2-kids

2-kids

1671 visningar

han vill inte vara med sin son.. :'( vecka 12

min kille är ett svin, ett svin ah..

är ett misstag att jag ens är med han men varför kan jag inte lämna han?

allt är kaos rent ut sagt, och här sitter jag och är gravid igen åh gud varför jag ångrar mig åt helvete.. (inte barnet då) utan att jag valde att skaffa ett till med samma idiot, vår första son/barn är 1 år om 3 veckor, och han vill inte ens umgås med sitt barn.. han vill vara med sina kompisar och dricka köra/fixa i bilar och bara köra runt stan i timmar/hela natten.. vilket han gjorde inatt han lovade mig sovmorgon men ändå var det jag som fick kliva upp.. han ligger och sover än, och den här dagen har han lovat åt sin son! men han skiter i det och börjar snacka en massa skit bortförklaring på bortförklaring, varje gång får jag tydligt förklarat för mig hur kass jag är, varför stannar jag? vill slå han på käften och be han dra...vet inte hur många tårar per vecka han får mig att fälla! det gör så ont.. varför kunde inte jag få en perfekt pappa till mina barn? varför??? önskar att jag inte var gravid men kan inte genomgå en abort,, och verkligen inte i vecka 13 det klarar jag inte... har ingen att prata med heller, då mina föräldrar och släkt tagit avstånd ifrån oss utan andledning och vännerna stack när jag blev gravid.. vill bara lägga mig ner och dö, hur tar man sig ur sånt här? jag klarar inget har ingen kraft ögonen är blöt dygnet runt hjärtat krossat, allt är SKIT! har ingenstans att ta vägen heller det här är som ett fängelse jag har inget hem om jag gör slut,, jag vet verkligen ingenting,, det gör ont när han ljuger och sårar mig och sin son, och att jag är gravid igen är inte bra inte bra alls..:(jo glömde att han är en spel idiot också han gör inget annat än sitter på datan och spelar hela dagarna, och jag gör allt för att underhålla vårt barn och hålla grabben borta från pappa när han spelar för att han inte ska bli arg...

jag borde ta mig loss, men hur tar man sig loss ur en sån här situation? jag mår inte bra.... blir det någonsin bra ens? varför just jag?

13 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    Terese.S

    0 Terese.S

    Å vad jag tycker synd om dig =( det gör ont att läsa detta och jag förstår hur arg och besviken du måste känna dig.
    Den enda rätta du kan göra är att vara den bästa mamman för din lilla son och den lilla kommande bebisen, kan du inte be om hjälp att få prata med någon hos barnmorskan?
    Önskar jag kunde hjälpa...
  • 2

    jenta

    5 jenta

    förstår att sånt e jobbigt. men varför skaffe ett barn till när du vet hur han e. de kan jag inte riktigt förstå.
  • 3

    Fantasii

    0 Fantasii

    Jag verkligen lider med dig!!!! Jag mådde så dåligt i början av min grav. för att min sambo var ute och festade och bara satt farmför datorn, men vi har ju inte barn sen tidigare så jag ställde massa ultimatum. Jag fick jätte mycket hjälp av min BM, fick kontakt på en psykmottagning för att gå och prata. Det där med lägenhet ordnar sig säkert, man kan ringa till olika bolag och förklara läget och det finns faktiskt en chans att man får en lägenhet. För barnens skull bör du lämna honom, ju äldre dom blir så kommer dom märka att ni inte har det bra och bli lidande. Hellre ha en ensam mamma som är glad och tar bra hand om sina barn än en ledsen mamma och en pappa som inte vill vara med sina barn.

    Hoppas verkligen att det löser sig för dig!
  • 4

    2-kids

    2-kids

    Tack ni ja det är inte lätt det går upp och ner, han är annars snäll och bra pappa men ibland vet jag inte vad som händer, han har inte haft någon bra uppväxt och mycket skit har hänt vet inte om det satt sina spår, han har förslagit parterapi, skaffade ett till därför att allt blivit värre först nu innan var det iallafall okej. Ska prata med min barnmorska. Kram
  • tycker du ska dra..vad som helst är la bättre än den skiten du har nu..han förtjänar inte dig o jag tror att dina barn vill ha en glad mamma ist för en ledsen..slit dig loss..för allas skull
  • 6

    pygmepuff

    5 pygmepuff

    Om han är medveten om sin dåliga uppväxt så är det ingenting han kan skylla på, utan borde jobba med hos psykolog och med sig själv.
    Bara för att han har mått dåligt förut ska han inte få dig att må dåligt och han måste fokusera på nutiden och framtiden, det som har hänt har hänt och det är ingenting man kan skylla ifrån sig med för det händer inte just nu...

    vad du än väljer att göra så hoppas jag att allting går bra och att du snart mår bättre!

