Idé någon? Snälla!
Sv: Idé någon? Snälla!
Jag hade samma sak med min man. Han har en son sen tidigare som han inte fått träffa av olika anledningar. Jag klargjorde redan från början att jag ville gifta mig och skaffa familj. Han gick med på det då. Vi förlova oss efter 2 år ca och gifte oss för 2,5 år sen. Sen nr barnfrågan kom upp så kände jag att han tvekade. Han ville ha en sportbil. Så håller han på. För 1 år sen blev jag gravid men fick mens/missfall vet ej vad det va. Sen hände mycket annat så vi la det på is ett tag. I höstas började vi så smått igen men känner fortfarande att han tvekar eller är rädd. Oftas är det jag som " sätter igång" allt och det visas inte så mycket innan. Han känns som en robot. han tycker det är jobbigt/ pinsamt när jag tycker det jobbigt att alla runt omkring en får barn. Till slut tog jag upp det så och då sa han att han ville ha barn.
Så ställ han mot väggen tycker jag. Frga rakt ut vad han vill eller inte.
Lycka till
Sv: Idé någon? Snälla!
Vänta in honom istället för att "tjata", men var tydlig med din önskan att bilda familj. Sen vet jag inte vad som menas med "bor ihop näst intill hela tiden". Är ni sambos eller spenderar tid i varandras hus/lägenheter? Isf kanske ni ska flytta ihop "på riktigt" först och se att det funkar :)
Sv: Idé någon? Snälla!
Jag har en lägenhet men jag är till 99% hos honom och vi har funderat på att säga upp den lägenheten så jag kan flytta hit till honom..
Igår så brast jag ut av tanken på det hela. Jag förklarade för honom att jag vet exakt hur jag vill ha det (vilket han också vill) så vi har försökt planera vår framtid ihop. Sen då jag börja prata om barn så blev han tveksam. Men han lättade på rösten då jag sa att vi kommer att få hjälp om det är så på den ekonomiska biten. Jag har blivit lovad för ett tag sedan att om det är så så kommer jag få kläder, nallar, leksaker, säng och barnvagn av mina släktingar för jag är den älsta av mina kusiner. Och att min familj anser att det är saker som skall gå runt i familjen och i släkten. Och att vi kommer att få stöd och hjälp om vi behöver.
Han lättade på rösten och jag sa att jag lovar honom att jag skall fixa detta. Alltså med jobb och studier osv. Vist kommer det bli svårt sa jag med bara jag har hans stöd och hans kramar under natten så känner jag mig tusen gånger mer starkare än vad jag är.
Han sa att han skulle tänka på saken men att det kommer ta tid. Visst känner jag mig till viss del lättad men ändå sjukt orolig och nervös :(
Sv: Idé någon? Snälla!
Vad bra att ni talade ut om det och du har klargjort vad du vill. Sen kan du inte göra så mycket mer ön att vänta. Den väntan kan vara jobbig men älskar han dig och vill bilda familj så blir. Annars kanske det inte är rätt iaf, jobbigt men man kan inte undanvara att vilja ha barn för att den andra inte vil. Tvinga honom inte utan vänta.
Ger han någon orsak till varför han är tveksam?
Sv: Idé någon? Snälla!
Ja det är ju klart det då. Men han säger ju att han älskar mig och att jag är det bästa som har hänt honom så jag hoppas att det blir av. För han vet hur mycket det skulle betyda för mig och han säger hela tiden att han vill göra så jag blir glad. Och jag vet ju hur han sitter å gullar med mina marsvin så för min hona fick ju bebisar (sin andra kull) å han sitter ju å myser å leker smått me dom så ärligt så tror jag att han är sugen med :P
Jag vet varför han är tveksam. Det är för att hans mamma vill absolut INTE ha ett barnbarn och han är en liten av en mammagris om jag säger så. :/
Sv: Idé någon? Snälla!
Tycker det är bra att veta vad man vill, min man va nog redo före mig MEN vad jag har hört från andra i liknande situationer är att det hjälper inte att tvinga eller pressa in någon till att skaffa barn om de inte är fullt redo eller mogna. Många växer in i rollen under graviditeten och sedan ännu mer när barnet är fött MEN vissa gör inte det. Jag säger inte att det blir så för dig men jag har bekanta som "tjatat" mycket om barn och sedan fått barn har de inte fått någon hjälp eller stöd från sin partner vilket har gett problem i förhållandet istället vilket kan vara jobbigt samtidigt som man har en liten bebis som ska vara i fokus. Hoppas det löser sig och att han men vill skaffa barn snart :) Lycka till
Sv: Idé någon? Snälla!
Hej
Jag tycker det är jättebra att du vet vad du vill. Men ibland är ens partner inte helt på samma stadium i livet som en själv även om man är dökära i varandra och allt är bra.
För några år sedan ville min partner bilda familj. Vi hade det jättebra ihop, var lyckliga, hade kul ihop och kära i varandra sedan flera år tillbaka. Han var 2 år äldre än mig på den tiden, då jag var 28. Jag älskade honom och ville leva resten av livet med honom och bilda familj, men just då kände jag inte mig helt redo. Han tog det hårt först men jag förklarade varför och han godtog det och väntade. Nu ska vi ha barn i mars :-)
Så jag är väldigt glad att han var så tålmodig och väntade tills jag kände mig redo oxå. Hade han tjatat, så hade nog förhållandet inte hållit. Så jag vill nog säga att, om man älskar varandra så ordnar det sig.
Finn ut om han vill bilda familj, med dig. Om han inte vill ha barn alls så är han kanske inte rätt för dig. Men om han ser för sig en framtid med dig och barn så är det bara att vara lite tålmodig.
Om han verkligen är tveksam till barn för att hans mamma inte vill bli farmor, så kanske han inte är så mogen att skaffa barn än. Han behöver kanske klippa navelsträngen till mamman sin först ;-)
lycka till!
Sv: Idé någon? Snälla!
Jättebra att du är säker på vad du vill som många skriver men ärligt talat hoppas jag inte att han går med på att skaffa barn för att göra dig glad? Du kan inte jämföra att skaffa barn och få en marsvinskull! Att få barn innebär ett livstidsansvar, mycket är gulligull men vissa dagar kommer vara jättejobbiga. Allt är inte rosa moln som vissa tror. Jag tycker du ska vänta ut honom, flytta ihop och se hur det kommer fundera först. Sen låter det lite lustigt att du räknar med att få allt du behöver av din släkt? Ni ska nog räkna med att ni kommer behöva lägga en del pengar på prylar, det kostar att skaffa barn det ska man inte hymla med även om man kan köpa mycket begagnat och på så sätt spara mycket. Låter förmodligen otroligt negativ men ville bara skriva lite sanningens ord, ni gör givetvis som ni vill och tycker är bra:)Sv: Idé någon? Snälla!
Jag fick svaren å det är ett nej. Känner mig sjukt nerstämd och han frågar mig hela tiden om hur jag mår osv. Och ja Bibilibo han borde klippa av den strängen först. För han är en riktig mammagris även om han är 24. Men vad ska man göra? Och nej han vill inte bara ha barn med mig för att göra mig glad utan han vill ju själv. Men antar att vi kanske inte är rätta för varandra ändå.. :/ Men jag vet inte. Känner mig så frustrerad över allting just nu :(