_Sofie_

5 _Sofie_

5664 visningar

Gravid & lämnad... Vad ska jag göra?? :'( vecka 6

Hej, jag är gravid i vecka 6+4 som de flesta av er redan vet.. Men nu har jag lite problem... Det ligger till så att jag träffade min partner här om dagen och då sa han att han ska flytta hem igen (hans familj bor i Nyköping o jag i Eskilstuna) och att han ska fundera på vad han verkligen vill, så han kommer inte höra av sig mer på ett tag.. Så jag bad honom höra av sig innan förlossningen åtminstone så jag vet hur det blir med allt, men det verkar inte som om han kommer höra av sig alls.. Vi pratade om att jag även ska få egen vårdnad om barnet och så.. Lite senare påkvällen gick jag hem till honom (bor inte tillsammans längre) och han såg knappt på mig, fick inte ens en kram av honom.. Så jag bröt ihop och frågade vad jag ska göra när han flyttar, då fick jag svaret "jag vet inte" så jag frågade om han ens bryr sig om mig och barnet, vilket jag inte ens fick svar på.. Jag sa då att om man älskar varann så bryr man sig och hjälper varann, särskilt när man ska få barn.. Men då sa han bara att han gör detta för sin egen skull, för att han ska må bättre... Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till, jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag väntar ju hans barn.. Jag klarar inte av en abort och har försökt bli gravid en längre tid så nu vill jag verkligen behålla mitt barn, men vill gärna att det ska växa upp med sin far.. Bryter snart ihop totalt, och jag vet verkligen inte vad jag ska göra nu.. Är det någon här som varit i samma sits, och hur gjorde ni?? Om inte, hur hade ni gjort om ni vore mig?? Behöver lite stöd, mår verkligen inte bra just nu... :'(
28 Svar (äldsta svaret först)
  • Hade inte din kille redan lämnat dig? Har förmig att jag läste de för ett tag sen...

  • 2

    _Sofie_

    5 _Sofie_

    Vi bråkade förut och lämnade varann ja, men det var en tredje person som var inblandad så det var pga den personen.. Vi blev tillsammans för ett tag sen då vi verkligen älskar varann och nu hände detta.. Jag orkar inte prata om det gamla så kan vi snälla, lämna den biten?.. mår redan hemskt...
  • 3

    Mujjan

    5 Mujjan

    Jag tycker fortfarande inte att du ska göra någon abort alls! Du ska behålla barnet om de går hela vägen sen så tycker jag du ska låta han komma till dig, du ska se att när du börjar bli större om magen och det börjar synas riktigt tydligt så kommer han nog att ändra sig och sen om du går hela graviditeten så ska du se att han senare kommer vilja bli delaktig, men just nu kanske ni behöver vara ifrån varandra? Det är bra att få sakna varandra ibland. :)

    Annars tycker jag att du ska behålla barnet, du vet ju själv hur det gått tidigare och en abort är verkligen inget att tänka på anser jag. <3 Finns här om du vill prata gumman! <3 kram

  • 4

    elvan91

    5 elvan91

    Om du har försökt bli gravid i 9 år och inte lyckats så tycker jag att du bör behålla, för vem vet hur länge du måste kämpa för nästa...
  • Jag har sett att du länge velat ha det här barnet så tycker absolut inte att du ska ta bort det! Om han väljer att lämna dig pga det här barnet så är han inget att ha!! Det är ett väldigt själviskt och dumt val som visar vart han står och förmodligen alltid kommer stå! Försök att strunta i honom och njut av din grav. Du har en otrolig resa framför dig!!! Är ni menade för varandra så kommer han komma krypande tillbaka. Lycka till :)
  • 6

    jvsm

    5 jvsm

    Kan inte annat än skicka en stor varm kram! Väldigt lågt av din kille att ge upp nu när ni äntligen äntligen har ett barn i magen. Hoppas att tiden kan lindra din sorg och få honom att ta sitt ansvar. Självklart ska du inte ta bort det efterlängtade barnet. Kram!!!

