jessica03

5 jessica03

1649 visningar

vi är uppgivna

Vi håller på att slita av oss allt hår här hemma. Vår dotter på 9 månader är helt hopplös om kvällarna. Hon sover inte.

När hon var runt 6 månader började hon böka om nätterna och hade svårt att sova. Vaknade typ 100 gånger varje natt och inget dög. Efter någon månad blev det bättre men istället började hon böka på kvällarna. Och har hållt på sedan dess. Alltså typ i 3-4 månader. 

Hon sover bara korta stunder. Vaknar och måste sövas om. Omsövningen kan ta timmar och ibland räcker det med att stoppa in nappen. Framåt 21-22 tiden brukar hon tycka att hon sovit färdigt. Omsövning är lönlöst då. Hon har inte sovit i sin egna säng längre än till klockan 00 på kvällarna på säkert fyra månader. Innan dess sov hon jättebra i sin egna säng. Hon ligger som ett plåster på mig HELA nätterna. Jättemysigt men jag sover ju oftast som en kratta. 

Jag och sambon har nästan ingen tid till varandra på kvällarna längre. har vi tur kanske vi kan få en timme för varandra utan att bebis vaknar. Men oftast har man ju massa annat man vill hinna fixa också medan barnen sover.

Vissa kvällar hinner vi söva om henne 5 gånger på en timme.

jag håller på att bli tokig på detta nu. Mitt hopp om att det ska bli bättre har nästan helt sinat bort. Vi slutade tom. amma i hopp om att hon skulle börja sova bättre. Men inte hjälpte det. Synd eftersom jag gärna hade velat fortsätta amma lite till. Hon får välling vid nattningen så hungrig är hon inte heller.

Dagtid är det likadant. Hon sover max 20 min ensam. Men får hon sova i min famn kan hon snarka i över två timmar. Nästan varje dag låter jag henne få sova i famnen men det är lite svårt vissa dagar då tvååringen inte vill middagsvila. Och jag hinner ju inte få något gjort i hemmet. 

Jag och sambon har inte kunnat ligga och hålla om varandra i sängen på jag vet inte hur länge? Det ligger ju alltid en bebis mellan oss.

Min familj bor många mil bort och kan inte, hur mycket de än vill, hjälpa oss så ofta. Men de gånger vi ses tar de hand om barnen dygnet runt typ. Sambons föräldrar hjälper oss ofta dagtid så jag vill inte behöva be dem om hjälp även på kvällarna.

 

Någon som har något tips? Eller bara lite pepp. Jag är totalt uppgiven. jag har pratat med bvc för någon månad sedan men hon sa varken bu eller bä. 

10 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    tove88

    5 tove88

    Jag vet hur det är. Vår dotter var likadan i 1 1/2 år. Jag slet mitt hår och min sambo med. Det är så fruktansvärt tufft men som tur är har man ju inget val. Det måste bara gås igenom. Vad tror ni om att låta henne sova hos er ett tag till tryggheten hos henne själv kommit tillbaka? Jag tänker också, hur ser era rutiner ut? Är vardagen strukturerad? Barn behöver ofta enormt mycket struktur, de mår bra av att veta vad som komma skall. Kanske ni kan kolla över vardagen och se om ni kan göra ngt annorlunda. Annars tycker jag att ni kan fråga svärföräldrarna ändå. De säger nog nej om de verkligen inte vill :) Om ni behöver lite extra hjälp brukar folk gärna hjälpa till :) Stort lycka till! Jag VET hur jobbigt det är, kämpa på! Och ge varandra de småsakerna istället just nu, en kyss här, en kram där. En bukett där osv. Kram
  • Jag och sambon hade alltid en regel att när vår son var liten så hade vi en 10 minutersregel. Om han vaknade och gnällde så väntade vi högst 10 min innan vi gick in. Kanske 90% somnade han om av sig själv efter mindre än 5 min. Om han inte gallskrek då får man ju ta upp barnet. Sedan kan det vara så att ditt barn vill ha din lukt nära då barn ofta sover bättre med mammans lukt i närheten. Så kan man tex ha en filt eller gosedjur i närheten när ni myser och så kan hon ha den bredvid sig när hon sover. Samma det kan det vara mer uppgivande om mamman ska natta o samma här med lukt. Sen går ni direkt in till barnet när det vaknat så märker barnet att om hon/han skriker så kommer mamma/pappa. Och försök inte ha henne hos er i sängen för då kan det vara svårt att avvänja barnet vid det. Detta är tips från mina egna erfarenheter med min son :) hoppas något hjälper
  • Men som tove säger så kanske hon behöver tryggheten att sova hos er. Ni får testa er fram :)
  • 4

