Ensam och Lycklig

Hej tjejer!

Finns det möjligtvis någon här som valt att skaffa barn själv? Eller i alla fall känner sig tillfreds med situationen som (blivande) singelmamma? Jag är 28 år och bor i Upplands Väsby strax norr om Stockholm (men kommer flytta tillbaka till stan lagom till våren). Att skaffa barn själv är för mig ett medvetet val. Jag blev helt oromantiskt gravid efter ett one night stand, men visste med en gång att jag ville behålla barnet, och att jag inte ville blanda in pappan (som jag inte känner särskilt väl, men som lever ett väldigt annorlunda liv från mitt). Det finns såklart en hel del moraliska frågor att grubbla över, och på många frågor har jag inget direkt svar, men det känns bara rätt och jag tror helhjärtat på att följa min instinkt. Den dagen min son vill veta om sin pappa kommer jag berätta, för det anser jag att han har all rätt till. 

Men tills den dagen kommer kan mycket hända och det är klart att jag hoppas på att någon gång i framtiden träffa mannen med stort M. Jag tänker bara inte vänta på lyckan, utan istället skapa den själv, oavsett om jag har en partner eller inte.

Med tanke på hur splittrade de flesta familjer idag är kan jag liksom inte se något hinder i att skaffa barn själv. Även om det såklart på vissa sätt blir svårare, kommer det också finnas fördelar -  tex kan jag helt fritt uppfostra mitt barn så som jag anser bäst, utan att behöva kompromissa med någon annans värderingar.

Det vore jätteroligt och intressant att höra från er andra om tankar, rädslor, glädjeämnen och funderingar.

Mitt lilla knyte har beräknad födsel den 17e december så jag har ungefär sex veckor kvar nu!

Anna