Jag har varit rökare ungefär 6 år (till och från) men påbörjade extrema rökperioder sen 2010. Sen har jag rökt allt från 9st ciggaretter till 1 paket om dagen, allt beroende på månende m.m... haft struligt ibörjan av säparationen från familj och släkt.. Nu är det ju deffentivt mycket bättre, mer självständig och mer eller mindre oberörd över att jag lever ensam med min pojkvän.
Haft svårt att försöka sluta röka tidigare.. Abstinens besvär till max (eller vad det heter). Höll mig max 12 timmar av onödig plåga, började sedan röka igen.. grät av att jag FICK röka en cigg.. ( var då EJ gravid men haft/har problem med ansträngnings astma)
Jag har sen jag fick veta att jag är gravid, kämpat med sluta röka av egen vilja (och pga pojkvännens familj sagt att jag måste sluta).. det var en kämpig första dagars period men funkade tillslut. efter 1 vecka var jag helt oberörd.. jag rörde inga cigg.. kunde stå någon meter eller två ifrån kompisar/folk som rökte utan att jag kände mig det minsta berörd.
Men röksuget smög sig emellanåt fram.. Rörde ingen cigg.. ville tänka med förnuft! Barnets bästa, är att inte röka alls.. ( men barnmorskan sa att 9 cigg om dagen är ingenting eftersom 15 cigg ger större risker för barnet) hm? Hon tyckte jag skulle försöka sluta för de var det bästa trotts allt.
Men jag lever med daglig ångest och depprition pga avslutad rökning.. och läkarna skriver ut flertal olika antidepprisiva tabletter..
Min fråga är nu..
Röksuget ökar allt mer med dagarna nu.. även fast jag varit rökfri en relativt lång period (fuskad någon gång) .. Dock är de mkt passiv rökning också (har hört att det är farligare än att tända en cigg på egen hand)? Har råkat stå lite för nära (1-2 meter ifrån, verkar inte hjälpa att undvika röken)
Är det farligt att enbart röka 1 cigg.. möjligen 2 cigg om dagen? *(Enbart vid akuta rökbehov..?)* Ciggen har varit min bästa vän i såpass många år.. fått mig medicinfri för den lugnat mig.. jag mår verkligen dåligt nu tack vare att jag har slutat.. det känns inte okej.. hällre röker jag än att äta drogrelaterade antideppreciva mediciner för det kan skada barnet ännu mer (läkarna råder mig att verkligen äta dessa mediciner, men jag vill inte!). Dessutom är jag så fruktansvärt emot droger!
-Min fråga är, vad tänker dom med igentligen?!
Skulle själv kalla det egoistiskt och oförskämt att tända en cigg som gravid kvinna.. men jag behöver verkligen detta för att må bra.. för att slippa läkarnas skeva utskrifter av mediciner.. :/
Sover dåligt om nätterna och jag schems när jag tjuvröker..Får så dåligt samvete!! Är verkligen ingen person som ljuger.. föredrar ärlighet! Hatar mig själv när jag ljuger om mitt rökande..
Slutade i samma veva med att avsluta antidepprisiva mediciner när jag fick veta att jag var gravid (åt bara atarax, just då) för att dämpa stressen.. (la oxascand och sertalin åt sidan, åt dem EJ)
(lika så med ciggaretterna. (har alltid varit en väldigt lyhörd och stressad tjej redan sedan barndomen). Alltid varit till lags. Det har varit en kämpig tid och jag vill verkligen slappna av under graviditeten, känner inte att jag får chansen till det! Pga att jag alltid ska pilla med något.. diska, städa, handla, eller ärenden.. något av detta är de ju.. kan inte enbart bara sitta ner på mitt arsle och inte göra något..Att bara ta en kaffe i handen, gå ut på gården, tända en cigg och slappna av.. är något som lugnar mina nerver..
Någon som kan ge mig tips eller bör jag sluta helt? Problemet är medicineringarna.. röker hällre än att äta dem.. om ni förstår vad jag menar :(
Vill inte sitta här och skriva om detta igentligen, men behöver verkligen era råd och hjälp!! Vad ska jag göra ? känns så jobbigt!
Är sjukskriven 1 månad framöver också.. tycker vardagarna är jobbiga, pojkvännen är rökare med.. känns ju mindre kul häller när min situation är som den är.. :(
Jag vet att det är svårt att sluta och jag vet att det hjälper ångesten! Självklart så är cigarettrökning (precis som för dig) skadligt för fostret oavsett hur lite du röker. Många risker, som finns vid alla graviditeter men i olika grad, blir större ju mer man röker. Så ja en cigg per dag är avsevärt mycket bättre än ett paket. Om du känner att du inte klarar dig utan den där ciggen ibland, FÖRSÖK att inte börja mer!!
Jag har läst en del om det och man får höra från kvinnor att de rökt under hela sin grav och barnen har fötts utan komplikationer (och det är ju jätteskönt för barnets skull) MEN för det betyder det inte att det är riskfritt. Det är som att säga, mitt barn använder aldrig bilbälte och vi har då aldrig hamnat i en bilolycka. Men SKULLE en olycka vara framme så är barnet ju definitivt säkrare med bilbälte på!
