Är i graviditetsvecka 24+0(v.25) idag.
Läste imorse efter drömmarna..om att man kan lära sig tolka och hantera sina drömmar. Försöka koppla ihop och för knippa dem med händelser som man genom fått i sitt "tidigare liv" eller rätt nyligen.Men jag vet inte om jag bör vara oroad eller inte?
Jag drömde inatt att jag gick på toa för att göra nr 2.. kände hur trångt det var där nere helt plötsligt och såg ett litet bebishuvud så tog emot den (honom) med händerna medans jag "tryckte på".. Han var så fruktansvärt liten.. men tappade honom på golvet för han var så fruktansvärt hal och fick dåligt grepp.. Han överlevde och det var den absolut vackraste bebis som jag någonsin sett!!
Men jag vaknade upp ur drömmen helt förtvivlad!! Vågade knappt gå på toa och göra nr 2 för "tänk om drömmen slår in"? flashbacks har ja fått tidigare.. och drömt om framtid som sedan väckts vid senare tid vid helt oberäknade tillfällen..
Jag vet att jag är född i v.23 och eligt bm och mvc psykolog så är min rädsla att föda mitt barn i samma vecka som jag själv blev född i, är en stor rädsla för mig personligen.
Eller är drömmar som denna en "psykisk förberedelse och träning" inför förlossningen?
Drömmer även hela tiden att det är en pojke, väldigt väldigt tydligt.. och BM bekräftade pojke till näst in till all sannorlikhet men hon kunde inte lägga säkra kort på bordet eftersom hon ej ville ge oss falska förhoppningar men de vi såg på RUL var med all säkerhet en liten pojk.
Min fråga är som ovanstående.. hur ska jag kunna hantera mina drömmar?
Drömmer även ofta (väldigt ofta) våldsamma drömmar där det näst in till ALLTID har med att någon dör, eller blir mördad eller att jag blir "nästan skjuten" i huvudet.. va är de här för sjuka drömmar??? har jag fått en äckta marinsoldat i magen eller haha???
Får dåligt med sömn eftersom jag oftast inte drömmer de där söta fina drömmarna som man kanske hade räknat med att få uppleva.. nej nej.. här går det allt vilt till!!! :(
hej! du verkar ha en sund relation till dig själv. inressant läsning och det stämmer mycket du redan vet tror jag det känns så när jag läser. Kram
när man är gravid drömmer man väldigt mkt tokigt. Det är ju rätt mkt för kroppen att bearbeta om man säger så. Bara att stå ut med
Du kan inte hantera dina drömmar....Man drömmer helt enkelt jättekonstiga drömmar också när man är gravid...
jag har drömt flera gånger att jag fick missfall och det sprutade blod mellan benen på mig och i drömmen skrek jag på min sambo men han kom aldrig
Men inget sådant har hänt jag är i v.30 nu och hela graviditeten har varit bra.
om jag kunde räkna alla gånger jag fött på konstiga ställen, att barnet dött, att jag fött båda de enda och det andra. Tror ej man kan kontrollera sina drömmar eller egentligen veta vad dem betyder utan bara spekulera i det helt enkelt. men att drömma konstigt under en graviditet gör i princip ALLA.
igentligen så ligger det i grundens natur att det kommer något nytt ur en ras så att föda onaturliga saker kanske inte är så konstigt med tanke på hur det står till med vår djurvärld allt hänger ihop.
Drömmar om död betyder förändring ^^ Dom kan vara bra obehagliga , men dom kommer inte med farliga besked. Och som många skrivit ovan , drömmar om att föda är pga din graviditet , kroppen ställer in sig på att föda barn och då kan psyket spöka en hel del. I drömmarnas värld har jag fått en dotter , varit gravid med både det ena och det andra , och ammat en hundvalp. Så dina drömmar är fullt normala , även om dom kan vara mycket obehagliga nu. Jag har två drömtydnings-lexikon , och två böcker med alla växters och djurs betydelser , så det är bara att du pm-ar mig om du skulle vilja veta något mer specifikt ^^ <3
Jag har förstått en sak iallafall! Jag har levt helt utan släkt och helt utan min biologiska familj sen 4 år tillbaka (lever ensam med min pojkvän och hans familj) av olika skäl. Jag försökte ordna allt och gav min mor ett försoningsbrev samt ett fint avslut. Jag gav alla en till chans till en stor förändring för barnets framtid och liv!! Men fick varken svar tillbaka eller ett grattis till det kommande barn.. så jag fick ta egna initsiativ och göra ett avslut helt. Det hjälpte inte oavsett hur mycket jag försökte reparera familjerelationen. Jag vet även att min mor och morfar står nära dödens fotspår.
Har i förrgår drömt att min mor gick bort.. Jag blev väldigt berörd och grät när jag fick veta. (min syster höll om mig även då resterande av mina syskon var hemma när besked kom)
Inatt fick jag se min morfar ligga i en kista.. Det kändes som att jag aldrig fick säga adjö.. (min morfar har bara till december kvar enligt läkarna). Jag tror att det är rädslan inom mig och saknaden som gör att jag drömmer så dramatiskt. Jag vill få ordning på allt innan det är försent. För barnets skull!!! Jag har varit ledsen över att jag vet att mina barn inte kommer leva ett liv med varken släkt,mormor och morfar eller gammel morfar och gammel mormor.
Dem som står mig närmast är pojkvännen (far till barnet) och hans familj. Men jag känner mig ändå inte tillräckligt nöjd med att barnet bara kommer få umgås/se och vara med sin farmor och "farfar". Andra halvan saknas!
Har gjort så gott jag kan men utan framsteg och jag kan leva mitt liv som det är helt utan motgångar, men jag tror att det kan bli väldigt svårt för ett litet barn att förstå om några år när alla frågor kommer om vart mormor och morfar är. Den tanken skrämmer mig.
Åren går och snart är tiden slut pga ålder och annat. Jag vet att barnets framtid inte kommer bli som andra barns framtid när det gäller familjerelationer och släktskap osv.
Har dömt mig själv som skyldig till att barnet eventuellt får lida för hela familjesituationen. Jag ville så gärna göra allt för barnets bästa!! Men det gick inte och jag har mer eller mindre lite panik över den delen.
Men jag är nog inte den ända som lever ensam utan biologisk familj och släkt..?