  • 7

    angel93

    5 angel93

    jag vill inte vara för hård eller taskig. (menar verkligen inget illa med detta) men behöver lätta mitt hjärta och säga vad jag tycker och tänker kring din situation.

    1. Ni har försökt få barn (båda två har velat detta eller enbart du?)

    2. hela situationen låter helt sjukt,, det är andra inlägget du skrivit nu med samma text då han lämnat dig pga att du verkligen är gravid.. Det ger mig ganska klara tecken att han driver med dig angående barn.. eller dels kanske han vill få tyst på ditt "tjat". 

    3. En man som vill ha barn med egen vilja, glädjs åt det också. Och i denna situation verkar det ej som det.

    4. Tycker inte du ska göra en abort när du haft det så svårt. Det kan vara nu eller aldrig.

    5. Se framåt. Är han en skit så låt han vara det men inte på ditt samvete!

    6. förstår va du menar med att barnets ska ha sin far.. många mognar senare än andra.. och han behöver förmodligen slappna av.. han vet nog inte va som händer just nu.. eller vad barn verkligen innebär. Men du ska tänka på barnets bästa och en far till barnet som ej bryr sig.. är mer skadligt än vad det gör nytta. Tänk på dig och ditt barns bästa. När du mår dåligt. mår även bebisen/embryot dåligt. kanske inte såpass tidigt som i v.6.. men för att undvika fler missfall.. slappna av nu.

    7. Lycka till här fram över!

  • Inte för att vara dum, men du skrev väl lika dant förra månaden, först att du va gravid och sen att din kille lämnar dig och sen fick du missfall?? Har för mig att det var du?!
  • Jag menade inget illa med de jag skrev, utan som sagt hade för mig de, Men jag önskar dig lycka till, om ja vore du skulle jag behållt. Lycka till! :-)
  • Men fan vilken skitmann! Hoppas du hittar dig en bættre snart :( kram!
  • I mina öron låter han som ett riktigt arsel som du troligtvis har de bättre utan även om de är tufft till en början så kommer de bli bra efter ett tag. Och behålla barnet ska du absolut göra enligt mig, sen om kanske han kommer till insikt senare i graviditeten vad han vill. Låt honom inte ''bolla'' med dig.
  • 12

    Mujjan

    5 Mujjan

    Håller med gumman! Låt honom inte få gå och trampa på dig. Visa honom att du kan klara dig själv även om det är jobbigt först. <3 kram
  • 13

    _Sofie_

    5 _Sofie_

    Hej tjejer, jag tackar för era svar.. Känner mig ganska orolig över hur jag ska ta mig igenom detta, vet att jag kan klara det själv me familjen vid min sida men jag känner att barnet behöver en far också.. Nu så har han sumpat sin sista chans o sårat mig djupt, så jag kommer inte ta tillbaka honom igen efter allt han gjort.. Jag kommer som sagt få egen vårdnad om barnet, men känner att jag troligen inte kommer träffa någon ny.. (Menar senare) barnet kommer behöva en far, men jag är inte säker på att jag kommer klara av ett förhållande efter allt detta.. Förstår att ni inte menar något illa, bara jag som tar lite illa upp då jag är väldigt känslig o sårbar just nu.. Men jag tackar för ert stöd o hjälpen
  • 14

    josefin91

    5 josefin91

    massa kramar till dig! Jag är i precis samma sits, blev lämnad när han fick reda på att jag var gravid med vårat andra barn. det har varit jätte jobbigt av och till, men glädjen över barnet är större. hoppas det löser sig för dig. Men det bästa valet jag gjort var att välja barnet framför honom. 

