Du skiter i dina omogna syskon. Mamma är ingen ålder! De som är äldre och har barn borde veta bättre. Jag känner med dig. Min pappa hade samma reaktion och idag har jag ingen kontakt med honom. Alla barn är välkommna ! Man kan alltid hoppas att de ändrar sig.

Storasyskon vill alltid skydda sina yngre syskon, oavsett relation. Det är antagligen därifrån -deras oro för ditt välmående- deras taskiga kommentarer kommer ifrån. Ta det inte personligt, det handlar knappast om att du inte är kapabel att ta hand om ditt kommande barn utan att de helt enkelt vill skydda dig. De vet ju vad det innebär att vara förälder. 
Men en vacker dag kanske de kan se dig som stor. De kommer aldrig se dig som så vuxen du faktiskt är, men möjligtvis inser de att du faktiskt kan ta hand om dig själv. 

/Storasyster i skara på 5 

skit i dom helt enkelt! Har även stor åldersskillnad mellan mina äldre syskon (7, 13 o 15) o ja ha alltid vari den "dom måste ta han om". Men om man bara stå upp för sin sak! Lev dit liv så ska du se att de ordnar sig :) ja känn igen ditt tankesätt, vet exakt hur de är o känns!

Jag har också äldre syskon som beter sig så. Har inga goda råd förutom förståelse. Verkar som att de alltid kommer att se mig som ung och naiv fast jag är 33 år, har snart en andra högskoleutbildning och väntar mitt andra barn. Men det har blivit lite bättre efter första barnet så hoppads det blir så för er.

Har inga erfarenheter men det lät väldigt tråkigt dock! :/

ingen annan än en själv kan säga när man är mogen för att bli mamma om de så är vid 15 års ålder eller 40.

Tack för alla svar<3

har inte heller någon kontakt med min pappa, men han har tydligen fått reda på att jag är gravid.. för han har ringt, men jag svarade inte... vet ej om jag gjorde rätt eller fel när jag sket i att svara.. kanske berövar mitt barn på en morfar... i dont know..

Jag tycker du gjorde rätt i att inte svara. Jag resonerar som så att när mina barn är stora nog och frågar om sin morfar så kommer jag inte hindra de från att ta upp kontakten med honom. Så länge jag slipper honom!

Många som skrivit väldigt bra saker här :) Hoppas det känns bättre för dig :)

Jag har fått olika reaktioner när alla jag känner fick veta att jag skulle bli mamma. Jag var då 22 år. Hela personalen på mitt arbete började prata massa dynga om mig och jag känner mig fortfarande inte välkommen. Jag avskyr å fara dit! Var egentligen bara chefen som tyckte att de e ju mitt beslut, han var bara neutral.

När jag berättade om min första son fick jag chockade och glada reaktioner och det kändes skönt för jag var jätteorolig. Men nu när jag väntar bebis nummer 2 fick ajg helt andra reaktioner. Med suckande . Känns jättehemskt!!! Jag känner med dig i det sdu skivker om julen. Jag hade absolut lättat på hjärtat och inte tänkt på å använda fina ord. Jag hade rytit och spottat och fräst! Hade jag varit du skulle jag strunta i syskonen och bara försöka tänka på mig själv. Du känner när du är redo och mottaglig för dom. Vill du inte svara när dom ringer så gör inte det! Ta alltihopa sen när du orkar!

Du skulle ju kunna säga hur du känner till din mamma så du iaf har fått lätta på trycket så du inte såtr helt ensam. Då kanske din mamma kan berätta för dem hur elaka dom faktiskt var och sen om du känenr för det kanske du vill bjuda hem dom på fika när du fätt hem lilla bebis och fått landa. Du ska absolut inte göra något som känns fel! Det gjorde jag, åkte på babyblues ut till öronen och kunde inte titta på min egen son utana tt bryta ihop. Jag började få ångest om jag la ifrån mig honom och jag ville inte att någon annan utom sköterskan på bvc skulle ta i honom. Inte ens hans egen pappa om han inte stod precis bredvid mig så jag kunde titta och ta i honom.

Bästa tipset egentligen som kändes bra för mig är väl att kontakta mvc, berätta om situationen så kan du få hjälp att komma i kontakt med psykolog. Du är inte ensam och du kommer  behöva stöd om du ska orka. Håll hårt i alla som ligger varmt om hjärtat. Hoppas allt går bra för dig! Sköt om dig! *styrkekram*

 

Hoppsan, glömde att meddela att jag är yngst i syskonskara på 4. har 20 år till min äldsta bror och 15 till min andra och sen 2 år till min storasyster. Fick min första son innan min storasyster som nu faktiskt väntar sitt första :) Beräknad ungefär 2 månader efter min nya bebis :)

Storasyskon ser alltid en som mycket mindre! Det är sant! *kram*

Du är yngst , jag kan tro att det är en av sakerna. Dom tror nog att dom kan allt och vet allt och att du inte kan någonting bara för du är yngst. Löljigt är det.

Visa vad du går för, visa att du är bättre än dom. :) "Cheering on you"

Kram

Dom har ej med de att göra, sen e de typiskt att äldre syskon ska reagera så, ligger i deras natur om dom e vettiga, jag tycker du ska träffa dom som vanligt o säga vad du tyckte om deras reaktioner o hur de kändes, väljer dom fortfarande att vara negativa då så är livet hårt men sanningen är ju att turen e att dom ska ju faktist ej leva eller bo med dig, nu ska du ha egen familj som kommer bara behöva positiv energi o för att ha de ibland så måste man sudda ut det/dom man trodde va viktigast. Du kommer klara detta galant :)

Mina syskon sa precis likadant. Har 2 äldre och en yngre. Min lilla syster sa inget hon tycker de ska bli kul men min stora syster och storebror pratade inte med mejj när vi sågs. Och om dom sa ngt va det, får man äta de när man är gravid, du bör kolla upp de fan va oansvarigt! Skönt att man inte träffar dom så ofta:)