Jag har haft lite funderingar kring faderskap och det rätta att göra. Tyckte det kunde vara intresant att se hur andra tänker! Om man är singel, blir med barn och vet vem pappan är (ni har inget förhållande) ska man då berätta för honom eller är det bäst att sköta det själv ända från början??? Gärna både praktiska tankar och känslo yttringar :P
Tänkte du bli gravid med någon som inte vill det kan jag starkt (!!!) avrekomendera detta! Är själv gravid med en kille som absolut inte vill delta (nu var inte detta min avsikt, men blev så ändå och jag kunde bara inte göra abort) och det är ett helvete. Man ska inte behöva vara ensam i den rollen. Att gå runt och vara gravid utan en partner är typ det värsta som har hänt mig och det lär inte bli lättare när bebis väl tittar ut.
Jag förmodar att personen som kanske kan bli/är pappa inte vill det för då hade man ju berättat det på en gång?
Ett barn behöver båda sina föräldrar och jag tycker att det är hemskt att min bebis inte kommer få det. Har verkligen försökt prata med pappan, men han vill inte. Då är det ju mitt egna ansvar eftersom jag behöll mot hans vilja, men att "lura" någon från början är inte okej. Han kommer bli betalningsskyldig tills det att barnet fyllt 18.
Om det nu händer ändå, så är Det är självklart att man måste berätta! Det är ju inte bara ditt barn ellerhur?
Om du vill bli gravid på egen hand kan man åka till danmark och inseminera sig utan att en stackars människa blir pappa ovetandes.
Nu vet jag inte om frågan handlar om just dig, men jag hoppas att du förstår det jag försöker förmedla. Tro mig, jag vet vad jag snackar om.
Tummen upp för "pippis" svar!
Nej det är inte för egen del jag funderar men det är en diskution som kommit upp och jag tycker det är intresant att höra andras åsikter. Med bekanta blir det lätt en hetlevrad diskution utan speciellt mycket substans i när det kommer upp annars...
Men om man inte berättar något för pappan, man har aldrig ens diskuterat saken och vet inte var han står i frågan. Om han inte får reda på något, om man inte berättar för någon vem det är så blir det ju inte vare sig en positiv eller negativ upplevelse för honom, spelar det då någon roll?!?
Sedan finns det ju folk som vill bli ensamstående föräldrar, som föredrar den lösningen men kanske inte har möjlighet till iniminering av olika skäl.
Om man har närstående vänner och släktingar av båda könet blir verkligen barnet lidande när det inte har sin biologiska pappa närvarande? Beroende på vem pappan är och vilken situation han befinner sig i och den relation som skulle bli mellan föräldrarna, (kan ju bli bra men även riktigt illa...) kanske barnet har det bättre utom honom och den situationen.!?!?!
Det praktiska. Säger man inte vem pappan är så blir ju inte han betalningsskyldig. Men vart lämnar det mamman då, får hon någon extra ekonomisk hjälp från annat håll?
Det läskiga i ditt resonemang är att du utelämnar pappan. Tänk om ditt barn promenerade runt någonstans i världen utan att du visste om det? Tänk om pappan i fråga visst vill träffa barnet och vill ta sitt ansvar nu när det väl hänt? Skulle det kännas bra att bedra någon på sitt biologiska barn?
Tänk på barnet sedan. Vad ska du säga när det börjar fråga vart pappa är? Eller om det vill kontakta sin far, vilket det med all säkerhet kommer vilja göra om du talar berättar sanningen för det om hur det kom till. Vad säger pappan då, när en unge helt plötsligt dyker upp?
Sedan är det allt det praktiska. Det är OLAGLIGT att undanhålla information om vem fadern är. Familjerätten kommer snoka i ditt liv och försöka med alla metoder att ta reda på vem det är, och får dom reda på att du ljugit är det straffbart. Om det nu ändå lyckas och du säger att du "inte kommer ihåg vad pappan heter då det var ett one night stand eller dylikt" så kommer du få underhåll av försäkringskassan på 1273 kr i månaden. Dock så KOMMER pappan att bli återbetalningsskyldig om du nu i framtiden berättar för barnet vem pappan är och det söker upp honom. Vi säger att barnet gör det när denna är 15, det blir alltså 12x1273x15= 229 140 kr. Ingen kul summa att få en räkning på bara sådär. Sedan är det skattebetalarnas pengar du får bidrag av. Känns det rätt när du vet vem pappan faktiskt är?
Om nu omständigheterna är så att den biologiska pappan inte VILL medverka eller inte KAN medverka av olika anledningar så tror jag inte att barnet är dömt till att få ett odrägligt liv. Då hade jag inte behållt mitt barn jag har i magen. Jag tror att det kommer bli tufft och jag tror att barnet kommer må dåligt i framtiden, men jag tror även att jag har mycket kärlek som kompenserar detta. Dock skulle jag aldrig välja att sätta mig och barnet i den situationen.
Jag är ledsen, men hur jag än vrider och vänder på det så är det INTE okej att lura någon på sitt barn. Det är det du gör om du inte berättar.
Bra svarat pippis! :D
Det är väl det värsta man kan göra: att varken ge pappan chansen att få ta eget beslut och framför allt att inte låta BARNET få chansen att få ha sin pappa!!!! Varför skaffar man barn? Är det av egoistiska skäl, bör man kanske fundera på om man är redo att ta hand om ett annat liv! "han kommer bli arg" eller "jag klarar det nog bättre själv.." är ju bara helt totalt själviskt!! Är man två som lyckas bli med barn, mening eller inte, så är man två som får ta ansvaret. Att då berätta för pappan så han kan bestämma vad han vill göra är ju det MINSTA man kan begära!!! Och att få ekonomiskt stöd av staten för att man inte känner för att berätta för pappan??!!! Har en kompis som fick reda på (av en slump) att han har en femårig son han aldrig träffat eller vetat om. Du kan ju tänka dej vilken chock, besvikelse, vanmakt och hur arg han blev!!! Mamman hade "stulit" hans första år med sin son, han kommer aldrig få tillbaka det.