  • 15

    Smurfan90

    5 Smurfan90

    Kan säga att det är bättre o växa upp utan en pappa än med en pappa som inte är bra . Jag har växt upp utan en pappa ( för han är en idiot ) och jag mår väldigt bra. Min mamma har haft tillräckligt mycket kärlek till både mig och min bror . Så behåll barnet o skit i pappan.
  • Det är klart att det är tufft att vara ensamstående mamma men kanske hellre det än att ha en pappa med i bilden som ibland vill och ibland inte vill finnas för barnet och som sviker sitt barn. Skapa en trygg miljö tror jag att du fixar bäst utan honom. Jag kommer själv också vara ensamstående mamma upp till barnets två års ålder då pappan ej är närvarande fram tills dess.
  • Och jag kan tillägga att min mamna stanna hos min pappa i mååånga år för hon trodde de var bäst för mig och min bror. Men jag hade önskat att jag inte hade haft honom i mitt liv någonsin för han har sårat både mig och min familj så mycket. Att han sårat mamma har tagit minst lika mycket på mig som på henne. Så tänk inte bara på att du vill ga en far till barnet för ibland är det bästa att inte ha det!
  • 18

    angel93

    5 angel93

    Jag har levt utan far i alla mina år. Tacksam för det för han va ingen snäll man (verkligen inte då han är/var en rätt grov kriminell!!)
  • 19

    _Sofie_

    5 _Sofie_

    Hej tjejer. Jag är själv uppväxt utan min far och det har sina anledningar, men för ett par år sedan tog vi upp kontakten och jag har verkligen längtat efter att få lära känna honom trots allt.. Det sista vi pratade om var att han skulle bli morfar (jag hade berättat att jag var gravid och väntade min dotter anastacia) men de slutade ju i missfall vilket jag försökte berätta.. Hans reaktion när jag träffade honom sista gången var "Men.. Ska jag bli morfar? När då?" Han var så lycklig och alldeles tårögd så jag kunde inte berätta att jag fått mf.. Den 10e januari 2012 kom polisen hit och berättade att min pappa påträffats död dagen innan.. Jag var så ledsen och förstörd att jag inte ens kunde gråta på hans begravning .. Visst, han fanns inte där under flera år och han gjorde saker man inte skulle, men det var min pappa.. Min enda pappa.. För ett tag sedan hittade jag ett brev från honom som jag aldrig fick (bodde inte hemma under den tiden) och där förklarar han hur mkt han älskade mig, att höra orden "pappa jag älskar dig" från ett barn ekar i hans fadershjärta.. Jag fick aldrig lära känna min pappa ordentligt, men jag kunde förlåta honom o ge honom en ny chans.. Än idag ångrar jag att jag inte umgicks mer med honom, men i tanken på att bli morfar, dog han.. Så sista tiden var han iaf lycklig för det, vilket känns bra.. Han behandlade mig o min mamma väldigt illa när jag var liten o de skilde sig när jag var 4, men han är min riktiga pappa, och ingen kan nånsin ersätta honom även om han valt fel väg i livet..
  • 20

    _Sofie_

    5 _Sofie_

    Hej tjejer. Jag är själv uppväxt utan min far och det har sina anledningar, men för ett par år sedan tog vi upp kontakten och jag har verkligen längtat efter att få lära känna honom trots allt.. Det sista vi pratade om var att han skulle bli morfar (jag hade berättat att jag var gravid och väntade min dotter anastacia) men de slutade ju i missfall vilket jag försökte berätta.. Hans reaktion när jag träffade honom sista gången var "Men.. Ska jag bli morfar? När då?" Han var så lycklig och alldeles tårögd så jag kunde inte berätta att jag fått mf.. Den 10e januari 2012 kom polisen hit och berättade att min pappa påträffats död dagen innan.. Jag var så ledsen och förstörd att jag inte ens kunde gråta på hans begravning .. Visst, han fanns inte där under flera år och han gjorde saker man inte skulle, men det var min pappa.. Min enda pappa.. För ett tag sedan hittade jag ett brev från honom som jag aldrig fick (bodde inte hemma under den tiden) och där förklarar han hur mkt han älskade mig, att höra orden "pappa jag älskar dig" från ett barn ekar i hans fadershjärta.. Jag fick aldrig lära känna min pappa ordentligt, men jag kunde förlåta honom o ge honom en ny chans.. Än idag ångrar jag att jag inte umgicks mer med honom, men i tanken på att bli morfar, dog han.. Så sista tiden var han iaf lycklig för det, vilket känns bra.. Han behandlade mig o min mamma väldigt illa när jag var liten o de skilde sig när jag var 4, men han är min riktiga pappa, och ingen kan nånsin ersätta honom även om han valt fel väg i livet..
  • 21

