Dharma

0 Dharma

1348 visningar

Första Graviditeten - Första Missfallet vecka 6

Det lilla livet bestämde sig för att det inte ville vara med längre och trillade ut i lördags.. Jag var gravid i vecka 6.

Nu väntar vi att jag ska komma i tillbaka i gängorna igen så vi kan försöka igen..

Bara en sådan sak, hur lång tid tar det för mig att komma tilbaka i "cykeln" eller hur jag ska säga, igen? När är kroppen mottaglig för ett nytt förök? Mvc har inte tid, efter som jag inte var inskriven ännu och akutengyn/kk placerar mig i den "normala-tidiga-missfall-bland-alla-andra-högen". Har tusen frågor.

Ännu mer nu än när jag "bara" var gravid.

Hemskt glad för alla som vill lämna ett ord eller som vill bubbla lite om samma erfarenhet, känner så hemskt ensam, som om jag är den enda det någonsin hänt, även fast jag vet att det finns så många fler där ute med samma erfarenhet..

Jag har inget att prata med mer än min underbara sambo, men detta är även måt han går igenom, och det skulle vara så skönt att ha någon annan att pratat med.

Jag stämmer precis igen på allt ana-s skriver och just nu, förutom att det var igår allt hände.

Väldigt jonnigt just nu och tårarna känns nära hela tiden..

Tyvärr så har jag/vi flyttat runt mycket den senaste tiden, både utomlands och i sverige och jag känner inte en enda kotta jag kan prata med. Gör bara att man känner isg ännu mer ensam..

Lycka till flickor!

Kram på er!

7 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    tussan

    2 tussan

    Hej Dharma

    jag lider med dig och vet precis vad du går igenom. fick själv missfall i v 8 och blev med barn igen efter knappt 4 månader. Jag hade tur och träffade en jättebra läkare som tog sig tid och gick igenom varför det kan bli missfall och vad jag skulle tänka på och så. Det är viktigt för kroppen att få "hämta sig" så hon rekommenderade att vi skulle vänta en mens innan vi försökte igen. och inget sex förrän blödningen slutat. det är jättejobbigt när det händer när man bara längtar och längtar... fast det var bra att höra att det är naturens sätt att skydda en i stället för att man föder ett barn som är alltför skadat för att överleva. fast det är ändå så ledsamt att just det barnet man skulle ha inte fick bli friskt. jag grät och grät i en månad känns det som och jag trodde aldrig att jag kunde bli glad igen. min sambo och jag kom närmare varandra efter det och idag hoppas vi att allt går bra. jag önskar er lycka till också. var rädda om varandra och ta lite tid att få vara ledsen.

    kramar

  • 2

    peppan

    0 peppan

    hej tjejen!!!

    Åh vad jag känner med dig... förra sommaren genomgick jag också ett missfall i vecka 6... jag var otröstlig... jag grät massor och världen kändes fruktansvärt orätvis..

    Mitt missfall kom som en enorm blödning... efter någon timme kom det ut en klump i storlek som en mandarin och sedan blödde jag massor i ca 7-10 dagar... men smärtan inom mig över att ha förlorat den lilla försvann inte så fort..

    min mens kom igång som vanligt en månad senare och min menscykel fungerade precis som vanligt...

    för mig kändes det extra hårt eftersom både det barnet och de jag nu väntar är gjorda med IVF behandlingar....min man och jag hade försökt att skaffa barn i 5 års tid... så smärtan var överväldigande... men tillåt dig att gråta och vara arg...

    det som fick mig att släppa sorgen var att jag tillslut insåg att det är naturens sätt att sålla bort barn som inte utvecklas som dom ska... och inte ville jag ju föda en sjuk liten ¨krabat..... det kändes lite lättare när jag insåg att ett fullt friskt barn stöter kroppen inte bort......

    jag fick mitt misfall i juli förra året och vart gravid med hjälp av IVF igen i slutet av september... så det gick ca 3 månader emellan och denna gång har det gått bra...

    behöver du skriva av dig så finns jag här.... lovar att svara dig...

