Hej, jag och min sambo har en 9 månader gammal son i hop. Men sedan start har allt ansvar och engagemang hamnat hos mig. Inte för att jag inte gillar ansvaret som barn för med sig, men eftersom vi nu faktiskt är två vuxna människor med ansvar och plikt. Han tar inte pojken när han gråter utan väntar på mig, han matar honom ej eftersom han inte har "tålamod" som han kallar det. Under dessa 9 månader är det bara jag som jag som fått gå upp..han sover till 13.00 på dagen...?! jag har dock aldrig fått sova mer än till 07. Jag har tagit upp detta med honom åtskilliga gånger att jag är urless på att stå i allt detta själv. Jag är sliten, trött och känner mig som ett nervvrak. Han tar ansvar i så mycket annat, därför blev jag chockad när han la allt detta på mig. Nu är det så att jag har gett honom chans på chans att förbättra sig, och det enda som blir kvar är jag som sitter och gråter dagarna i ända. Nu vill jag flytta..men blev av med jobbet under graviditeten. Det är han som står på lägenheten, jag står på lånet dock. Men känner att jag ej vill bo kvar i denna bostad. Vart vänder jag mig? om jag behöver bostad men ej kan stå för den ekonomiska biten? Finns det någon auktoritär myndighet som sköter detta eller man är helt utebliven, och tvingas bo kvar här? Desperat
/Belle
jag har inget annat alternativ än att du vänder dig till social tjänsten om hjälp. Säg att ni har gjort slut och att du inte kan bo kvar och behöver bostad så hjälper dom dig omgående!!
Andra alternativet är att du vänder dig till din mor och far i värsta fall tills vidare!
Lycka till! kram
Eftersom det är frågan om en bodelning bör du kontakta både socialtjänst (för att få hjälp med bostad) och rätten eftersom han ska lösa dig från lånet. Alternativet är tvångsförsäljning av lägenheten. Hur kan du stå på lånet och han på bostaden? Sådant ska inte vara möjligt ens!