    Kram
  • 7

    EmmaMio

    5 EmmaMio

    <3 finns om du behöver prata gumman *styrkekramar*
  • 8

    Bella84

    3 Bella84

    När jag läste detta så kändes det som att du berättade mina exakta känslor. Jag är i samma situation, har en 1 årig son och nu gravid igen. Min man är världens bästa i många stunder men ibland är det verkligen som du beskriver och det blir många tårar och många tankar att man borde bara sticka härifrån. men så går det en dag oxå är allt bra igen och man har fått nya löften som man bara hoppas att han håller denna gång.. Vi har varit ett par gånger på familjerådgivningen för att reda ut och lära oss att prata och behandla varandra bra, tyvärr har det inte blivit av fler gånger men jag tror vi ska börja gå igen. Men den tiden vi gick där så blev det faktiskt bättre och vi kom varandra närmare igen så det är verkligen att rekommendera. Jag vet att det är jättesvårt att bara sticka, man älskar ju honom av nån anledning och går det att lösa problemet så är det ju alltid bättre för barnen att ha sin mamma och pappa tillsammans.
    jag hoppas verkligen att ni går och pratar med någon och att han kommer till insikt av att man inte kan bete sig så mot sin familj. Att det är viktigt att ni mår bra för barnens skull. Jag tänker på dig och önskar dig all lycka
  • 9

    Bella84

    3 Bella84

    När jag läste detta så kändes det som att du berättade mina exakta känslor. Jag är i samma situation, har en 1 årig son och nu gravid igen. Min man är världens bästa i många stunder men ibland är det verkligen som du beskriver och det blir många tårar och många tankar att man borde bara sticka härifrån. men så går det en dag oxå är allt bra igen och man har fått nya löften som man bara hoppas att han håller denna gång.. Vi har varit ett par gånger på familjerådgivningen för att reda ut och lära oss att prata och behandla varandra bra, tyvärr har det inte blivit av fler gånger men jag tror vi ska börja gå igen. Men den tiden vi gick där så blev det faktiskt bättre och vi kom varandra närmare igen så det är verkligen att rekommendera. Jag vet att det är jättesvårt att bara sticka, man älskar ju honom av nån anledning och går det att lösa problemet så är det ju alltid bättre för barnen att ha sin mamma och pappa tillsammans.
    jag hoppas verkligen att ni går och pratar med någon och att han kommer till insikt av att man inte kan bete sig så mot sin familj. Att det är viktigt att ni mår bra för barnens skull. Jag tänker på dig och önskar dig all lycka
  • 10

    Bella84

    3 Bella84

    Du får gärna prata med mig om du vill. Det är jätteskönt att bara få prata av sig och få ur sig sina känslor. Bara att höra av dig Kram kram
  • 11

    MrsWildcat

    0 MrsWildcat

    Det spelar ingen roll vad någon säger. Du måste själv vakna upp och ta beslutet. Var själv i en riktigt kass relation Innan jag träffade min man. Spelade ingen roll vad någon Sa,jag skyddade honom o allt han gjorde.för vi hade ju faktiskt Bra stunder också(?!?!) Men e frågan om de 5 dagarna Vägde upp 25 dagar misär? Är det verkligen så Att dina föräldrar tagit avstånd utan anledning? De Kan ju faktiskt genomskådat honom o inte klarar av att se dig o din son må dåligt. Mammor brukar ha ett 6e sinne för sånt. Jag hoppas verkligen det löser sig för dig. Men du borde gå...du och din son förtjänar bättre. Stort lycka till!
  • 12

    Rohlen

    2 Rohlen

    Du är inte ensam! Det jag fått som råd efter att ha gjort allt jag kunnat är att ställa det kravet på honom att han måste söka hjälp! DU kan inte göra allt! Absolut inte när du är gravid och trött som de redan är. Jag har gott stöd av min familj så jag vet att jag kan dra mig till någon om jag måste flytta. Att vara arg på sig själv för att man satt sig i situationen hjälper inte, det bryter bara ner ännumer.

    Jag tänker tanken att du kasnke skulle ringa din mamma/pappa eller den du känner mest för. berätta hur de är och säg att du vill ha hjälp å stöd. Fråga rätt ut! Får ja bo hos dig/er om jag måste ta mig härifrån? kommer du/ni och hämtar mig å hjälper mig få med allt till barnen?

    Finns också bra psykologer via MVC/BVC men jag känner att stödet från familjen e bättre å ger mer kraft. Dom kan ju hjälpa dig mer "fysiskt", en psykolog kan bara hjälpa dig reda ut de som finns i huvudet. Gick hos psykolog under nästan hela min första graviditet och även efter förlossningen.

    Va inte rädd för att berätta hur du har det hemma! Det har jag slutat med. Ja säger precis som det är och de gör jag rätt ut! Vet alla hur det är så märker du snabbt vilka du akn lita på. Jag hade tydligen en moster som verkligen brydde sig om mitt välmående. Min mamma blundar för mycket men ja känenr henne så väl så jag vet att om jag ringer får ja komma utan problem. Har tagit bilen och farit till henne under min första graviditet då min sambo varit för onykter för att ja ska våga va kvar hemma. Det jag lärde mig av det va att han fick in i systemet att jag faktiskt akn försvinna. Sen eftersom jag åkte bort så kunde han inte komma undan, alla vet och de har gett en liten förändring. Sen om han fortsätter hos psykologen i framtiden (han har gått i 4 månader) vet ja inte. Men jag tar dagarna som dom kommer. Finns här om du behöver! *kramar*

     

  • 13

    Tejuiz

    0 Tejuiz (gäst)

    ivermectin 50ml - generic ivermectin for humans buy stromectol