Kanske en konstig fråga, men det är någonting som jag tänkt mycket på och som oroat mig i en del nu i samband med att sonen snart börjar dagis..
Hur vet man att ett barn är tryggt? Tänk om jag tror att han är trygg, men fröknarna inte tycker att han är det?
Filip är en väldigt nyfiken pojke som "klarar sig själv" (eller vad man ska säga), han är varken mammig eller pappig och har aldrig varit det överdrivet mycket (kan hända när han är trött). Han blir aldrig, eller åtminstone ytterst sällan, ledsen när vi lämnar honom hos t.ex mormor/morfar, farmor eller någon annan nära vän till oss.
Vi leker ofta med honom och vi finns alltid till hands, men rädslan för att det inte varit tillräckligt är så otroligt stor.. Men som sagt, hur avgör man om ett barn är tryggt/otryggt? :/
Jag tycker det låter som han är trygg. Vår dotter är nu 18 månader och hon har aldrig heller varit mammig eller pappig och för det mesta på gott humör. Hon har också varit självständig och aldrig velat bli buren eller nåt sånt.
Hon började på dagis när hon precis fyllt ett år, och det har gått jättebra redan från början. Vi har hela tiden fått höra från dagispersonalen och även av andra att hon är så trygg i sig själv och det känns ju superbra som förälder att höra :)) man blir såå stolt!! :)
Lycka till!!
Tack så jättemycket för dina ord!! När du beskriver din dotter så låter det precis som att du beskriver min son :) han har också alltid varit självständig och har sällan velat blivit buren. Han blir 13 månader den 28e, och den 26 börjar han dagis, jag hoppas verkligen att det går bra från början och att dom tycker att han är trygg också :)
Vår dotter har hela tiden tyckt det har varit skoj att va på dagis, så hela upplevelsen har varit positiv :) man är ju alltid nervös innan, inför allt nytt!
Det kommer säkert gå bra :))