Här kan du se inkomna svar på Bli Mammas gravidenkät. Alla svar är anonyma.
Ange din ålder: 21
Ange din längd i cm : 177
Ange din vikt innan graviditeten: 70
Ange din vikt innan förlossningen : 81
Förlossningen skedde den...: 2011-10-07
Jag födde...: vaginalt
Bebisens vikt... (gram): 3638
Bebisens längd... (cm) : 51
Antal barn sedan tidigare: 0
På vilken förlossningsklinik födde du?: Gävle sjukhus
Hur upplevde du mottagandet och den vård som du fick?: Dålig
Hur upplevde du din förlossning på en skala från 1-10, där 1 är mycket bra och 10 är mycket dåligt?: 6
Berätta om din förlossning: Vaknade med värkar 09.15, och det fortsatte tills lite av vattnet gick vid ungefär 13.45. Åkte in till sjukhuset och var där vid ungefär 14.00. CTG:n visade inga värkar, men de lät oss stanna kvar i en sovsal på förlossningen för att vänta på att det skulle \"sätta igång på riktigt\". De var mycket stressade, uppenbarligen underbemannade eftersom de skötte 7 förlossningar med endast 3 barnmorskor. Det kändes oroande. Jag var övertygad om att det var riktiga värkar. Vid 15.00 började smärtan bli alltför jobbig och jag tryckte på signalknappen. En nervös sjuksköterska kom in och förklarade att alla andra var upptagna men att hon kunde fixa en citodon åt mig. Det var iallafall något. Efter en halvtimme och ingen hjälp av tabletten, så började jag få panik. Jag började grina och blev så rädd för de \"riktiga värkarna\" som skulle komma sen eftersom jag inte ens klarade av det här som enligt personalen bara var vanliga sammandragningar. 3 timmar passerade. Ingen smärtlinding. Min sambo försökte se till att jag inte svimmade och att jag drack vatten. Satt på sidan av sängen och tryckte ryggen mot hans knogar så att det skulle göra ondare där. Det funkade i början, till slut blev det bara en enda dimma, men jag svimmade aldrig, och jag sa aldrig att jag inte ville mer, eller att jag ville därifrån. Jag upprepade bara \"jag vill sova..\" emellan värkarna. Vid 18.45 ungefär så fick jag krystvärkar. Jag var övertygad om det. Vi tryckte på signalknappen, ingen kom. Efter tre krystvärkar kom det äntligen någon som bara skulle höra om det hänt något än. Hon såg att jag börjat krysta och de skickade snabbt in oss till förlossningsrummet som var närmast. En barnmorska som jag inte ens hann uppfatta namnet på tog emot oss, och var helt fantastisk. Hade hon inte varit så bra hade hela min förlossning kännts som ett enda kaos. Efter 10 min krystvärkar fick vi vår son Sam. Vi hade inte någon aning alls om ifall han mådde bra under förlossningen, eller ifall jag gjorde det för den delen. Om något gått snett, så hade han inte kunnat räddas. Det skrämmer mig.