Känner mig ensam...

Hej!

vill så gärna veta om de finns fler som känner som jag eller som känner igen sig tidigare...

suck.... Känner mig så fruktansvärt ensam i graviditeten, dels så känner jag ingen som är det å jag är först bland mina vänner men främst så känner jag mig ensam i förhållandet. Min sambo bryr sig inte så mycket... Han har ingen koll alls och han verkar inte tycka att jag behöver så mycket stöd heller... Han får mig å känna mig än mer ensam när han ifrågasätter varför jag skulle behöva andra gravida å prata med, att jag kan ju prata med honom... Jo tjena, undrar om han har mycket flytningar eller dylikt.... 

Ja vet inte, detta kanske är fel att ta upp här? Jag skriver väldigt luddigt också. Jag är i vecka 29, 11 veckor kvar.... De kommer gå fort. Å så känns de som om ingen är där, de är knappt så jag vill ha honom med på förlossningen, jag undrar vad han ska göra där? Spela candy Crush å säkert säga hur tjock jag är... Sex existerar inte i vårt förhållande längre heller, detta är vårt första barn å jag tror han tycker jag är nå fruktansvärt oattraktiv.... Han får mig å känna mig fet å ful å de känns fördjävligt....

ja nej nu ska ja kanske inte skriva mer... Snälla är de nån som känner igen sig?

Sv: Känner mig ensam...

Lilla gumman jag känner med dig! Jag hade en kille som blev förbannad så fort jag tog upp ämnet barn men jag hade en lyhörd barnmorska som skickade oss till en barnpsykolog som var knuten till barnmorskemotagningen. Jag förstog innan vi gick att han var livrädd för att bli pappa det yttrade sig att han drog sig undan verbalt men inte fysiskt. men vi gick till psykologen tills våran dotter var 6 månader gamal. hon hjälpte oss mycket med våran relation också inte bara det som var direkt barn frågor. Jag lät honom ta mycket ansvar när michelle var riktigt liten. Han visste inte ens hur man håller ett barn det visade sig när hon grät hemma första gången och jag gjorde ingenting. Han tittade bara, sedan tog jag upp henne och han fortsatte titta och lärde sig i rekord fart blev världens finaste familj. tipps pumpa ut om du ska amma så han även får mata och låt dom sova middag tillsammans sedan fick våran tjej inte sova i sängen hos oss för vi skulle ha vuxen närhet den plattsen skulle inte barnet få. det funkade bra det bestämde jag tidigt tipps på vägen närheten får ni på dan. hon lärde sig sova jättebra.

Sv: Känner mig ensam...

Känner igen mig! Detta är min andra graviditet, min sambo brydde sig mer med första. Han har endast klappat magen två gånger denna gången, när lilla bebis rör sig så att magen guppar så ropar jag på honom, men han reagerar inte sitter med näsan i datan eller mobilen. Han pratar inte med mig vissa kvällar, så sitter han o chattar med våra gemensamma vänner. Inte är det bättre heller, han börjar titta lite för mycket på mamman där o det skär i mitt hjärta när jag ser hans ögon lysa upp när han tittar på henne. 

Jag har som tur är två vänner som också är gravida  den ena i v 16 den andra v 36 o jag är i v 27. Men jag tycker det är lika jobbigt o prata med dem..hoppas verkligen att det löser sig för dig! Man är väldigt känslig när man är gravid! Massor av styrke kramar!!

Sv: Känner mig ensam...

I hear ya. Väldigt ensam om det. det är bara jag som tänker på det dagarna i enda, och samspelet mellan mig och min partner är torrt. Trots föräldrakurser, träffat andra mammor, så har det inte riktigt givit mig något, och jag kom aldrig någon nära där direkt. :/ Jag har jagat gravida här i forumet, och har faktiskt gått promenad med en av dem, och ser ut att kunna bli fler :)