_Sofie_

5 _Sofie_

3919 visningar

Bryr han sig inte längre?

Hej.. Jag och min kille har planerat att skaffa barn en tid nu men de gångerna vi lyckats bli gravida, har de tyvärr slutat i missfall.. Vi har alltid varit ett tajt par och aldrig kunnat vara ifrån varann en längre tid, har alltid funnits där och stöttat varann.. Men nu på senare tid (började efter vårt första mf) så har han varit jätte konstig, förstår om missfallen påverkat honom (även mig) men tror inte det beror på det endast.. Om jag försökt se en film med honom så spelar han på mobilen eller smsar me någon istället, om jag ber honom om att t.ex ta ut sopporna för att slippa stressa me allt så spelar han istället så man får stressa o fixa de själv.. Han är nästan aldrig social med mig längre.. Har försökt prata med honom men han säger alltid att det inte är något.. Börjar tro att det kan bero på mig (har fått extrema humörsvängningar sedan första missfallet och kan nästan bryta ihop för minsta lilla) vet inte alls vad jag ska göra eller ta mig till, då han inte pratar med mig.. Vet att detta kanske inte är bästa frågan att ställa just här på den här sidan, men jag är nära på att bryta ihop helt och hållet... Snälla vad ska jag göra? Kan allt bero på våra missfall eller kan det bero på mig?? Vet verkligen inte vad jag ska göra... :'(
531 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    angel93

    5 angel93

    Jag vill inte vara för rakt på sak.. men får man mkt missfall direkt inpå varandra hela tiden såpass ofta så kan partnern tro att det är något fel på dens partner (kvinnan i sig). Vill inte oroa dig. eller göra dig ledsen men jag tror han är mer orolig över den biten än barnbiten?

    Prata med en läkare så bör du få hjälp! 

    Kram!

  • Det gør han sækert! Men en sån svacka i ett førhålland ær inget ovanligt. Speciellt efter missfall:( ni får ha tålamod och støtta varandra. Hoppas de blir bebi snart!
  • 3

    _Sofie_

    5 _Sofie_

    Hej, vi misstänker att det kan bero på all stress eller för lite kvinnliga hormoner i kroppen.. Men känns ändå som att det är mitt fel att han inte umgås me mig eller så.. Jo, vi hoppas också på att det händer något snart så vi får bli föräldrar nån gång, utan missfall.. Tack för svaren..