Bebislängtan

Jag är 20år och har varit tillsammans med min pojkvän (25år) i snart 5år. Vi har bott tillsammans sen 2009. Jag har alltid älskat barn och när min syster fick sin första pojk så bodde jag tillsammans med dom så jag var ju med han i hans två första år i princip, vilket innebar att blev lite av en extramamma för honom och älskade att ta hand om honom, klä honom, byta blöja osv. och även när hon fick sin andra pojk har jag ju alltid velat låna lite och gosat med bebis hehe.

Jag har länge gått i bebistankar men det är väl nu det senaste året suget har blivit större för att många kompisar i samma ålder och folk runt omkring mig har skaffat och sen ska jag bli faster i Maj också. Då längtar man ju efter en egen liten! Min pojkvän känner väl inte lika stort sug som jag, än, men han vill också ha barn och vi pratar båda om att försöka "plussa" nästa detta året :) Det känns iallafall bra att vi vill samma sak. Vi älskar varandra och vet att vi hör ihop. Vi har gått igenom och delat mycket tillsammans, både bra och dåligt men alltid klarat oss igenom allt och stått kvar vid varandras sidor. Jag vet att jag vill dela detta med honom också. Jag har sagt och vetat att ända sen första gången jag träffade honom, att han ska bli pappan till mina barn. Jag tror inte vi kommer släppa varandra i första taget! Ända sen vi pratade om barn första gången, har vi ett namn som vi båda vill att vår bebis ska heta (om det blir en flicka) och det är Saga!

Många har ju som regel ett att man ska ha fast ekonomi och körkort innan man skaffar barn men jag ser ingen anledning att vänta om det känns rätt, sånt där löser ju sig alltid. Min pojkvän har både fast jobb och körkort men jag har inget utav det, just nu är jag timanställd på tre jobb och söker, körkortet har jag börjat med sakta men säkert men det kan man ju alltid fixa under/efter graviditeten också om det skulle vara så. Jag känner verkligen att jag är redo och har alltid velat vara en ung mamma!

Vad tycker ni? Jag vet att ni kanske inte kan ge mig ett "rätt svar" men vill gärna bolla runt lite tankar med någon utomstående som kanske är/har varit i samma sits. Är det helt idiotiskt att ge babyverkstaden en chans? Säg vad ni tycker! Andra mammor som fått barn i ung ålder, hur såg eran ekonomi ut och hur löser man det?