    //Pernilla

  • 3

    ana-s

    5 ana-s

    hej,

    jag känner verkligen med dig, vet hur fruktansvärt det känns, och hur jobbigt det är.och alla ens drömmar och planer bara krossas. när jag fick missfall kändes det som om jag gick i tusen bitar, jag var så frukansvärt ledsen, och grät å grät i flera timmar.  men jag kan också säga att med tiden kommer det kännas bättre. låt det inte dra ner dig,

    fortsätt försöka leva som vanligt. det är ingen som säger att du måste försöka glömma, för det kan man inte. jag tror nbog att du känner ungefär som jag gjorde, för jag kände ju redan att det var MITT barn.

    efter mitt första missfall blödde jag ca 1 vecka, ganska kraftigt. ja hade ägglossning som vanligt 2 veckor därpå, och blev gravid då igen, då vi fick veta att det var helt ok att köra på direkt. såklart var jag (vi) överlyckliga. men än en gång, på exakt samma dag i graviditeten fick jag missfall igen. sen bestämde vi oss att vänta tills efter nästa mens, och den kom som vanligt ungefär. sen dess har vi försökt och försökt, men hittills inga resultat :(

    men att få missfall minskar inte chanserna  att bli gravid efter det, enligt vad jag har både hört och läst.

    själv har jag ju inte lyckats bli gravid igen efter det, men vem vet, det kan ju vara något fel på min kropp, eller så har det helt enkelt inte velat sig så än.

    hur som helst, det som hjälpte mig att komma över det var att prata med folk i min närhet om det, och läsa om det. det hjälpte lite när jag verkligen förstod hur vanligt det är, och hur många som går igenom det.

    kämpa på! /Ana

  • 4

    Busan

    4 Busan

    Hej !

    I huvet hade jag sett fram emot och funderat på olika situationer där jag skulle ta hänsyn till en liten nyfödd krabat men det blev inte så. Det var i v. 13 jag fick en kraftig blödning på väg till en läkarkontroll eftersom jag var förtvivlad och orolig, då jag inte kände mig gravid längre. V. 8 eller 9 då jag egentligen fick det första positiva grav.testet var i verkligheten sista veckorna jag hade ett liv inom mig men kroppen tar ibland tid på sig att ställa om alla symtom eftersom den hjälper till allt vad den kan tills fostrets av någon orsak inte utvecklas som det ska längre. Du är absolut inte ensam. Det finns även en bok jag tyckte var bra :

    av: Bergman, Olle
     

    Hoppas att du kan låna den på något sätt. Stora kramar

  • Hejsan!!
    Läst era inlägg här & jag känner mig nästan illa till mods, & frälst med det lilla liv jag nu bär på!!
    Jag är gravid, som dom flesta av er som skrivit här, är i V. 7 nu.
    För er som inte lyckats bli gravida än, håller jag alla tummar & tår för!! Det kommer gå vägen även för er det lovar jag er!!

    Jag fick ett tidigt missfall för ca 8-9 månader sedan, skulle alltså ha haft en liten en nu om det velat sig väl, men, som sagt är livet bra orättvist.
    Jag var i V 5 när det hände, vaknade på natten helt kallsvettig & frös, hade smärtor till det oändliga & kunde inte ligga still. Ville bara krypa ur min egen kropp & springa därifrån.
    När jag till slut blev tvungen att gå på toaletten, bokstavligt talat rann det blod ur mig. Satt där i säkert 10 min med mer mängder blod än jag någonsin sett ur mig själv!
    Började gråta & stapplade tillbaka till sambon som fortfarande sov.
    Väckte honom & sa att vi var tvunga att åka till akuten, hade så himla ont.
    Han ringde & dom bad mig vänta någon timme (vaaaa?!), smärtan gick över, likaså blodflödet, vi ringde igen & dom sa att jag skulle återkomma nästa dag om smärtan kom tillbaka.
    den kom inte tillbaka & min BM, som jag ringde på morgonen talade om det chockartade svaret på min fråga, vad det var som hände & vad det var för fel.
    Jag var inte gravid, & det visste jag ju, negativt test 1 v före!
    Men, enligt hennes tester sen, hade jag haft ett missfall, misst ett litet liv utan att ha vetat om att det ens funnits där.
    Gjorde inte missfallet lättare, inte ett dugg. Mer hemskt faktiskt, var det mitt fel att jag fått missfallet? Har jag gjort barnet något skadligt under tiden jag inte vetat om det?

    Så klart fick man aldrig några svar, går ju inte efteråt.
    Så nu, när jag blev gravid igen, planerat den här gången, gör jag allt för mitt lilla liv & för att den ska stanna kvar där inne, åtminstone till V 38 :)

    Hoppas ni alla får behålla era liv!! :)

    kramar!

     

  • 6

    Ycattc

    0 Ycattc (gäst)

    ivermectin ireland - ivermecpls.com stromectol tab price
  • 7

    Uolwyi

    0 Uolwyi (gäst)

    ivermectin 0.5% brand name - ivermectin 500ml stromectol ivermectin buy