Ztiwie

2 Ztiwie

10997 visningar

ÖVERGREPP

Detta är mer en fundering och en allmän oro än en fråga.
Att övergrepp är väl förekommande, det vet vi allihop. När jag skriver detta så tänker jag enbart på övergrepp på kvinnor ( eftersom detta är en sajt för gravida kvinnor ) Sist jag hörde något så var det att det händer minst en våldtäkt i Sverige, varje dag. Konstigt nog pratas det inte så mycket om detta i vardagen. Vilket för mig är underligt, för om den ( väldigt milda ) statistik jag nämnt här stämmer så betyder ju det att det är 365 kvinnor ( minst ) varje år som bär på en gemensam känsla av att deras liv för evigt är förändrat. Under en fem års period borde alltså denna siffra ligga på 1825 kvinnor som hade kunnat stötta varandra, lyssnat på varandra, stärkt varandra och hjälpt varandra ta sig vidare i livet efter att deras själ skändats. Istället hanteras oftast detta genom att händelsen ska glömmas bort. Man skäms och vill inte alls prata om vad som hänt och stänger känslorna inom sig.
Emot förmodan går livet vidare.
Med tiden träffar man någon, någon speciell som man vågar älska och ge sitt allt till. Man kanske har lärt sig att leva med sitt/sina övergrepp, och den otrygga känslan är ett hanterbart minne blått.
Anledningen till att jag tar upp detta här på Blimamma.se är pga att en förlossning är en väldigt kraftfull upplevelse, som kommer rota runt i alla nivåer av ens medvetande. I all lycka och eufori av att det ska komma en liten människa som är 50/50 procent dig och den du älskar mest, så försvinner tankarna om att väldigt starka känslor ifrån övergreppet kan blossa upp igen. Om man under en längre period levt lyckligt och i gemenskap skulle jag vilja säga med sina minnen, så kan man få en ordentlig chock under förlossningsförloppet på grund av liknelser med övergreppet, och ens lyckliga bild över förlossningen kan då vara förstörd. Smärta i underlivet är helt ofrånkomligt i båda fallen, lika så känslan av att detta är något man inte kan styra eller komma undan utan måste uthärda. Även alla upprepade vaginala undersökningar som alla kvinnor tycker är obehagliga väcker panik känslor hos de flesta kvinnor som upplevt någon form utav övergrepp.
Detta pratas det inte om. Man har enklare att hitta hjälp för allmän förlossningsrädsla, fast att det i praktiken är fler kvinnor som upplevt ett övergrepp som borde få hjälp att förbereda sig mentalt för att få en så positiv förlossningsupplevelse som möjligt.
Om du har blivit utsatt för ett övergrepp, berätta detta för din barnmorska som skriver med detta i din journal. Man gör då allt på förlossningen för att du ska känna dig så trygg som möjligt, och några tankar man kanske borde fundera över är t.ex. om det känns bättre med enbart kvinnliga barnmorskor?
Bara kunnig personal och inga studenter?
Minimera dom vaginala undersökningarna?
Mycket och tydlig information om hela förlossningsförloppet innan och när det händer, så du kan känna att du som föderska känner kontroll över situationen?
Min mening är väcka ett medvetande om vad som kan hända, för att kunna förhindra en otäck upplevelse. Hjälp finns ju att få bara man tar den till sig.
Jag önskar alla blivande mammor lycka till !

1577 Svar (äldsta svaret först)
  • Mycket fint och bra skrivet av dig. Jag har varit med om liknande, nær jag var liten blev jag sexuellt utnyttjad av en gubbe på 50 år i iaf 3 år. Jag førstod ju ingenting vad som hænde :/ Han våldtog mig aldrig men han var i princip øverallt. Min førlossning gick bra, dær tænkte jag inte på detta. Men dæremot efter førlossningen nær vi kom hem har jag tænkt på detta mer och legat vaken och gråtit en skvætt før detta.. Førjævligt att vuxna mænniskor kan sjukna så lågt. Dom borde brinna i helvetet.

  • 2

    Ztiwie

    2 Ztiwie

    saraarkbark:

    Tack för att du är så stark och känner att du vill dela med dig om din erfarenhet !


    Ett övergrepp är alltid ett övergrepp och straffet kan enligt min mening aldrig bli för hårt emot en person som utnyttjar en annan människa emot dess vilja, ännu värre ett barn !

    Det var härligt att höra att din förlossning gick bra! Och ofta kommer känslorna smygandes när den värsta tomulten lagt sig, när man får tid och utrymme att tänka. Även rädsla för vad som kan hända ens egna barn kan nog skapa en viss känsla av maktlöshet?

  • Mycket fint och bra skrivit! Jag har inte själv varit med om övergrepp men tror eller är säker på att andra kvinnor som har erfarenheten eller vad man ska säga :S behöver läsa ditt inlägg för att våga släppa ut bördan.