Panik inför förlossningen :(

Nu har paniken inför förlosningen infunnit sig. Är i v. 35+2 och hittills har det varit lite upp och ner, men ändå ganska hanterbart, men drömde massa konstigt inatt och hela dagen har jag mått riktigt dåligt. Känner mig absolut inte redo, är rent ut sagt livrädd. Vet inte vad jag ska göra åt det heller. Trots att jag varit på möte med en underbar barnmorska på förlossningen och hon har gjort uppföljning via telefon så är jag inte lugn.

Hur känner ni andra? Vad börjar ni ha för tankar?

Sv: Panik inför förlossningen :(

Jag har mer börjat tänka på att det kanske blir kejsarsnitt!! Man vet ju aldrig, och det är mer med skräck jag tänker på det än en vanlig förlossning:S. Just nu vill jag bara att hon ska komma så att jag får se henne, smärtan kommer man säkert glömma samma sekund man ser det lilla underverket:) Vadär det du är så rädd för? Smärtan, att ngt ska gå fel, att den lill* är sjuk? Eller är det själva grejen att bli mamma som skrämmer dig?

Sv: Panik inför förlossningen :(

Kejsarsnitt skrämmer mig nog ännu mer, men det är nog för att jag tycker det är så otäckt med både nålar och knivar.

Jag vet inte egentligen vad som skrämmer mig mest. Tror att det handlar mycket om att tappa kontrollen, men självklart också om något går fel. Smärtan tror jag inte jag är rädd för. Har gått igenom brusten cysta utan smärtlindring (visste inte vad som hände, ambulansen kom först när det värsta var över....) Sen tror jag även att en annan oro är att jag inte ska orka/klara av det. Har legat stilla i stort sett sen i mitten av oktober, så kroppen känns svagare än svagast.

Att bli mamma ser jag verkligen fram emot! Var och träffade en 1 v bebis idag, och jag vet att sambon och jag är redo och behöver vi hjälp så har vi föräldrar och nära vänner i närheten.

Har du pratat med någon om din rädsla? Vad är det som du är rädd för?

Sv: Panik inför förlossningen :(

Jag är inte rädd för ngt så egentligen, visst lite nojjig är man för hur det kommer bli att få sånt stort ansvar när man väl är hemma. Men min sambo har ju vanan inne som tur är;). Mest är väl att ngt skulle vara fel på barnet, vet hur stressande det var bara att få resultatet på fostervattensprovet!

Sv: Panik inför förlossningen :(

Vad är det som gör att du börjat överväga kejsarsnitt? Får jag fråga vad ni fick för svar på fostervattenprovet och varför ni valde att göra det?

Vad skönt att han varit med tidigare :) Min sambo längtar jättemycket nu! Sade till honom att jag tror kotten kikar ut om ca. 3 veckor, trots att jag bara är i v. 35+3. Detta för att jag börjar få väldigt mycket tryck neråt, sammandragningar och en konstig känsla i ländryggen.

Ska ringa min läkare imorgon och förhoppningsvis blir jag fortsatt sjukskriven, annars måste jag söka havandeskapspenning för sista korta tiden. Samtidigt har jag så ont att mitt arbete ej är möjligt att genomföra.

Hur mår du annars? Jag är liiiite lugnare idag. Har inte fullt så ont och är lite piggare, tror även sånt spelar in i rädslan.

