sarahn

2 sarahn

1296 visningar

Till andra ofrivilligt barnlösa!

Hur hanterar ni när svärmödrar, syskon, svägerskor och vänner frågar er när det är dags att skaffa dem barnbarn, eller kusiner/lekkamrater till deras små?

Vad säger ni? Själv så skrattar jag bort det lite och låtsas att vi har det så bra och är så nöjda och att det minsann inte är så bråttom (är 29år). Men vill bara skrika att att det minsann inte är så lätt och att vi gör vad vi kan!! Sambon blir bara tyst och börjar greja med sitt, för att slippa svara.

Det värsta av allt är när ytligt bekanta frågar (tex i kassakön på ica), som om dom har rätt att få veta!! Tror dom på fullaste allvar att jag tänker stå och diskutera mitt sexliv med dom i mataffären?? GRRR, blir så jä-la arg. :-)

 Jag och min sambo är överrens om att det är dags att skaffa barn, men förmodar att jag är den som är mest pådrivande, och som kanske tar mest illa upp av alla frågor och tycker att det är mig det är fel på för att det inte händer ngt.

Som ni förstår så har jag/vi ännu inte berättat för någon om detta. Jag vet helt enkelt inte hur.

Hur och när säger man det, vem säger man det till??

kram på er /s

 

 

10 Svar (äldsta svaret först)
  • Hej!
    Jag förstår precis hur du och din sambo tänker och vad ni går igenom, för jag och min sambo har gått igenom detta två gånger förut! Första var ett missfall och nu väntar vi barn nr2. Men resan hit har varit en mardröm, dessa ständiga frågor om ''när ska ni skaffa barn'' Jag och min sambo svarade i början att vi ''jobbar'' på det, men i slutändan så orkade vi inte av alla dumma frågor och svarade ''det händer när det händer'' Det finns inga rätt/dumma svar på vad du och din sambo beslutar er för att svara till era vänner/anhöriga, huvudsaken är att det känns bra för er!
    Att få barn är inget som kommer på posten, som vissa människor vill få det att tro! Så jag hoppas att du och din sambo kommer fram till något som fungerar för er!

  • 2

    AnnaN84

    3 AnnaN84

    Tyckte att det var skitjobbigt när folk frågade, precis som man inte går o tänker på det nästan hela tiden ändå! "Vi får väl se" eller "det blir när det blir" var de vanligaste svaren, men ibland ville man bara skrika "Vi har k*u**at varje dag i tio år utan att nåt händer!! Skaffa en själv då om det är så jäääävla viktigt" ;)
    Har man försökt ett tag tycker jag nästan att man kan säga som det är, att man faktiskt försöker/jobbar på det, men problemet är att de kanske frågar oftare då.
    Fick missfall första gången jag var gravid, i v 14, så det var så många som visste (ryktet går) och frågorna efter det "hur går det nu, försöker ni igen eller?", "Ingen bebis än?", Ni får väl prova igen" och "jaja, det går nog snart" osv höll på tills jag nu är gravid igen (äntligen).

    Jobbigt dilemma, hoppas du håller ut med allas envisa frågande, de vill ju trots allt bara väl. Och lycka till, hoppas det tar sig snart! =)
  • 3

    anirac1

    5 anirac1

    Ohh jag vet så väl hur de känns. Jag svarade helt kalt att jag kan inte bli gravid o kön till IVF är lååååång. Nu tog de 10 år 7 IVFbehandlingar innan sonen kom o nu kommer nästa eviga fråga "ska ni inte ha syskon..." Joo absolut säger jag OM du betalar kostnaden "bara" 200.000 då brukar många bli TYSTA! Sen säger jag att jag är GLAD för det jag HAR o inte "gråter" över de sin INTE finns!
  • 4

