Har inte varit med om det, men jag tycker att du ska ringa mvc o boka tid för rådgivning. Kanske kan vara till hjälp?

Jag har varigt & pratat med en kurator, tyckte inte det hjälpte så mycket. och sen bestämmde jag mig för att göra abort, men sen har det gått ca 2 veckor ska till gynokolog på onsdag och får en tid till abort då, men nu har jag börjat bli väldigt osäker igen.

Vad sägr din pojkvän? Är det ett gemensamt beslut att göra abort?
Jag tycker det låter som att du har ett moget tänkande och resonerande.Jag hoppas att ni kommer fram till et beslut som känns bra för er båda!
Prata igenom det ordentligt bara. Inte bara känslomässigt, utan också vad det innebär praktiskt och ekonomiskt.
Önsar er lycka till!

det första han sa var absolut nej, men sen började han ändra sig och vi diskuterade en del om att behålla det. Han är lika osäker som mig, men han säger endå att han stöttar mig i villket fall som helst och skulle göra allt för att det skulle funka. :)

Jag är också 16 och min pojkvän är 18. Vi bestämde oss för att behålla barnet, dels för att vi anser oss vara mogna nog & han har jobb och vi har väldigt mycket stöd från familj och släkt. Men självklart var vi också osäkra, man vill ju kunna ge sitt barn de bästa i livet. Men om man kämpar så löser det sig, det kanske blir jobbigt men man får fortsätta kämpa.

Jag tycker att ni verkligen ska sätta er ner och prata igenom det så du inte är osäker om du ska göra abort. Det kan vara knäckande att göra abort och inte vara helt säker på beslutet.

Lycka till :)

Har Själv varit med om samma sak som du. När jag blev gravid första gången var jag bara precis som du 16 år. Jag visste inte vad jag skulle göra och abort kändes som just det bästa beslutet. Kan säga att jag hade sammanlagt 3 abort tider jag inte gick till. Varje gång jag skulle gå blev det nej. Jag klarade inte det. Min hjärna sa åt mig att göra abort en 16 åring utan ekonomi 1a gymnasieåret. Igentligen utan någonting då min pojkvän fick en chock och vägrade acceptera att jag inte kunde göra en  abort. Jag funderade och bestämde en ny tid till gyn ang abort men där ångrade jag mig också. Jag tänkte att jag inte kunde ge barnet något. En riktig start i livet eller så. Min mamma var den enda som var vid min sida. Jag var jätte förrvirad och kunde knappt fatta vad jag höll på med. Jag drog ut på hela grejen och till slut sista chansen till abort jag gick till gyn, då fick jag reda på att jag var ca 10 v gången så jag skulle genomgå en skrapning. Kvällen innan skulle jag ha tabletter som jag skulle stoppa... Jag var på toaletten o kanske 30 min sen kom jag ut med tåraroch allt och sa till min mamma att jag har tänkt jag vill inte göra abort, jag tänkte inom mig att jag kommer klara allt, det kommer vara svårt men klara kommer jag att gör. Efter ca 2 veckor kom min pojkvän tillbaka, han bad om ursäkt och förklarade att han var bara jätte rädd, han kände sig inte speciellt mogen till att bli pappa men han skulle stödja mig och stå vid min sida. Han var trots all också bara 16 år och inte nog med det från en helt annan kultur än jag. Unde rhela graviditeten tänkte jag om jag gjorde rätt. Men dagen då jag fick se och hålla om min lilla prins för första gången visste jag helt klart att jag hade valt rätt väg. Hade jag inte fått ett stort stöd från min mamma vet jag faktiskt inte om jag hade klarat det. Min lilla plutt är 3 år nu, jag är fastanställd och min pojkvän numera sambo jobbar också. Vi väntar vårt andra barn. kan säga att vägen hit har varit svår men jag har kunnat ge mitt barn allt som han har behövt både kärlek i massor och den ekonomiska delen. Men som sagt detta är ditt val, ingen kan bestäma för dig. Men tro mig man måste ha bra stöd från någon nära t.ex mamma, pojkvän,, annars är det inte lätt att klar detta ensam. vad du än väljer att göra hoppas jag på att det bästa valet som känns rätt för dig. Många kramar :)

Ett väldigt svårt beslut som bara du kan ta.

Jag var själv 16 när jag blev gravid och 17 år och 1 månad när min son föddes. Det är nu över 10 år sedan. Pappan gjorde slut med mig direkt när jag bestämt mig. Då jag varit gravid 3 månader innan och gjort abort. Åt p-piller båda gångerna. Vi har lätta att bli gravida i min familj. min yngsta syster är spiralbarn, tex.  Men iaf, han kom tillbaka efter ett par veckor. Förhållandet höll tills sonen min var strax under året. Men vi har iallafall klarat oss finfint.

Så vad du än beslutar dig för så är det i slutändan iallafall ditt beslut.

tusen tack för era svar =)