Sv: Panik inför förlossningen :(

Nu blev det nog en missuppfattning;) Överväger alltså inte att göra kejsarsnitt, är bara rädd om jag skulle tvingas göra det;) Är absolut för en vanlig förlossning! Känner också på mig att jag kommer att föda tidigare, dels därför att min mamma gjorde det med både mig och min syster, och els bara en känsla.. Har också haft som ett tryck neråt, men men den som lever får se:) Vi gjorde ett KUB test, och då visade det lite låga siffror, därför valde vi att göra ett FVP, som visade ett helt naturligt resultat, plus ett 100% svar på kön! Idag är min första dag på havandeskapspenning! Riktigt skönt att slippa jobba på ett tag nu, bara ha tid att fixa och vila upp sig så gott det går. Mår ganska ok faktiskt, ruskigt trött och rör mig lika snabbt som en sengångare men men, haha! Tänkte sätta mig någon dag och börja knåpa på ett förlossningsbrev, och skainhandla lite smått det sista till den lilla. Sen funderar jag på om man ska börja packa BB väskan, har du gjort det??

Sv: Panik inför förlossningen :(

Jag är rätt rädd för smärtan och att tappa kontrollen men har kännt mig lugn nu senaste veckan.

Rör mig också som en sengångare :P det är snart bara en månad kvar nu..:)

Hoppas ni mår bra idag:) kram

Sv: Panik inför förlossningen :(

Själva förlossningen var jag panikslagen för förra gången men mot slutet kände jag mig lugn o lite på att min kropp skulle klara den. Bebisen måste ju, på ett eller annat sätt. Denna gången är jag inte direkt orolig för själva förlossningen, utan för det efter. Förra gången fick jag inte ut moderkakan och rullades iväg från min sambo o min nyfödda dotter. De berättade at de skulle operera mig o därmed söva mig. Paniken steg inom mig. Jag hade inte hört talas om det. Jag trodde ju att när bebisen var ute så kom moderkakan o att man ev behövdes sy... Jag vill verkligen inte att det blir likadant denna gången.. Förlorade ju så mycket blod oxå att jag kände mig så trött o matt o det tog jättelång tid att få upp blodvärdet igen...

Sv: Panik inför förlossningen :(

Förstår att det måste varit jobbigt Leolah Samma sak hände min syster, vad maktlös man måste känna sig! Det är ju sånna saker som kan ställa till oro, komplikationer överlag är nog mer skrämmande än själva smärtan när man väl ligger där helt utelämnad! Håller tummarna för alla blivande mammor därute att allt går som det ska:)

Sv: Panik inför förlossningen :(

Jag har gjort ett snitt och haft en vanlig förlossning. Enligt mig var det inget att vara orolig för. Efter snittet var man lite öm i magen och det gjorde ont att hosta, nysa och skratta. Efter den vanliga förlossningen var man öm i de nedre regionerna och det var ingen höjdare att göra "nr 1"  Men föutom det tycke jag inte det var så jobbigt. Hoppas oron lättar.

Sv: Panik inför förlossningen :(

Jag har alltid varit lite nervös inför förlossningen och inget jag längtar efter denna tredje gång heller. De tidigare förlossningarna har gått bra trots allt så inga katastrof upplevelser som gör det hela mer jobbigt. Men ändå är det ändå en stor grej att föda barn tycker jag. Det är en utmaning som både tär och stärker på samma gång.

Denna tredje gång vill jag dock ha planerat kejsarsnitt för att slippa påfrestningen på ryggen. Har antagligen diskbråck och är rädd för att ryggen aldrig mer ska bli sig lik om jag tvingas föda ett stort barn till vaginalt. Men ska samtala med min BM på onsdag så får vi se hur det blir.

Har du stöd från din man/sambo i vad du känner inför förlossningen?

Kan bara ge dig tipsen om att vila mycket på dagen om du har svårt att sova på natten. Att drömma konstiga saker är nog "bara" hjärnan som har mycket att sortera inför det kommande livet.

Äta bra, motionera om du kan. Packa BB-väskan så att du slipper fundera på vad du ska ha med dig.

Under min andra förlossning drack jag Gainomax Recovery som vi hade haft med oss. Det var min räddning eftersom jag inte ville äta så mycket utan bara koncentrera mig på värkarbetet. De var både mättande, stärkande med mycket energi och jätte goda. Nästan som mjukglass.

Lycka till!!