Jag tycker att båda måste vara med på det, och att man absolut ska berätta för pappan för han måste få ha en chans att få göra ett val. Jag tycker aldrig att man ska behålla ett barn mot pappans vilja men det är MIN åsikt, jag vill verkligen påpeka det. Alla får ha sin och jag dömer ingen för att de har sina. För trots allt, man vet ju att om man har sex oskyddat så finns risken att man blir gravid. Så i det läget får pappan skylla sig själv om han har oskyddat sex utan att tänka på kosekvenserna, för det är inte bara könssjukdomar man skyddar sig emot utan det kan ju även bli ett litet mirakel i magen :) Hoppas att ni förstår och att ingen tar illa upp.
mvh
Det är tydligt att alla har olika åsikter när det gäller just detta ämne.
Jag dömer ingen, & tycker alla har rätt till sina tankar & åsikter, dock tycker jag inte att man ska skaffa barn utan en pappa.
Det finns olika anledningar till att det finns kvinnor som är ensamma mammor från början, inget fel med det, det är ju som det & jag tror absolut att man klarar av det själv om så behövs.
MEN, kan man välja att låta en pappa få ta del av bebisen, från det att den ligger i magen tills den kommer ut, ska man absolut göra det!!
Vill dom inte vara med om det, är det ju en helt annan sak, men får dom inte veta det, tänk om dom vill vara en del av barnets uppväxt & liv, det är ju ändå deras barn.
Sen tycker jag att du som mamman, oavsett har det slutgiltiga svaret, genomföra eller avbryta.
Det finns en pappa & han kan säga sin mening, om han vill vara med eller inte, men jag tycker att mamman alltid har sista ordet.
Pappan bär inte på barnet, vill ha ha abort, vet han ju inte ett skit om hur det känns för mamman som kanske vill ha kvar det.
Jag pratar inte av erfarenhet, tack & lov. Att få barn med någon som inte vill ha det, är väl inget man önskar sig direkt, men min syster tvingades göra abort pga av hennes killes vilja, han VILLE INTE bli pappa!
använd konom då tycker jag, det är ändå killens val också, oskyddat eller ej.
Barn eller inte barn lixom.
Så, ingen kan säga till dig som gravid, ung eller inte, ensam eller gift/sambo mm, vad du ska göra med barnet du bär!! No waaaay!
Så, åter till ämnet, berätta för pappan om du är gravid, låt honom välja delaktighet eller inte.
Sen får du ta tag i det sen vad som kommer hända med barnet, om den ska ha en far eller utan far, tills dess, tala alltid sanning!!
Du kommer ångra dig sen när ditt underbara barn har gråten i halsen & undrar varför alla andra i skolan har sin mamma & pappa Men inte den.....
LYCKA TILL!
Kan dela min historia, har träffat en kille sedan februari nu i år. Han visste redan innan vi började ha sex att jag inte går på p-piller och att jag inte tänker börja använda det heller, men att jag inte hade något emot att använda kondom. och att jag förmodligen skulle behålla ett barn om jag blev gravid, då min läkare har berättat att personer som är gluten intoleranta kan ha svårigheter att få barn. Jag har inte kollat upp om jag skulle ha svårigheter att skaffa barn, då jag inte har planerat att skaffa barn heller. han har hela tiden förstått detta och tyckte det vore hemskt om det skulle visa sig att jag har svårt att få barn och han påstod sig förstå varför jag inte använde p-piller.
sen i augusti vände det tvärt, det visade sig att jag blev gravid. och killen vände tvärt, jag var egoistisk, en hemsk människa m.m om jag behöll barnet. och ändå har han i över 6 MÅNADER haft oskyddat sex med mig!! jag valde att berättade för honom att jag ska behålla barnet, då jag inte kan ljuga för mitt barn om h*n undrar vem som är pappa. men NEJ, undanhåll det inte för pappan, alla barn har rätt och veta vem föräldrarna är. om man vänder på det, så hade iaf jag velat veta om jag skulle bli förälder, även om jag hade velat eller ej.
och hur man än gör, så kommer man inte ifrån att man faktiskt är två om att få barn. killen som är pappa till mitt barn vill INTE bli inblandad i mitt beslut, men jag sa till honom att han redan va det första gången han valde att ha oskyddat sex med mig. han visste förutsättningarna, men hoppades på att det inte skulle hända ngt. och visst jag kan hålla med om att detta barn är oplanerat, men ack så välkommet!! =D dessutom, har man ju fått planera en hel del ändå, när allt ska fixas till bebisen.. ;)
och om jag känner mig ensam?? verkligen inte, hr en underbar familj som ser fram emot mitt lilla under i magen. jag har träffat en underbar kille som verkligen stöttar mig och hjälper mig med minsta lilla. hade nog inte kunnat ha det bättre =)
Jag har råkat bli gravid med en kille jag inte är ihop med men han har aldrig använt skydd och inte frågat om jag haft heller... Jag tycker det är SJÄLVKLART att berätta för pappan vem han än är sas. Vore grymt att ej berätta tycker jag. Dessutom skall han ju pröjsa.