har ingen erfarenhet eftersom min första ligger i magen men min kusin har också en liten ledsen tjej och de har burit henne i bärsele mkt och då är hon lugn. då har man ju även händerna fria iaf och kanske kan få nåt gjort :) hoppas de blir bättre! krams

haha ja så är det..det du beskriver det känner ALLLA nyblivna mammor igen sig i...själv fick jag med bära runt på min dotter den första tiden..så fort man la henne i från sig så skrek hon...det är ingen kolik din tös har, utan de flesta bebisarna är såna..de vill ha trygghet och värme och vill vara hos mamma helt enkelt. man fattar inte hur det är att ha en bebis förens man får en. När man är gravid så springer man bara runt me en massa föreställningar i huvudet. jag trodde ju på allvar att jag skulle kunna leva mitt liv som förut..och att bebisen skulle anpassa sig efter mig HAHAHAHA dagens skämt..det är vi som måste anpassa oss efter dem, och det får vi göra från dagen den föddes. Man kan inte uppfostra ett späd barn. Kom igen..inte kan du säga.." jo nu får du allt ligga här och sova en stund så att mamma får äta lite eller duscha. " nej...det är bara till att gilla läget och stå ut, för att det bli bättre..alla är deppiga i början. Det är dels hormoner och sen så är det omställningen som är den värsta. Men sen när barnet är ca 3-4 månader så lägger sig allt det där..iaf gjorde det på mig. MIn dotter är i dag 1,5 år. och jag älskar varje stund me henne. Därför nu känner man henne innan o utan, och man vet hur livet känns som mamma helt enkelt. Det kommer lätta för dig me, och tro mig det är helt normalt det du går igenom..inget konstigt alls. Om du vill ha stöd så prata me bvc. det hjälpte mig. men som sagt jag har med gråtit i högan sky o tyckt att livet som mamma är SKIT !!!!!! men som sagt man lär sig att älska det me. Om du vill så får du gärna skriva till mig om du undrar något...man kan ju alla faser om man säger så.

ps det där me bär sele fick jag me tips om...man det funka inte på min tös, för hon ville bara vara i famnen..men prova kan man ju alltid =) ds

precis så hade jag me sonen dom 3 första månaderna nu har han blivit bättre o klarar att underhålla sig själv ett tag, men han vill gärna sitta på armen än o e väldigt gnällig om han de inte passar han.

Tänk att få ligga i mammans mage där det är varmt, mörkt och rofyllt (inga intryck). Höra mammans välbekanta röst och hjärtslag och gungas av hennes rörelser tills du somnar. Så tryggt. Tänk sedan att allt det tas ifrån dig.

Så är det för bebisen. Det är också därför många bebisar vill vara uppe i famnen för att de saknar den närheten och tryggheten. Man hör hela tiden olika på hur man ska lösa detta, många säger ha bebisen uppe den behöver dig, andra säger att bebisen måste vänja sig och att det inte är farligt att skrika lite :) Bärsele fungerar för många, men det tar inte bort problemet egentligen för barnet är ju fortfarande beroende av din närhet för att må bra isåfall och det kan kännas otypligt med en bärsele och tillslut blir det rätt tungt.

Det är ju när barnet sover som du ska passa på, men det är inte lätt om man måste pumpa hela tiden. Jag tycker du ska prata med BVC om råd. Om det inte löser sig prova tillägg och flaskan för det är snabbt ordnat och du slipper pumpa när tösen ger dig extra tid.

Lycka till. Kram

små bebisars tarmsystem är inte färdigutvecklat förens vid ca tre månader.. min son skrev och skrek när han var lika liten som din för han hade ont i magen! varken bebisarna eller deras tarmsystem är ju inte vana vid att äta, tar ett tag för dem att vänja sig.. fick lära mig övningar hos bvc för att magontet skulle släppa! Kan vara det..
eller så vill din tjej bara ha mycket närhet..från att ha legat tryggt och varmt i din mage till att helt plötsligt ha så stor plats på utsidan..Man är väldigt bunden i början, man kan inte göra speciellt mycket, ingen ide att ha bråttom.. försök att bara njut av din bebis.. de första månaderna går så sjukt snabbt..

Varför pumpar du? Vill hon inte ta bröstet? Då är amningsnapp mitt tips!