    Mujjan

    5 Mujjan

    Men då tycker jag att han som lämnade dig nu får bevisa för dig sen om han vill vara delaktig om han verkligen vill det så kanske det är värt en chans, men annars inte. Kram
  • 22

    _Sofie_

    5 _Sofie_

    Det jag vill säga me allt detta är : hata inte eran pappa för något som hänt i det förflutna, jag förstår hur svårt det är att förlåta sin pappa, men försök åtminstone lära känna honom och se om ni kan få bättre kontakt än tidigare.. Gör inte misstaget jag gjorde, utan lägg ner lite tid och försök få upp kontakten.. Vi har bara en pappa o hur jävlig han än har varit så kommer han alltid vara er pappa, jag lovar att ni inte vill stå där på begravningen och hata honom.. Det är bättre att åtminstone försöka få bättre kontakt innan det händer.. För det är hemskt att en dag, behöva stå där och knappt veta vem det är, man har bara hemska minnen från barndomen men man vet inte hur han är nu .. För min del är det viktigt att mitt barn har en far, och oavsett vad, så vill jag att de ska lära känna sin biologiska far också..
  • 23

    _Sofie_

    5 _Sofie_

    Hej gumms.. Jag tänker ge honom lite tid innan jag frågar, vi har haft preoblem me en tjej som vägrat lämna oss ifred och gjort allt för att förstöra mellan oss.. En gång valde han till och med henne framför mig, men han insåg snabbt sitt misstag och kom tillbaka.. Det är inte helt säkert att jag kommer klara av det en gång till, men kommer han tillbaka så vill jag iaf att han är delaktig i mitt barns liv...

    kram

  • 24

    Mujjan

    5 Mujjan

    Skriver på pm till dig. :) kram
  • 25

    angel93

    5 angel93

    _sofie_ för mig räcker det med alla rättegångspapper!! Hoppas alla andra haft det lindrigare. Kram
  • Beror ju på vad en far gjort också.. tänker ej förlåta en far som bla misshandlat och slagit sönder hela ens lägenhet bara för de är min ''pappa'' . Då är man inte värd en andra chans för så gör man inte mot sin familj så de är skit snack att man behöver en fadersfigur. För mig kvittar de om han är död eller levande efter allt han gjort mot mig/oss och vad jag tvingats sett/upplevt under min uppväxt.
  • 27

    HannaA

    5 HannaA

    Abort tycker jag absolut inte att du ska göra! Han kanske behöver få lite att smälta att ni ska ha barn tillsammans. Och oavsett hur det blir med ert förhållande så betyder ju inte det att han inte kommer att finnas där för barnet (i slutändan, även om det inte känns som så nu). Jag hoppas att det löser sig på bästa sätt för dig tjejen!! Kram
  • 28

    muxpux

    7 muxpux

    hejsan!

    här blev det tvärtom att jag lämnade barnets pappa, för ända sen dag 1 så har varken brytt sig om mig eller hur jag mådde, brydde sig bara som sin dator och sina krigspel.

    Och som gjorde att jag fick nog och bestämde mig för att lämna honom dessutom som alla vänner jag och inom familj tyckte var det plus att det visa sig att han hade förståndshandikapp och plus svårt autism så alla t om  hans mamma tycker jag ska ensam vårdnad om den lilla och bestämt mig för det..

    Det du skrev lät verkligen inte rolig situation, om du vill behålla barnet så ska du själv klart göra för där hade jag lite av samma dilemma angående abort jag har gjort 2 stycken och inte den 3 bestämde jag mig för.

    Låt honom smälta detta ett tag för när man hör såna här saker blir många killar skrämmda och vet inte vad dom ska göra eller tycka eller tänka.

    Håller verkligen tummarna för dig och att det kommer lösa sig på bästa sätt för er 2.

    styrke kram