    HannaA

    5 HannaA

    Vi har nog aldrig haft det just sådär extremt så ni verkar ha det, men jag tror på att följa barnet så mycket det går. Som Tove88 säger så skulle jag själva välja att faktiskt låta barnet sova hos mig/oss. Jag hade som princip i början att han absolut inte skulle sova i vår säng, men under vissa perioder var det ohållbart att INTE ha honom hos oss i sängen (oftast då ville han sova på mig). Men det gick över. Och ta hjälp av svärföräldrarna ibland, kanske kan hon sova där någon natt så ni får vila utblick ladda batterierna.
  • 5

    pygmepuff

    5 pygmepuff

    nu har jag inte läst de andra svaren med vid 9 månader går de igenom en ganska jobbig separationsångest fas + att det är mkt som händer när de har börjat och kommer börja röra på sig mer, krypa, stå, gå etc, våran son blev precis 10 månader och har sovit som en kratta sistat tiden + att han får tänder och har ont av det. Storebrorsan var precis lika dan.
    Han är inte heller hungrig, han har inte ätit på natten sen han var 3 månader gammal.
    Tyvärr är det bara härda ut och låta bebisen få vara nära :/

  • 6

    jessica03

    5 jessica03

    Tack för era svar! :) Dagarna är väldigt inrutade och strukturerade och kvällarna ser alltid likadan ut så på den fronten klämmer inte skon. Att vänta med att gå in till henne när hon vaknat hjälps inte. Hon vaknar och är ledsen på en gång och skriker ända till någon kommer in och plockar upp henne. Dessutom är jag rädd att storebrorsan vaknar om vi låter henne gorma för länge (ett vaket barn är bättre än två ;)) Samsover gör vi ju, annars skulle ingen i familjen få sova ;) Men det är just kvällarna som är jobbigast. Att en av oss ska gå och lägga sig vid sju varje kväll med dottern känns lite trist. Man skulle ju vela att hon iallafall kunde sova ett par timmar själv just på kvällen i egen säng. Att få henne att somna ute på soffan med oss är omöjligt. Hon kan inte koppla av och somna där. Jag tror ju också att det är separationsfasen som spökar. Men hur länge ska den hålla på?!?! Måste väl ta slut någon gång. Det är tur hon är glad och lättsam så länge det inte handlar om sömn :)
  • 7

    tove88

    5 tove88

    Vet du, när du säger det så var det likadant hos oss det här med att vi var tvungna att lägga oss samtidigt som henne vid sju. I vår säng och sen sova med henne till morgon. Jag minns inte hur länge det höll på men jobbigt var det. Men vad jag vet funkade inget annat än att just lägga sig med henne och ha det så en period. Som alla då går även denna period över även om den är pinig just nu. Stå ut hörni, skitjobbigt men det går över.
  • 8

    Catta2

    4 Catta2

    JAg har aldrig haft såna problem, mina barn har alltid sovit bra på nätterna. Har 3 st. Funderar på vad vi gjorde. Jag skriver lite så får du plocka om det är något som passar er ;)

    Nr 1 vi har spjällsängen brevid våran säng tills dom är 1½år gamla. Så dom ser oss när dom vaknar till. Jag är inte jätte lättväkt så jag vaknar bara när dom är väldigt ledsna. Då tar jag upp dom tröstar dom o ger vad dom vill o lägger dom i sin säng igen.

    2. Även på dagarna får barnen sova i sina sängar från dag1. Det är jag jätte noga med. På dagen orkar jag mer ta den "fajten"

    3. Har varit vissa gånger dom inte vill sova i sina sängar, men envist o konsekvent stått på mig även kl 3 på natten. När dom är riktigt små så daskar jag lite lätt på rumpan tills dom somnar. Ger mig som sagt inte förrens dom sover i sina sängar.

     

    Sen vet jag inte om detta spelar in men dom sista månaderna i gradiviteten så försker jag sova o ligga i sängen vid kl 22 så dom redan i magen får rutinerna att på kvällen o natten o då är det lugnt.

    Ta lite tillfällen här o där o ge varandra kramar o presenter, sms till varandra. Tiden går så fort o snart kommer detta att lösa sig. Bara att stå ut, Lycka till!

  • 9

    lillT

    4 lillT

    Hur menar du med bökar? Min flicka som blir 2 år i maj har sen sommaren sovit oroligt. Vaknat o gråtit från det hon lagt sig till kl ett, två på nätterna o därefter har hon somnat. Vi trodde först det va växtvärk men hon slutade aldrig så vi la om kosten på henne. Nu äter hon helt mjölkprotein fritt. O äntligen sover hon hela nätterna utan bök/uppvak eller gråt! Så testa, kan vara värt det. Kan även nämna att på små barn
  • 10

    lillT

    4 lillT

    Syns inte allergier via ett blodprov