Jag fick reda på att jag va med barn på en Torsdag,rökte som vanligt på fredagen men sa till alla p´å jobbet att det va sista dagen jag rökte för sen skulle jag sluta för att spara pengar (kunde inte säga sanningen från början) sen tor jag 1 på lördagen o sen dess har jag inte rökt! Och det är nu 4veckor sen,det har varit sjukt jobbigt och ÄR jobbigt men jag har gett mig fan på att jag ska sluta som det faktiskt inte är för min skull jag gör det utan för en annans skull (dvs pyret i magen). Tänker man så så borde det bli enklare,men det är riktigt svårt men tänk va värt de kommer bli!
Så jag oxå gör är att lägger undan pengarna jag skulle rökt upp varje vecka sen får man antingen göra något kul för dom eller spara till något bättre..! En belöning till sig själv helt enkelt:)

 har tyvärr ingen erfarenhet av det då jag blev så illamående av ciggen så jag bara spydde, så för mig var det inte svårt.. men du kanske kan prata med din bm o få lite tips? lycka till =)

Hej, Tack för ditt svar. Bra och starkt jobbat. Jag vet, det är ju inte för ens egen skull och jag får ju otroligt dåligt samvete. Bättre nu i allafall än när jag rökte ett paket om dagen. Men det är bara att bita ihop, har ju märkt att det går..bara att det är så lätt att trilla dit när jag är ensam och blir rastlös. Men men skamen den som ger sig..Bara göra nytt försök :)

Det är jobbigt som tusan att sluta röka. Jag var rädd att det skulle bli svårt för mig att sluta eftersom jag rökt ungefär ett paket om dagen i 14 års tid, så jag slutade röka samtidigt som jag slutade med mina p-piller... Och det gick faktiskt bra. Men det var ren viljestyrka + något som min BM sa till mig... Hon sa: "Ingen skulle sätta en tänd cigarett i mungipan på sitt nyfödda barn. Och att själv röka är praktiskt taget lika illa..."
För mig räckte det bra som motivation. Visst, det var jobbigt och vissa dagar kändes det som att jag skulle kunna döda för en cigarett...och än idag känns det så ibland och jag har varit rökfri i 7 månader nu. Röksuget går INTE över...även om det går bättre och bättre.
Men tänk på barnet i magen...och att du faktiskt redan nu har ett ansvar för det livet. Sätt barnets bästa före dina egna behov. Du kommer att fixa det även om det är svårt! Men det går, jag lovar... :)
Lycka till

Önskar det hade varit så men har mått hur bra som helst..Har bara haft stort sug och aptit på mat och salt. Men ska på inskrivning nu den 8 april så kanske jag har lyckats sluta igen till dess.

Karatären min är låg. Det går bra när ja är med killen och på jobbet. Det finns inga bra ursäkter. Det är viljan och det går bättre än över förväntan bara att jag halkade dit nu igen :(. Bara ta nya tag igen..dels för lilla fröet och sveket både för min kille, bebisen. Det måste gå..

Hejsan.

Kan man sluta så gör man det och det är superduktigt...............kan man inte, men drar ner på dom rejält så är det bra, bättre det än att röka ett paket om dagen..............

Som min BM sa...mår man dåligt av att slutat är det både bättre för dig och bäbisen om du i alla fall kan hålla 2 st per dag..

Hej! jag är i v.33 + 1 och röker fortfarande. Säger inte att man ska röka, men om du nu ska röka så köp ROSA BLEND. Nikotinet , tjäran och allt annat skit måste du röka 8 st sånna för att det ska bli som en prince.
8 st ROSA blend = 1 vanlig cigg!
Jag röker 4 -5 rosa blend om dagen. max!

Som tjejen ovan nämnt. Min barnmorska sa, det är bättre att jag röker lite och mår bra, än att jag mår SKIT och inte röker. För det tar mer skada på ditt barn om du är uppe i varv 24/7 och mår dåligt över att du inte röker.
Många här, och på andra ställen säger ofta att det är "bara att sluta" , "tänk på ditt barn" lala. Men detta är olika svårt för alla. och dem som uttalar sig om något annat lever nog i en dröm värld.  som sagt, Så länge du mår bra , mår ditt barn BÄTTRE än den gör om du mår skit. Trappa ner och rök ROSA blend. Det är det bästa tips jag kan ge dig :) ! lycka till

Läs boken "äntligen icke-rökare".. den får en att tänka på ett annat sätt. Man får lite andra synvinklar på saker och ting.. Kan ju va värt ett försök! :) Hoppas du lyckas sluta!

Hej,

Jag har ingen erfarenhet av att sluta röka men det låter tufft!! Själv slutade jag snusa samma dag som jag plusade. Idag är jag i vecka 18 men är fortfarande sugen på snus. Skulle nog inte klara av att ta en enda tror jag, då skulle jag fortsätta säkert. Vill bara säga lycka till, kör hårt och var stark!!

Jag vet hur svårt det är att sluta, jag är i vecka 24+5 och röker fortfarande. Min bm sa till mig att eftersom jag har så svårt för att sluta, och får ett väldigt hettsigt temprament om jag inte röker, så va de något i ciggen som barnet och kroppen ville ha. Men hoppas du lyckas :) Lycka till :)

Jag slutade röka direkt när jag fick veta att jag var gravid. Är i vecka 18, och visst fan är det svårt. Tycker inte heller att det blivit lättare med tiden. Man får stå ut och man kan, men jag längtar självklart till första ciggen när knodden kommit och amningen är klar! :)

var både stor rökare och snusare dessvärre när jag fick reda på att jag va gravid, slänge ciggen samma dag, suget va värst efter snus men lyckades sumpa det med!! Kämpigt i början men tog inte en enda och idag har jag fortfarande lyckats håll mig borta va 2 månader sen jag fick + =)

Herregud alla som fortfarande röker, att ni vågar?! Känner ju bara hur fel det är och spelar roll om man mår dåligt? Det gör väl alla som måste sluta med ett beroende??!! Men det är ju något man måste göra för att må BÄTTRE? Jag mår så himla bra just nu, trodde aldrig att jag skulle kunna sluta (detta va innan jag vart gravid) men det va ju inte ens svårt när man väl hade något som Verkligen motiverade!!

Min BM sa att 1 cigg för mig va som 7 för barnet!! Förstå det!! Har har ni eran motivation!

Man får tänka på vad den här ciggen gör mot ditt barn, du har ett liv i magen, är det verkligen värt det?? Man vill ju ge barnet de bästa möjligheterna?! Och då e det f'n inte svårt tt sluta när man har det e bakhuvudet heeela tiden! Lycka till!!

Jag har rökt i 10 års tid, men redan innan jag blev gravid så bestämde jag mig för att när dagen kommer så ska jag sluta helt. Tror att det funkade så bra på mig just för att jag under lång tid förberedde mig. Berättade det även för killen, så att han kunde stötta mig. Idag är det 7 veckor sen jag slutade. Som många andra skriver, så finns suget där fortfarande och kommer kanske alltid finnas, men som skrivet så förberedde jag mig. En stark vilja och envishet gjorde det lättare (känner jag) Dessutom rökte en bekant under sin graviditet och redan tidigt fick dottern astma. Sen rökte hon precis brevid barnvagnen, så att dottern satt i ett moln. Jag ville inte bli sån. Där fick jag ännu mer vilja. Nu tänker jag på lilla livet i magen och det riktiga testet kommer sen. Jag ska kämpa för att inte börja igen. Vet att jag kan klara det :) Det kan ni oxå! Lycka till allihopa!