ana-s

5 ana-s

6472 visningar

Saknar min familjs så otroligt mycket! vecka 28

Tänkte skriva här och höra om någon har några tips på hur man ska hantera saknaden efter sin familjel, elelr kanske som är i liknande situation som vill prata om det och dela erfarenheter, stötta varandra eller ge råd.

Jag och min sambo bor i Sverige, han är svensk, och själv är jag dansk/finsk, men född och ppvuxen i Sverige. Han har sin familje (föräldrar och två syskon + 2 syskonbarn) ca 1-1,5 timmes biltur bort) Jag har dock all min familj utomlands i danmark och Finland, mestadels i finland dock. De i danmark är inte alls lika nära. I finland har jag min mamma och hennes man, min mormor, 3 mostrar och många kusiner. Vi är en väldigt kärleksfull och nära familj, som kan prata om allt, älskar att umgås och som alltid ställer upp för varandra. 

Jag och min son var där i en vecka, kom hem igår. Det var så underbart att träffa alla, händer otroligt sällan, och just nu är saknaden efter alla så enorm så jag mest sitter och gråter hela tiden. Det är så frusrerande och jobbigt att veta att man har en så underbar familj som älskar och bryr sig så mycket, men inte kunna träffa dem så ofta. Dels för att det kostar en del att resa dit, men också på grund av studier, jobb och småbarn, så KAN vi inte resa dit speciellt ofta.... 
 

Jag vet att första dagen efter men kommer hem (eller de har åkt) är värst, och att det blir lättare efter ett par dagar. men så här jobbigt har det aldrig varit. Det blir värre för varje gång, speciellt när min mamma och alla inte blir yngre. Dessutom har vi barn nr 2 på väg snart, och den avlastningen  och stöd de ger skulle vara ovärderlig. Just nu vet jag inte hur jag ska hantera saknaden och längtar efter dem? Har någon tips, råd eller är i liknande situation och vill prata?

1366 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    Kashmir89

    7 Kashmir89

    Jag vet inte om jag har några bra råd men jag vet hu du känner :( Jag har flyttat runt i sverige sen jag fylde 18 och min släkt är väldigt kärleksfull som du berättar om din och jag saknar dem nått så oerhört mycket hela tiden. Mamma, pappa, två systrar med familjer (9 syskonbarn), kusiner mor och far föräldrar och syskon.. vi blir rynt 40 personer när vi firar födelsedagar :P 

    Jag har telefonkontakt med mamma varje dag för at lätta på smärtan och även om det bara blir hej och hejdå typ ibland så gör det inget för det käns som att de är närmre då :) Just nu br jag på gotland ch resen av familjen i kalmar och visst det kostar inte supermycket att åka men det går iaf på 1000kr tur retur och för en student svider det ganska rejält speciellt som nu när jag sparar minst 3000 varje månad till bebisen i magen. 

    som du skriver första dagen är värst och det blir bättre <3

  • 2

    jessica03

    5 jessica03

    Har inte heller något klokt råd att ge tyvärr men jag bor också en bra bit från min familj och övrig släkt. Vi har också en mycket nära och kärleksfull relation och det känns ju bra iaf :) Men jag brukar tänka att även om vi hade bott närmre varandra så är det inte säkert att vi hade träffats så jättemycket oftare ändå samt att våra träffar inte skulle känts lika "speciella" och efterlängtade :) Jag inbillar mig även att sonens relation till far och morföräldrarna är mycket starkare när vi har det såhär eftersom vi tar tillvara mer på tiden när vi ses. Minns att den första tiden efter förlossningen var hemsk med otrolig längtan efter min familj och jag grät flera gånger om dagen just för det i flera veckor. Sen gick det över :) Misstänker dock att det kommer bli samma visa igen nu när nästa kommer.
  • 3

    vincit

    2 vincit

    Ja har min syster på irland så det är en bit bort å inte så lätt att bara träffa. Men något vi har börjat mycket med sen ja fick barn är att prata på Skype och skicka bilder till varandra via whatsup. Det har hjälpt för oss. Kanske kan vara ett tips. Har även använt skype när vi varit ute å rest en vdcka föe att hålla kontakt med farmor så går att använda för äldre oxå.