Du kan ju tyvärr inte göra så mycket åt det.
Men förstår att du blir frustrerad och arg.

Jag sitter lite i samma sits, fast här handlar det inte om en väninna som är 18 år och har varit tillsammans med sin kille i 1 månad.
Utan här handlar det om en äldre kvinna som har varit tillsammans och är förlovad med sin kille sedan flera år tillbaka.
Däremot är hon inte kapabel till att ta hand om ett barn, hon lider av diverse sjukdomar och måste tyvärr äta medicin för att kunna hålla sig själv och sitt humör i schack.
Hon är dessutom väldigt kraftigt överviktig, och skakar med sina händer - samt har väldigt svårt att göra två saker samtidigt.
Sedan jag blev gravid, har hon längtat så efter att skaffa eget med sin pojkvän, för att barn är så söta.
Däremot förmår jag mig inte att berätta för henne vad jag tycker och tänker, för jag vet att hon kommer bli sårad. Det är hennes liv det handlar om, och jag kan inte göra någonting åt det.
Jag tycker inte att hon är kapabel till att ta hand om ett barn just nu (den största anledningen är just för alla hennes receptbelagda mediciner som hon tar, som hon absolut inte skulle kunna äta om hon blev gravid - risk för fostret).

Jag vill kunna unna henne lycka, och och vara glad för hennes skull att hon och hennes pojkvän ska försöka till att ha barn. Men jag kan helt enkelt inte, för jag är orolig - både för hennes hälsa och för det i så fall kommande barnet.
Det känns elakt att säga, även om hon inte vet om vad jag tycker och tänker.
Och jag vill inte kunna tänka så.

Det jag tycker du ska göra, är att helt enkelt låta kompisen göra sitt egna beslut.
Utan att berätta vad du tycker och tänker, för det kommer hon säkerligen höra från alla håll och kanter - och behöver säkert inte höra det från en vän.
Sen är det svårt att bara sitta tyst, men du skulle kunna säga att du inte vill höra hur de ska försöka få barn - för att det är jobbigt för dig (tänker på att du blir arg och frustrerad).
Men sen så är det som sagt upp till henne, precis som det är upp till min väninna.
Kanske bara dags att sitta ner tyst och hålla tummarna för att saker och ting går bra.

Finns ju de som inte ens är tillsammans som fått barn, som det har gått skitbra för!

Jag vet precis hur du känner... Jag har en kompis vars lillasyster fått för sig att hon ska bli mamma...hon är 15 år! Och hon ringer till mig med en massa frågor hela tiden: "Vilken är bästa ställningen om man vill bli gravid", "Ska man börja äta folsyra redan när man försöker bli gravid" osv. Och jag begriper inte vad ungen tänker med.
Hon är bara barnet. Hon bor hemma hos sina föräldrar, hon har aldrig haft ett jobb, hon går på högstadiet, hon har ingen ekonomi och hon har en pojkvän som hon varit tillsammans med i 4 månader och som är hennes livs kärlek. (Om hon bara visste hur många killar till hon kommer att träffa som också är "hennes livs kärlek" innan hon verkligen hittar rätt...)
Men vad säger man egentligen?
Man måste kunna ta hand om sig själv innan man tar hand om ett barn....
Vart finns ansvarskänslan?

Men tyvärr så är det nog så att vi kan inte tala om för dessa tjejer hur de ska leva sitt liv, hur fel vi än må tycka att det är...
Dom måste få göra sina egna misstag.
Tyvärr är det ju så att det i slutändan är barnet det går ut över...
Jag skulle mer än gärna försöka banka in vett i skallen på dessa tjejer som planerar att bli gravida utan att ens kunna ta hand om sig själva...men vad gör man?
Det är inte vårat val...
 

Jag tror du förstår innerst inne varför hon blir arg på dig, när du försöker förklara för henne att man inte ska/bör skaffa barn med ngn man känt så kort tid så blir det som om du klankar ner på Henne. Det bästa man kan göra som vän är att bara finnas till och lyssna och självklart ge råd, men bara om de råden är efterfrågade, Eller med fingertopskänsla flika in ett och annat råd till de som inte förstår att de behöver det. Men att säga till en vän att hennes stora vilja att skaffa barn är "fel", gör varken dig eller henne gladare eller gör vänskapen bättre. Det du skulle kunna göra om du verkligen vill HJÄLPA din vän, är att försöka få henne att förstå att det inte är en bra idé.. utan att säga det rakt ut. Om hon kommer på det själv så slipper hon bli arg på dig och du slipper bli arg på henne som inte förstår.

Lycka till

Fattar inte riktigt detta. Kan kalla det dubbelmoral?

Att planera att bli gravid vid 18 och råka bli det är väll inte dubbelmoral.....

ni kan nog anse att det är dubbelmoral men ingen av er vet hur jag blev gravid ingen behövde ens svara på inlägget, förlåt mig.

Antog att det var av en olyckshändelse då du sa att du valt att inte vara gravid innan du visste att du var det. Men tycker att det är stort av dig att ändå behålla barnet ensam och allt. Önskar dig allt lycka!

  Om någon av mina kompisars femtonåringa lillasyster snackade om att planera bli gravid så skulle jag antingen försöka få kompisen att prata med hennes föräldrar eller ringa själv.

  Om man får barn när man är femton, med flit, så är det inte ok. Man påverkar inte bara sig själv utan, i mycket stor mån, även sina föräldrar. Visst om man blir gravid och inte vill göra abort, shure, men att planera att ta hand om ett barn innan man ens själv är myndig (får ju knappt köra moppe) anser jag inte är ok. Man växer mycket mentalt mellan 15 och 18 och om man verkligen vill ha ett barn att bry sig om så kan man gått bry sig så pass att man kan vänta lite för barnets skull. Om killen är rätt så är väll även han kvar om några år?

  Om någon av mina kompisars femtonåringa lillasyster snackade om att planera bli gravid så skulle jag antingen försöka få kompisen att prata med hennes föräldrar eller ringa själv.

  Om man får barn när man är femton, med flit, så är det inte ok. Man påverkar inte bara sig själv utan, i mycket stor mån, även sina föräldrar. Visst om man blir gravid och inte vill göra abort, shure, men att planera att ta hand om ett barn innan man ens själv är myndig (får ju knappt köra moppe) anser jag inte är ok. Man växer mycket mentalt mellan 15 och 18 och om man verkligen vill ha ett barn att bry sig om så kan man gått bry sig så pass att man kan vänta lite för barnets skull. Om killen är rätt så är väll även han kvar om några år?