Jag har varit rökfri i ett år efter 13 års rökning. Det är SVÅRT. Ge inte upp. Första halvåret för mig var riktigt kämpigt emellanåt. Men det är så värt det att vara utan det där j*vla giftet rent ut sagt. Försök att hitta andra saker som du kan "belöna" dig med istället för ciggen. Lägg undan pengarna du sparar som du sedan kan köpa något fint till bebisen för. http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Livsstilsfragor/Tobak/ Gå in på denna länk varje gång du vill ta en cigg. Lycka till, och hoppas du lyckas sluta!
Hej! ursäkta att det tagit såpass lång tid jag råkade avaktivera mitt konto på ngåot konstigt sätt genom felklickning i mobilen haha.
Ja, de är svårt.. och jag känner tyvärr kraftigt röksug.. när jag inte kan röka får jag ångest.. vilket ger mig sömnlösa nätter osv.. ska se om min samtalskontakt kan hjälpa mig lite på traven och även se vad barnmorskan har att säga!
Läkarna har sagt till mig " du ska vara redo att kroppens återställning sker dramatiskt.. men, du ska vara medveten om att röksuget och själva avvänjningen av en såpass daglig vana m.m. är svåra situationer att handskas med när röksuget börjar trappa tillbaka" Detta sker oftast om jag och killen är oense eller tjafsat mycket ( händer ibland men sällan).. eller om jag rent av bara känner mig väldigt besvärad.:(
Jag tycker att du och din sambo ska ta er en ordentlig tankeställare på VAD ni håller på med!!! Ska du hålla upp i 9 månader och sedan när barnet är ute ska du börja igen eller?? Ska du och din sambo gå ut och ta ett bloss och en kopp kaffe på gården för att sedan komma in och andas ut allt på det lilla barnet med stinkande rökiga fingrar, för den doften går inte att tvätta bort med lite tvål och vatten!!
Att vänta barn är en omställning som varar livet ut. Inte bara 9 månader!!! När barnet kan gå får det tillgång till era fimpar, tändare och ciggaskar!! TÄNK OM!!! KÄMPA PÅ, TA DIG SAMMAN!!! DU/NI är den kommande förebilden för det barn som du väntar. Självklart måste din sambo också sluta så att ni kan stödja varandra. Tugga tuggummi, använd plåster, ut och gå/spring. Men ska man sluta- INGA fler cigg!!
Jag kan endast dela med mig av min egen erfarenhet och den ser ut såhär: Började röka när jag var 15, då var det inte dagligen men allteftersom trappades det upp och när jag började gymnasiet hade det övergått till daglig rökning, flera ggr om dagen. Många ggr rökte även jag för att dämpa ångest och stress och andra ggr var det ofta bara för att, tidsfördriv på rasterna, vänta-på-bussen-cigg, efter-maten-cigg mm. Den vanan höll i sig och tyvärr fortsatte jag röka även en bit in i graviditeten. Minskade dock rejält på antalet cigg om dagen och många dagar rökte jag inget alls. Allteftersom trappade jag ner mer och mer och det kunde gå flera dagar utan ett enda bloss och på slutet tände jag aldrig en egen cigg utan tog bara nåt enstaka bloss då och då av sambon. Som jag tidigare skrev rökte jag ofta för att minska ångest men ju "gravidare" jag blev desto mer ökade ångesten när jag rökte, fick dåligt samvete, vilket man bör få faktiskt och droppen för mig blev när jag började känna bebisen sparka i magen. Så en dag bestämde jag mig att NEJ nu får det ta mig tusan vara nog. Efter ett sista bloss så var det hejdå till det där vidriga giftet. Det här är nu 1 år 3 månader sen ungefär och jag saknar det inte alls! Visst periodvis har jag haft väldiga sug efter en cigg men jag har känt att det är bättre att hålla sig borta från det helt, lättare att hålla sig fortsatt rökfri då. Ett bloss lyckades jag få i mig för ca. 4 månader sen och kan säga att jag endast tyckte det var äckligt och har inte haft sug efter mer sen dess. Jag är nu superglad att jag är helt rökfri när jag väntar tvåan och blir ibland arg på mig själv som inte slutade direkt när jag plussade eller allra helst innan. Men bättre sent än aldrig. Och vill man verkligen sluta kan man! Kämpa på och lycka till!
Jag har varit rökfri nu i ett halvår, men de kom en dag när jag satt på stranden o min vän hade öl i handen och tog en cigg, så tänkte ja att ne ja måste, de var så hiiimla llockande, så jag bad om en ciggarett, täntke att det kan ju inte skada barnet...
Och när jag drog första blosset så kände jag att fyfarao, vad håller jag på med!! hur kan ja sitta och ta ett bloss från något som skadar ens egna kropp. speciellt när jag har mitt barn i magen! De fick mig att må så himla dåligt, hur kunde ja ens göra så mot mitt barn?? Men röksuget försvann, och de var nog de bästa ja kunde göra också! Det är inte gott att röka,. och de känns verkligen inte lugnande när man drar ner röken, o man vet att barnet kanske får i sej det!! Jag tycker hellre att du ska försöka göra någonting när du är röksugen! tugga tuggumi och spela spel på mobilen, vad som helst, gå ut o sporing och sskrik i skogen!!! få ut all energi så blir du av med röksuget!! suget är ju bara nån timme, men ditt barn kommer vara i hela ditt liv. :)
Hoppas du klarar att stå emot suget!!! Du är kvinna och stark som attans!! You go girl!