ÖVERGREPP

Detta är mer en fundering och en allmän oro än en fråga.
Att övergrepp är väl förekommande, det vet vi allihop. När jag skriver detta så tänker jag enbart på övergrepp på kvinnor ( eftersom detta är en sajt för gravida kvinnor ) Sist jag hörde något så var det att det händer minst en våldtäkt i Sverige, varje dag. Konstigt nog pratas det inte så mycket om detta i vardagen. Vilket för mig är underligt, för om den ( väldigt milda ) statistik jag nämnt här stämmer så betyder ju det att det är 365 kvinnor ( minst ) varje år som bär på en gemensam känsla av att deras liv för evigt är förändrat. Under en fem års period borde alltså denna siffra ligga på 1825 kvinnor som hade kunnat stötta varandra, lyssnat på varandra, stärkt varandra och hjälpt varandra ta sig vidare i livet efter att deras själ skändats. Istället hanteras oftast detta genom att händelsen ska glömmas bort. Man skäms och vill inte alls prata om vad som hänt och stänger känslorna inom sig.
Emot förmodan går livet vidare.
Med tiden träffar man någon, någon speciell som man vågar älska och ge sitt allt till. Man kanske har lärt sig att leva med sitt/sina övergrepp, och den otrygga känslan är ett hanterbart minne blått.
Anledningen till att jag tar upp detta här på Blimamma.se är pga att en förlossning är en väldigt kraftfull upplevelse, som kommer rota runt i alla nivåer av ens medvetande. I all lycka och eufori av att det ska komma en liten människa som är 50/50 procent dig och den du älskar mest, så försvinner tankarna om att väldigt starka känslor ifrån övergreppet kan blossa upp igen. Om man under en längre period levt lyckligt och i gemenskap skulle jag vilja säga med sina minnen, så kan man få en ordentlig chock under förlossningsförloppet på grund av liknelser med övergreppet, och ens lyckliga bild över förlossningen kan då vara förstörd. Smärta i underlivet är helt ofrånkomligt i båda fallen, lika så känslan av att detta är något man inte kan styra eller komma undan utan måste uthärda. Även alla upprepade vaginala undersökningar som alla kvinnor tycker är obehagliga väcker panik känslor hos de flesta kvinnor som upplevt någon form utav övergrepp.
Detta pratas det inte om. Man har enklare att hitta hjälp för allmän förlossningsrädsla, fast att det i praktiken är fler kvinnor som upplevt ett övergrepp som borde få hjälp att förbereda sig mentalt för att få en så positiv förlossningsupplevelse som möjligt.
Om du har blivit utsatt för ett övergrepp, berätta detta för din barnmorska som skriver med detta i din journal. Man gör då allt på förlossningen för att du ska känna dig så trygg som möjligt, och några tankar man kanske borde fundera över är t.ex. om det känns bättre med enbart kvinnliga barnmorskor?
Bara kunnig personal och inga studenter?
Minimera dom vaginala undersökningarna?
Mycket och tydlig information om hela förlossningsförloppet innan och när det händer, så du kan känna att du som föderska känner kontroll över situationen?
Min mening är väcka ett medvetande om vad som kan hända, för att kunna förhindra en otäck upplevelse. Hjälp finns ju att få bara man tar den till sig.
Jag önskar alla blivande mammor lycka till !