min kille är ett svin, ett svin ah..
är ett misstag att jag ens är med han men varför kan jag inte lämna han?
allt är kaos rent ut sagt, och här sitter jag och är gravid igen åh gud varför jag ångrar mig åt helvete.. (inte barnet då) utan att jag valde att skaffa ett till med samma idiot, vår första son/barn är 1 år om 3 veckor, och han vill inte ens umgås med sitt barn.. han vill vara med sina kompisar och dricka köra/fixa i bilar och bara köra runt stan i timmar/hela natten.. vilket han gjorde inatt han lovade mig sovmorgon men ändå var det jag som fick kliva upp.. han ligger och sover än, och den här dagen har han lovat åt sin son! men han skiter i det och börjar snacka en massa skit bortförklaring på bortförklaring, varje gång får jag tydligt förklarat för mig hur kass jag är, varför stannar jag? vill slå han på käften och be han dra...vet inte hur många tårar per vecka han får mig att fälla! det gör så ont.. varför kunde inte jag få en perfekt pappa till mina barn? varför??? önskar att jag inte var gravid men kan inte genomgå en abort,, och verkligen inte i vecka 13 det klarar jag inte... har ingen att prata med heller, då mina föräldrar och släkt tagit avstånd ifrån oss utan andledning och vännerna stack när jag blev gravid.. vill bara lägga mig ner och dö, hur tar man sig ur sånt här? jag klarar inget har ingen kraft ögonen är blöt dygnet runt hjärtat krossat, allt är SKIT! har ingenstans att ta vägen heller det här är som ett fängelse jag har inget hem om jag gör slut,, jag vet verkligen ingenting,, det gör ont när han ljuger och sårar mig och sin son, och att jag är gravid igen är inte bra inte bra alls..:(jo glömde att han är en spel idiot också han gör inget annat än sitter på datan och spelar hela dagarna, och jag gör allt för att underhålla vårt barn och hålla grabben borta från pappa när han spelar för att han inte ska bli arg...
jag borde ta mig loss, men hur tar man sig loss ur en sån här situation? jag mår inte bra.... blir det någonsin bra ens? varför just jag?
Du är inte ensam! Det jag fått som råd efter att ha gjort allt jag kunnat är att ställa det kravet på honom att han måste söka hjälp! DU kan inte göra allt! Absolut inte när du är gravid och trött som de redan är. Jag har gott stöd av min familj så jag vet att jag kan dra mig till någon om jag måste flytta. Att vara arg på sig själv för att man satt sig i situationen hjälper inte, det bryter bara ner ännumer.
Jag tänker tanken att du kasnke skulle ringa din mamma/pappa eller den du känner mest för. berätta hur de är och säg att du vill ha hjälp å stöd. Fråga rätt ut! Får ja bo hos dig/er om jag måste ta mig härifrån? kommer du/ni och hämtar mig å hjälper mig få med allt till barnen?
Finns också bra psykologer via MVC/BVC men jag känner att stödet från familjen e bättre å ger mer kraft. Dom kan ju hjälpa dig mer "fysiskt", en psykolog kan bara hjälpa dig reda ut de som finns i huvudet. Gick hos psykolog under nästan hela min första graviditet och även efter förlossningen.
Va inte rädd för att berätta hur du har det hemma! Det har jag slutat med. Ja säger precis som det är och de gör jag rätt ut! Vet alla hur det är så märker du snabbt vilka du akn lita på. Jag hade tydligen en moster som verkligen brydde sig om mitt välmående. Min mamma blundar för mycket men ja känenr henne så väl så jag vet att om jag ringer får ja komma utan problem. Har tagit bilen och farit till henne under min första graviditet då min sambo varit för onykter för att ja ska våga va kvar hemma. Det jag lärde mig av det va att han fick in i systemet att jag faktiskt akn försvinna. Sen eftersom jag åkte bort så kunde han inte komma undan, alla vet och de har gett en liten förändring. Sen om han fortsätter hos psykologen i framtiden (han har gått i 4 månader) vet ja inte. Men jag tar dagarna som dom kommer. Finns här om du behöver! *kramar*