    Vickan72

    4 Vickan72

    Det är så tråkigt att läsa att så många måste utstå den här typen av frågor, det fick vi också göra under många år. Först gav de sig på mig, vet inte om det är mer "berättigat" att fråga tjejen...??? Men sista året fick även maken sin beskärda del. Vi försökte också snacka bort det med lite vaga undanflykter, men somliga begriper ju inte när det är dags att sluta fråga. Ett tag var jag på väg att lägga ut en kommentar på Facebook i stil med "Vänligen sluta med era frågor angående våra eventuella framtida graviditeter/barn. Om vi hade tyckt att ni skulle ha informationen så hade ni redan vetat svaret på frågan." Men i slutändan ändrade jag mig för jag var rädd för ytterligare frågor... jag är för feg och för snäll och vill inte bli ovän med nån i onödan. Men så här i efterhand så ångrar jag nästan att jag inte var tuffare och faktiskt sa vad jag tyckte, vilket oftast var "Det har inte du med att göra!" Min syrra var lite kaxigare och sa rätt ut "Jag kan inte få barn". Sen att det till slut (efter 10 år) lyckades, det var ju bara en bonus...:-)
  • 5

    sarahn

    2 sarahn

    Så söta ni är :-)
    Visst tänker man på det mest hela tiden. Samtidigt som jag tror att stressen över det hela gör att det blir ännu svårare att lyckas.. Vi har försökt i ungefär 2 år nu och antar att det är dags att få en utredning gjord, men jag är livrädd för vad jag ska få för svar och vad det faktiskt är som är fel. Det dummaste av allt är att jag blir småskraj över att behöva ta snacket med sambon, ingen av oss är särskilt bra på att prata om känslor, och det känns som om vi inte pratar om det så är det inget fel på oss.. Så dumt!!
  • 6

    anirac1

    5 anirac1

    sarahn
    Att just komma iväg till en utredning kanske är just de ni båda behöver alltså flytta "problemet" för då vet ni båda att nu får vi hjälp. Hmm lite luddigt skrivet =)
    Kanske är de "bara" så att du behöver litet piller för att få fart på ägglossningen.
    För själva utredningen i sej behöver inte betyda "hela" kittet utan bara liten knuff i rätt riktning. Sen tror jag att de bästa är att man som partners gaddar ihop sej o pratar öppet om de.
  • 7

    sarahn

    2 sarahn

    Så söta ni är :-)
    Ibland blir man så trött på allt tjat, även om jag förstår att det många gånger är av omtanke som dom frågar. Vi har försökt i ca 2 år nu och antar att det är dags att göra en utredning snart, men det är inget man ser fram emot så klart. Känns lite som att gå till bödeln, att faktiskt få svart på vitt att det är något fel på oss.
    Men jag är småskraj för att ta upp detta med sambon, vi är inte bra på att prata om känslor någon av oss, och vi sticker väl huvudet i sanden "om vi inte pratar om det så är det inga problem".
    Men att läsa era inlägg ger faktiskt hopp!!
  • 8

    sarahn

    2 sarahn

    anirac1
    Jo jag känner ju det, att vi verkligen måste prata med varandra, om inte vi kan snacka hur ska vi då kunna prata med någon annan... Dessutom så vet jag väl mer eller mindre att vi inte kan få till det på egen hand, eftersom vi båda har haft klamydia. Men man måste ju prova själva först. :-)
  • 9

    cillababe

    2 cillababe

    De finns några kost tillskott som man kan äta.Ska visst sätta lite fart på ägglossningen ;) . Finns även ett preparat som heter : Pergotime. Vet inte om det är på recept eller hälsokost? Men det ska oxå vara väldigt effektivt.! Ska själv upp till KK i slutet på Sep. lite av samma orsak som dej. Beroende på vad Läkaren säjer vid det tillfället (dommen :S ) Så tänker jag börja äta nått av dessa "piller".
    De säjs att man kan göra en "Bisolvon kur" mellan sista dagen på sin mens fram till ÄL så ska man ha lättare att bli gravid. Bisolvon är slemlösande....även i underlivet...då kommer sperman lättare in :) . Men du kanske redan vet allt detta?
    Ville bara iaf dela med mej lite :) .

    Hoppas allt blir bra för er...och att ni inom kort väntar bebis =)

    Kramen och Lycka till
  • 10

    sarahn

    2 sarahn

    cillababe
    jag har inte jättekoll på sånt här, så det är väldigt välkommet med tips och råd.. Jag hoppas att det fungerar för dig och att du snart får en liten!! Tror att jag har äl idag? fast borde varit i slutet på förra veckan. Om det inte funkar denna gången så är det dags för hjälp.. Men ikväll blir det åka av :-p så jag håller tummarna för oss båda nu.. Stort lycka till!! Kram