Min kille vill inte heller ligga själv!
Vagnen vägrar han så länge den inte rör sig! På nätterna går d dock bra! I början hade vi honom brevid oss i mitten men nu sover han brevid mig i sin vagga!

Om du lägger bebis själv brevid dig? Visar att du är där? Rasmus kan ligga brevid i soffan i sin hårdlift själv men inte själv om den är i vagnen brevid soffan! Han vill liksom se att man är där!

Men som tidigare sagts! Alla känner shit och panik låt mig få en liten stund ifred! Och även om pappan tar bebis kan man inte koppla av, jag kände 2 första veckorna att jag ångrat mig och inte fattat vad jag gett mig in på! Kände mig låst för amningen och det kändes orättvist för min sambo kunde åka bort en HEL dag och få vara bara han liksom

Hej!

Min dotter (som idag är 5 år) var precis likadan! Hon kunde inte ens sova i sin vagn eller säng under dagen. Hon sov dock bra på natten i egen säng.
Jag trodde att jag skulle bli galen!! =( Kom då på idèn att köpa en bärsjal - och vipps var alla mina problem lösta =) Jag hade båda mina händer fria och min lilla tjej var hur nöjd som helst.Bärsjal is da shit!!
Visst kan det vara lite bökigt att alltid bära på dem men den dagen de inte vill bli burna alls kommer så snabbt......

LYCKA TILL!!!

Hade exakt samma, min son kunde inte ligga själv, eller göra något själv alls under de första 10 månaderna. Han tog inte napp eller hade någon snutte ingenting. Så det var bara jag som gällde, sambon ville han inte gå till. Ammade, ammade, ammade hela tiden. Sov aldrig i sin säng eller vagn.

Min räddning var öppna förskolan, där blev han som en helt ny pojke. Där var så mycket att titta på och så många barn att hålla reda på att han inte behövde mig hela tiden. Var där hela förmiddagen, han fick middag eller lunch där innan vi gick hem och då somnade han i vagnen och när man kom hem hade man två hela timmar för sig själv! =) Då kunde man äntligen få något gjort!

Jag måste bara tilllägga att inte alls ALLA nyblivna mammor känner igen sig i det, som katarina80 skrev. Våran dotter skrek nästan aldrig när hon var nyfödd och oftast var det inte alls några problem att lägga henne på en filt, i vagnen eller så.

Jag har inga direkta tips till dig eftersom min dotter inte var så, men ville bara tilllägga att inte alls ALLA spädbarn skriker så fort man lägger i från sig dom.

tack för alla svar!
inatt väckte hon mej varannan timme å jag ammade
henne men hon spottade ut tuttrn m jämna mellanru
.så sov inte mkt.Varför gör hon så?vi försöker
mata henne full m mat för då sover hon bra.va ute m henne nu å hon har
ätit 135 ml ersättning men ändå grinar hon när vi kom hem..
varför?
ska prova m bärsjal för bärselen e för stor.
jag pumpar för att sambon kan mata hennr annars
skulle jag få amma dygnet runt...

Lägg en topp i sängen som du har haft under dagen. Gör jag me våran nu! Mammas lukt är bäst!

Nu har du ju redan fått många svar men ville bara säga att båda mina barn har varit så. Fick inte heller något gjort om dagarna,det vara bara att gå runt med en ständigt missnöjd bebis (förmodligen magknip). Jag höll på att bli galen och min sambo fick göra allt här hemma. Mitt tips är att lägga allt annat åt sidan och underlätta för dig själv så mkt som möjligt,tex ha matlådor färdiga osv.
Och även om det inte känns så just nu så går det över tack o lov!

Och det här med att vara mamma,det går verkligen upp och ner,ofta är det helt underbart men det kan också vara skitjobbigt!

Men kämpa på nu,du har mkt roligt framför dig med din bebis!:-) Kram

sök information om olika anknytningsteorier och liknande. Jag har läst massor av sån info och vad jag förstår så är det mycket mycket viktigare än man tror med närhet för barnet, de första veckorna ska/bör barnet i princip vara klistrad på en för att känna sig trygg.. Har även läst att de första veckorna är väldigt avgörande för hur barnet kommer bli som person, trygg, orolig, ha lätt för depressioner med mera :s Men läs om lite sånt så kanske det känns lättare att förstå, och du kanske även kommer på en lösning :) lycka till