Hejsan!
jag hoppas att någon som själv har varit med om detta, eller har erfarenhet som kan hjälpa mig med detta "problem"
För det första så blev jag jätte glad att vi skulle ha barn, jag sket i vad alla andra tyckte och tänkte, jag var överlycklig.. men nu har jag kommit in i en fas, där jag tänker och funderar mycket. Allt är nytt, vill inget hellre än att skaffa familj, och jag älskar mig killer över allt annat..
MEN min kille är inte Svensk medborgare och jag trivs inte alls i Sverige. Jag hör hemma i hans land, men då jag är svensk medborgare har jag alla rättigheter osv här som bara är bra och positivt för barnet.. Och nu ska jag tänka på barnet och inte mig själv.
Då min kille ska åka tillbaka till sitt hemland snart och söka uppehållstilstånd så blir jag lämnad själv, bor fortfarande hemma hos mor och far. (söker lägenhet) Jag vantrivs på mitt jobb och har anställning fram till jul, jag hoppas att jag inte får jobba vidare där eftersom jag verkligen avskyr, vantrivs och mår dåligt på det stället.. Pengar är inte allt?! Hellre tjäna lite och trivas, än att tjäna mycket och vantrivas!! Så som jag resonerar ogillar mor och far (de tänker som de vore från stenåldern) och vill inte ha mig kvar hemma och tänker inte hjälpa mig på något vis. Därför vill jag åka till min killes hemland och bo där tillsammans med våran lilla familj, men då får jag inte några bidrag osv, hur ska vi överleva, då han tjänar det minsta man kan göra.. + att jag har ett CSN lån som stör mig så förbaskat!!!!
Nu har vi snöat in oss på detta, mycket gråt och ältande, vi funderar nu på abort.. hälften vill och hälften vill inte.. Det kanske är rätt som mamma och pappa säger att man ska vänta tills man har fast arbete och tills min kille är svensk medborgare?!
Jag blir tokig..
Jag har många vänner som har varit arbetslös osv, och de har skaffat barn och mår jätte fint idag.. men det är deras liv... Jag kan inte spå fram i mitt liv.. jag önskar att jag kunde göra detta. Jag är stark och kan klara detta själv, eller kan jag det verkligen?!?!
Hjälp.. får mig att tänka "rätt"
jag hade nog jobbat på och försökt betala av mina skulder, dessutom kan din kille bli svensk medborgare om ni gifter er eller sen när han signerat faderskapsintyget
Vad jobbar du med då? Finns det ingen chans att du skulle kunna skaffa ett jobb i hans hemland?
Beror på vilket land han kommer ifrån.. I andra länder får du inte samma sjukvård som här i Sverige. Min faster är gift med en grek och bor där, hon har flugit hit en månad innan varje förlossning pga sjukvården vi har här t.ex.. Kostnader, försäkringar m.m.. Sen tkr ja du ska kolla upp det där med uppehållstillstånd (kan inget om det själv), men med tanke på att ni ska ha barn och så måste han väl kunna stanna på något sätt? GIfta er borgligt eller så?? Jag tkr du ska jobba och spara så mkt pengar du kan innan barnet kommer.. Du sitter i en väldigt svår sits, jag förstår att du är jätte ledsen.. Och att göra abort i v 15 låter verkligen hemskt... Boka möte med soc. min kompis var ensamstående (havande) förra året, dessutom fransk medborgare, inget jobb. Hon kämpade och fick soc. lägenhet, samt bidrag..Hon har haft det jätte tufft, för det är inte mkt pengar man får röra sig med, men hon har klarat det.. Tills du kommer på fötter.. nej ja vet inte vilka råd jag ska kunna ge =( .. tycker synd om dig och hoppas att en bra lösning dyker upp för er <3
Jag har inget svar på din fråga men såg att några skrev att om ni gifter er eller får barn så får killen uppehållstillstånd och det stämmer inte. Även om ni gifter er måste killen söka uppehållstillstånd och det är inte säkert det går igenom. Man tar hänsyn till barn men man får inte automatiskt uppehållstillstånd. Jag vill inte vara negativ men kände att jag behövde berätta hur det fungerar.