Alla
BabyBesvärBli gravidFörlossningenGravidÖvrigt
Ställ en fråga
Gravid Rapportera Prenumerera Rekommendera
Lillajag85

5 Lillajag85

8002 visningar

Hur skulle ni ha gjort? vecka 34

Jag är nu i vecka 34 (33+3) och självklart är jag grymt glad att snart få hålla i min lilla bebis som jag nu så länge väntat på.. MEN all bebisglädje är som försvunnen nu.. Jag och min man bor i ett stor hus på landet med stall och allt.. Och efter att vi bråkat med ett försäkringsbolag nu sen ett år tillbaka så känns det inte alls kul att ha barn. All glädje försvinner då man måste bråka med bolaget och då dom verkligen bara kör över oss hela tiden och det blir inte bättre av att man har en släkt som är på en.. Jag är så sugen att flytta härifrån och börja om helt på nytt.. Men släkten vill att jag ska bo kvar i huset. All bråk har också slutat med att jag och min man bråka lätt om småsaker.. Han vet inte vad han vill och säger inte vad han tycker och tänker om saker.. Så det blir min uppgift att se till att allt bli bra och att alla runt oss blir nöjda samtidigt som man måste hålla sig på benen fast dom bara vill vilka sig.. Då jag pratar med min man om allt detta så är det som om han inte kan förstå hur jag känner det fast jag säger till han.. Han kan som inte ta det till sig hur dåligt jag mår över allt skit som är runt oss nu.. Sen då man fått veta att man också måste låta en av sina hästar somna in och kanske 2 av hundarna också pga sjukdomar så är ju inte livet bättre.. Så har ni några bra tips hur jag ska kunna få han att förstå? Jag vill inte vända mig till min släkt heller då dom verkligen inte bryr sig hur jag mår.. Alla tips är välkommna.. =)

1507 Svar (äldsta svaret först)

  • 1

    HannaA

    5 HannaA

    Någonting som fungerade någorlunda bra för min sambo och mig var att jag till slut skrev ner hur jag kände, jag kunde då berätta allt, behövde inte skämmas för något och han kunde inte komma med någon kommentar innan jag hade pratat klart :) jag är även en sån som har enklare för att skriva än att prata, viket gjorde att jag vågade berätta om alla mina tankar och känslor! :) hoppas det löser sig för er!!

    Rapportera Rekommendera

  • 2

    Soetnos

    7 Soetnos

    Jag tycker du ska visa vad du skrev här! Tycker de låter enkelt förklarat och man förstår hur dåligt du mår! Styrkekramar
    Rapportera Rekommendera

  • 3

    Rambo

    5 Rambo

    Hejsan! Jag har åsså ett helvette runt mig med släkt,,mannen,, mm runt mig.. E trött slut o har ont och ingen fattar nått!! Så nu har jag bestämt mig att stänga av min omgivnig lite, köra mitt race lixom.. mitt sett att visa min omgivning att det inte e ok är att göra som dom (dock med massa förståelse och respekt) ja lixom fryser ut dom ur min o bebisens i magens vardag.. om nån ens frågar hur de e svarar jag bara kort o trevligt,,utan gnäll Bra!! :) 

    Sen chockar jag min man (som aldrig har tid) att idaghar jag vart på ultraljud kl.... o där sitter han som ett fån o undrar varför jag inte sagt nått ( vilket jag har-står i almenackan åsså) dessa situationer får han att tänka till nån dag eller två....sen e allt som vanligt igen!! Om nån beklagar sig för mig lyssnar jag med dövörat som dom gör o beklagar mig inte själv utan låter de vara, vilket har lett till att vissa i släkten inte verkar ha mage att ringa o beklaga sig för dom vet att jag inte ger tröst!! Men så man behandlar andra.....

    på nått vis fixar jag allt själv,,fast jag inte orkar... men jag kommer njuta av gobitarna när när allt e över. Va förberädd,,löst mina problem,,kan göra de mesta själv mm så kan alla andra stå där som yra höns och beklaga sitt utanförskap som jag känner nu!! 

    Saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig (ibland värre) men kom igen tjejen...vi mammor kan allt.....o lite till!! lycka till <3 från nån som lyssnar ;) på andra mammor

    Rapportera Rekommendera
Skriv ett svar