Hej! Jag är i graviditets vecka 6 och första tanken när jag fick reda på att jag var gravid var Lycka. Min pojkvän fyller 21 men bort fortfarande hemma och spelar spel. Han pluggar just nu för att kunna söka till polishögskolan hösten 2015 då vi har planer att flytta till Stockholm, jag pluggar också för att kunna söka till en hälsorelaterad skola 2015. Vi har varit tillsammans i 3,5 år.
Han har sagt att han längtar efter att ha barn med mig och han har ofta pratat namn, ibland när jag spänt ut min mage på skoj har han pussat på den och sagt kärleksfulla ord. Men nu när jag väl blev oplanerat gravid så sa han att han stöttar mig oavsett vad jag väljer att göra men han tycker att det är fel tidpunkt och ville ta bort det, Och det tycker jag med men ändå så blev jag så glad när jag fick reda på att jag var gravid. Jag blir rädd och tänker på allt jag vill hinna göra och hur detta kommer begränsa oss? Samtidigt som att jag vet att jag skulle klara av att ta hand om barnet...
Pengarna är inget problem egentligen (han, och hans familj är rik) Men det känns oansvarigt att behålla ett barn när vi ska troligtvis flytta om 1,5 år, och jag bara har ett deltidsjobb.
Flera av våra vänner väntar barn eller har just fått och senast igår höll han i en liten pojke på 1 månad och sa - Det är såna tillfällen man funderar på att behålla barnet! Och nyss så kände han på magen och sa, undra hur den skulle se ut om vi hade behållt den.
Detta gör mig så förvirrad fatt en del av mig vill behålla och en annan del säger abort. Precis som min pojkvän verkar känna (tror jag)
Åsikter? vad skulle ni göra/ vad är bäst?
jag är 17 år blir 18 i år jag pluggar och planerar att bli gravid, lyssna inte alls på vad någon annan säger du ska varken behålla eller göra abort för att någon annan säger det! utan lyssna till ditt hjärta och gör ditt val helt själv! alla kan ta hand om ett barn om man vill, man kan alldrig va helt redo! dina drömmar och mål kan du fortfarande uppnå!
jag själv har inget jobb eller så och har drömmar men skullke alldrig välja bort chansen att behålla mitt barn! för mig är abort inte ens en möjlighet! väljer man att behålla så tar man det som de kommer! :)
För det första vill jag säga att bara ni två kan bestämma hur ni vill göra.
För det andra så kommer det vara ett bra beslut, vilket ni än bestämmer er för. Gör ni abort så är det rätt beslut, och du kommer kunna leva med det. Väljer ni att behålla barnet så kommer du aldrig kunna föreställa dig livet utan det, när det väl har kommit.
För det tredje, väljer ni nu att behålla barnet så ska du inte tro att det begränsar era möjligheter. Ni kan flytta, plugga, jobba, göra vad ni vill, det kommer gå fint! Barn är en del av livet och man ska inte tro att man kan planera när de ska komma, hur de ska vara, hur livet med dem kommer bli. Det är ju också det som är tjusningen :)
Jag önskar er lycka till!
Man kan ångra att man gjort abort, men man kommer aldrig ångra sina barn (hur jobbiga de än kan vara ibland :P )
Barn har en tendens att bli till när det är som mest olägligt, båda mina blev det men det har funkat hur bra som helst ändå :)
Jag gjorde en abort när jag var 20, för jag pluggade, fadern var 17 år och jag kände att jag verkligen inte ville ha barn med honom. Men ändå så ångrar jag mig djupt. Nu är jag snart 23 och höggravid tillsammans med mina drömmars man. Vi slängde p-pillren när han hade ett skitjobb, jag var arbetslös, hela vår värld var upp och ner och vi flyttade strax efter. Det tog oss 11 månader att bli med barn, men under tiden fick han ett jättebra jobb, jag fick ett bra jobb och nu ska vi flytta igen om 4 dagar och risken finns att lille Thor kommer precis i flytten (ligger i risk för prematur).
Men vi känner ändå att vi kan klara det här. Man behöver inte ha sett hela världen före, det kan man göra MED barnen <3 Och man behöver inte ha det perfekta hemmet och den perfekta karriären. Ett helt nytt liv börjar den dagen du får barn, och allting ordnar sig på ett eller annat vis <3 Så gör inte en abort bara för att dui är rädd. Allting kan lösa sig. Men en abort kan du aldrig återvända från, du kan aldrig få tillbaka just det barnet hur mycket du än vill.. Så tänk över det fruktansvärt noga innan du tar ett beslut.. Och var som sagt inte rädd <3