Någon som upplevt att vänner inte tycker att det är roligt att man planerar på att bli gravid?Jag känner mig som den enda. Vet inte hur jag ska hantera detta. Hoppas att någon har ett bra förslag
Min närmsta vän har till och med blivit arg. Jag vet inte vad jag ska göra. Eftersom att jag är "ung" i folks ögon så kan jag kanske räkna med att min vän inte ska förstå eller stödja mig? Det är som om hon är svartsjuk på det hela. Som om hon vill ha mig för sig själv. Jag vet inte hur jag ska hantera det hela.
Samtidigt känner jag att om inte min bästa vän stödjer mitt och min sambos beslut så kanske det inte alls är rätt. Inte för att jag är det minsta osäker på vad jag vill. Men man funderar ju.
Någon som har liknande erfarenhet? Vad har ni gjort? Om det inte finns någon som har upplevt samma sak, så vad skulle ni ha gjort om det hände er?
Tacksam för svar!
Jag har hamnat i den sitsen! Min bästa vän blev arg på mig när jag berättade att jag har blivit gravid. sånna personer rensar jag bort. Tycker inte dom har någon rätt att vara arga. Utan ska stötta en och visa att dom är glada för min skull.
Så jag tycker att du ska göra det som känns bäst. Det är nu man ser vilka som är ens vänner och vilka som är idioter.
Jag har en liknande händelse med två av mina vänner.
Jag är 34 och blev av gravid av en olyckshändelse.Det var inte plannerat.Men jag bestämde mig för att behålla barnet.Som jag är mycket glad över att jag gjorde.Men jag skickade ett sms till en vän till mig och sade att jag var gravid.Och denna vän sade bara:Vad ska du göra?
Jag blev lite sur för han vet att jag vill ha barn.Så jag sade att jag ska behålla barnet.Och han skrev är du säker.Och sedan ringde han upp.Och var skit sur över det hela.Han sade typ.Använder du inte p-piller?Eller kondom?Jag blev sur.Och ansåg att det är upp till mig.Och fattade inte varför han blev sur att jag var med barn.
Han stödjer mig fortfande inte.Och vägrar typ att prata om det.Men han är super glad att hans bror blir pappa.Han som är yngre än vad jag är.
Så jag förstår hur det känns.Även min moster och hennes familj blev "sur" över att jag blev med barn.som det är något e deras problem.Dom kunde inte ins säga grattis eller likande.
Jag förstår dig.Men bryr dig inte om din vän.Om din vän är din vän.Så stödjer din vän dig vad du än gör.Och glädjes år din lycka.
jag tror att de som blir "arga" i själva verket faktiskt blir svartsjuka av någon anledning... det finns ingen annan anledning..
Att dem inte stödjer dig vid en sådan situation är ett STORT tecken på att dessa är personer som du inte riktigt ska vara med. Så därför skit i dom & ägna din energi åt din sambo, graviditeten & de som stödjer dig=)
Om du och din partner anser att tiden är inne för er att skaffa barn så borde inte din "vän" tycka annorlunda mot vad du gör. Gör hon det så tycker jag att hon bara är svartsjuk. Har ni ekonomi och bostad och stabilt förhållande så är det bara att köra på. Lycka till,
Så ung är du inte. Jag var 21 när jag födde mitt första barn, och det var ingen som reagerade på att jag var för ung. Det kanske är dina vänner som inte har hunnit lika långt som du mentalt?
Det är inte alls omöjligt att väninnan är svartsjuk, att hon vill ha dig för sig själv och är rädd för hur det kommer bli när du inte längre är tillgänglig på samma sätt. Ni kanske ska prata om det helt öppet så hon får höra att du inte har nån tanke att "lämna" henne. Samtidigt får man komma ihåg att det kan vara jobbigt för vänner som inte är gravida att hära det ständiga pratet om barn och den växande magen. Andra samtalsämnen passar kanske bättre med just henne.
Jag förstår att det kan kännas jobbigt att inte få stöd, det är det ju oavsett vad det handlar om för val man tar i livet. Det är ditt liv, ditt val. Stå på dig.
Känner igen mig.. När jag berättade för min bästa vän att jag var gravid blev hon..galen, vansinnig:P Ringde och skällde ut mig,"du kommer förstöra ditt liv/barndom", äter inte du p-piller!?", Jag kommer tvinga dig att göra abort"..Sånt fick jag höra..Men skrattade bara åt henne och förklarade att det är rätt för mig och min kille :) Ett barn kan aldrig förstöra ens liv, det är det finaste man kan få!
Anledningen till att hon blev så arg var för att hon blev chockad..Dagen efter bad hon om ursäkt och var jätteglad för min skull :) Antligen är din vän chockad.. eller så är det kanske dags att bryta banden..Sånna människor är inte värda att lägga ner tid på :) Jag förstår inte hur man inte kan glädjas åt att en vän eller vilken person som hellst är gravid..Det är det underbaraste som finns ju!
Tycker inte du ska tveka på att skaffa barn om du verkligen vill det..IFALL din vän inte skulle gilla det.. det är ditt, inte hennes liv,barn :) Huvudsaken är väl att du och din pojkvän känner er redo för en bebis :) Sen ska ni skita i vad alla andra tycker!
en av mina närmaste killkompisar var en av de första som fick veta att jag var gravid. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra just då och var rent ut sagt panikslagen över hela situationen och hörde av mig till honom i behov av stöd. och det enda han sa var: "men vadå, finns det inget piller bara som du kan ta så att de försvinner?"
knappast vad jag behövde höra.
Sen när jag hade bestämt mig för att behålla mitt mirakel så slutade han höra av sig.. antar att man inte dög längre då man inte kunde hänga med på krogen längre.
man märker verkligen vilka som är ens riktiga vänner en sån här gång
Tack så mycket för alla fina svar! Det känns väldigt skönt att veta att andra också har gått genom något liknande. Är verkligen tacksam för att ni tar av er tid!
Jag måste bara säga att jag inte är gravid för tillfället. Fick ett tidigt missfall för några veckor sedan och hoppas nu på nästa ägglossning. Men när jag berättade för henne (innan missfallet) att jag hade fått ett plus. Sa hon bara att hon skulle ringa upp när hon visste vad hon tyckte om det hela. Hon har inte sagt något om det sedan dess. Förutom att hon upprepade gånger under de 4 veckor som jag var gravid ständigt sa att jag bara överdrev och tyckte synd om mig själv när jag var illamående.
Det hela är komplicerat eftersom att hon undviker samtalsämnet så fort jag tar upp det. Hon vill inte prata om det. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. För det är bara inte en vän utan den absolut närmsta vän jag har haft. Hon känner mig bättre än någon annan. Eller har gjort i alla fall. Vilket gör mig ännu mer förvirrad. Om hon kände mig borde hon veta att jag under hela mitt liv har velat bli mamma.
Jag ska verkligen göra som flera av er skrev: prata med henne. Sen får jag se vad det är som händer. Jag skriver hur allt går här, om någon är intresserad.
Jag måste faktiskt också påpeka att jag verkligen inte tycker att jag är för ung eller ens ung för att skaffa barn. Alla kvinnor både på min pappas och min mammas sida har varit yngre än mig. Så jag ser det som en del av min natur. Men jag antar att dom jag är med har en annan biologisk klocka. Jag har flera vänner som tycker att det ska bli fantastiskt när jag och sambon får barn. Så stödet finns där.
Tack igen för alla tips och historier!