hur hon ska kunna köpa blöjor och ge den mat om hon inte får igång amningen etc. Och det är riktigt jobbigt att som vän stå bredvid och se på. Vissa är inte mogna eller har planerat överhuvudtaget, jag är varken för eller emot abort. Upprepade aborter är jag emot, men om det skulle hända att man blir gravid och vet att man inte kommer klara av det så är jag verkligen för det. Men jag känner ju absolut inte er så därför är mitt bästa råd att verkligen läsa på och se om det är något för er, om det är något ni skulle ha råd med och klara av. Och sen bostad etc, hur det blir med det sen när barnet kommer isf. :) Gör upp en plan och ta reda vad den behöver (kom ihåg att se på det som är nådvändigt, man kan köpa begagnat te x, det behöver inte vara fancy alls bara det är brukbart! ) , ansvaret och allt annat kommer ni klara galant, det är inga problem. Det kommer alltid finnas hjälp att få på den fronten!
Jag menar att det inte är lätt, alltså att man kan tänka på det ibland typ "undrar hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade gjort det" Jag ångrade mig inte märkbart mycket, men jag tror det är normalt att man funderar på det efteråt även om man vet att man gjort rätt beslut :)