En trött eldsprutande drake

Gravid i vecka 9 nu. Konstigt. Jag kan inte riktigt fortfarande fatta det. Fast det ständiga illamåendet borde vara en bra påminnelse av det som växer där inne.

Konstigt att man ska må så dåligt, det överskuggar ju liksom det underbara på något sätt. Bara att äta är n ständig plågoande och jag är aldrig sugen på någonting. Jag som brukar tycka om mat får tvinga i mig ett glas blåbärsoppa för att överhuvudtaget få i mig något.

Finnig och konstant trött och grinig. Nu befarar jag att sambon kommer att lämna mig pågrund av att jag nummera inte är det snälla och omtänksamma tjejen som han en gång träffade utan påminner mer om en trött, eldsprutande drake. Jag skulle ju inte bli sån här?

Tröttheten och illamåendet har tagit över hela min vardag. När klockan är åtta är det som om något kläcker i mig, en lättnad sköljer över mig, jag får snart gå och lägga mig. En ständig kamp pågår på morgonen, uppskattar inte att behöva arbeta tidigt morgon skift. ch gå och hålla god min på jobbet.

Ska bli skönt när mn känner sig lite säkrare och vågar berätta.

Och måtte jag må lite bättre snart!

Om två veckor är det dags för läkarundersökning och förhoppningsvis ett VUL, tänk att få se pyret, då kanske det sjunker in lite.