Hur är det med er alla?
Hej alla mammor som hade BF i Januari!
Själv kom min son 1/2, så han blev en februari kille.
Han är nu 1 vecka gammal och livet som mamma är bra!
Jag har ännu inte kommit in i sömnrutiner, så jag är rätt trött.
Men han är ändå en snäll grabb som sover 3-4 h i sträck på natten.
tyvärr sover jag dåligt under natten, då jag oroar mig extremt över PSD.
Men förhoppningsvis läggersig det med tiden kanske.
Jag är (tyvärr) den som drar det stora lasset här hemma också.
Sambon är lite skräckslagen eller chockad kanske.
Han litar inte på sig själv och tror att det är bäst att jag gör det om allt som handlar om "vården" av vår son.
Försöker uppmuntra honom och säga att vi kan hjälpas åt med det han tycker är jobbigt.
Har alla fått sina små älsklingar här i gruppen?
Hur tycker ni livet som nybliven mamma är?
Sv: Hur är det med er alla?
Hej
Min lilla grabb kom den 21 januari och är i morgon 3 veckor gammal. Sömnen första veckan var hemsk, pga att jag blev väldigt trött av amningen och efter förlossningen. Det försvinner sedan. Nu kommer en annan trötthet. Han vaknar för att få mat och vill ha ny blöja, några ggr per natt. Sedan sover jag oroligt dels för andningen och kollar om han är lagom varm. Jag är som du, orolig för plötslig spädbarns död, och den oron har kommit nu. Läst och många säger att det inte är vanligt idag, vilket jag tror, så finns oron alltid där. Men är rädd att det ska hända :/
Sv: Hur är det med er alla?
Hej!
Jag blev ingen februarimamma, blev januarimamma istället:) Han är 2,5 vecka nu och det flyter väl på rätt bra tycker jag. Nätterna är ganska jobbiga, han vaknar för det mesta med ca 2 timmars mellanrum, ibland mindre och någon sällsynta gång får man sova 3 timmar. På dagarna däremot sover han lite längre perioder men jag är ju tyvärr inte trött då fast man borde passa på att sova.
Min sambo har varit jättebra, de här 2 veckorna när han har varit ledig så har han tagit blöjbytena och nattningarna på natten så vi har fått sova ungefär lika mycket. Nu har han börjat jobba igen så tanken är att jag ska ta över det nu...
Men annars så känns det faktiskt mycket bättre än jag trodde att vara mamma. Var lite orolig att jag skulle ha svårt att knyta an till bebisen eftersom graviditeten var ganska jobbig mot slutet och jag var rädd att jag skulle ta ut det på bebisen, "straffa den" (kanske låter lite konstigt så hoppas ni förstår vad jag menar). Som tur var har det inte blivit så:)
Kram
Sv: Hur är det med er alla?
Hej!
Jag blev ingen februarimamma, blev januarimamma istället:) Han är 2,5 vecka nu och det flyter väl på rätt bra tycker jag. Nätterna är ganska jobbiga, han vaknar för det mesta med ca 2 timmars mellanrum, ibland mindre och någon sällsynta gång får man sova 3 timmar. På dagarna däremot sover han lite längre perioder men jag är ju tyvärr inte trött då fast man borde passa på att sova.
Min sambo har varit jättebra, de här 2 veckorna när han har varit ledig så har han tagit blöjbytena och nattningarna på natten så vi har fått sova ungefär lika mycket. Nu har han börjat jobba igen så tanken är att jag ska ta över det nu...
Men annars så känns det faktiskt mycket bättre än jag trodde att vara mamma. Var lite orolig att jag skulle ha svårt att knyta an till bebisen eftersom graviditeten var ganska jobbig mot slutet och jag var rädd att jag skulle ta ut det på bebisen, "straffa den" (kanske låter lite konstigt så hoppas ni förstår vad jag menar). Som tur var har det inte blivit så:)
Kram
Sv: Hur är det med er alla?
Min pojke föddes den 31 januari, precis två veckor över tiden. Det var en jobbig förlossning som slutade i snitt. Allt gick bra och han mår hur bra som helst, är väldigt snäll och go! Lite vakennätter och så, min man är fortfarande hemma så jag får ta igen mig extra emellanåt så det är ok. Men jag har en ganska rejäl släng av baby blues eller vad man nu ska kalla den. Är ledsen stora delar av dagen utan att riktigt kunna sätta fingret på varför, känner mig ganska nere. Det känns bättre när jag aktiverar mig, men samtidigt vill jag inte ignorera det så det hålls inne och utvecklas till en större depression senare, så jag ska prata med den psykolog som finns hos Bvc här. Jag är väldigt tacksam för bra vård, har blivit omhändertagna på ett underbart sätt hela familjen! Och jag blir nog gladare och gladare dag för dag, jag tror det i alla fall.. Nån som har känt av liknande, nu eller förr?
Sv: Hur är det med er alla?
Hej!
Min lilla Tyra kom den 2 jan o jag lever i nuet. Saker som tycktes vara viktiga förr är ovesäntliga nu. Det enda som känns lite jobbigt är att mina två snå vovvar kommer i andra hand. Får dåligt samvete ibland för att jag hade så mkt tid förut å nu blir det bara promender. Visseligen långa promenader men inte så mkt mer. Men dem e duktiga som anpassar sig efter mammas nya liv.
Tyra sover bra men har fått lite mer magknip nu så vi har börjat med minifom droppar. Det verkar ha gjort susen.
Men klart man e nojjig över sjukdomar å att inte vara ute bland folk nu i början men jag börjar å slappna av men oron finns i baktanken o min man e helt tvärt om å som tur var lugnar mig. Tacka vet jag honom!
Sv: Hur är det med er alla?
Vår flicka föddes den 10 januari och är nu då snart 7 veckor. Allt har gått jättebra för oss. Hon har svårt för att sova utan mig vilket gör att jag får väldigt lite gjort under dagarna men det blir bättre och bättre för var dag som går. Oroar mig inte så mycket. Behöver hon den närheten så gör hon det. Sover bra om nätterna, vaknar ett par gånger för att byta blöja och äta men maten fixar hon bra själv, hon hittar bröstet själv. Jag vaknar bara av att hon bökar omkring i sängen och somnar så fort hon kommit till ro med bröstet. Smidigt och bra.
Nu kallar hon på mig! Hoppas det fortfarande går bra för er!
Sv: Hur är det med er alla?
vad roligt att få läsa om er alla!
Våran "lilla" kille kom den 3/1 1 vecka på dagen för tidigt. de var lite lustigt hur de hela skedde faktiskt och tänkte ja skulle dela med mig av förlossningen till er alla..
Då det är mitt andra barn så kändes de som ja var väl förbered inför förlossningen och att ja hade ganska bra koll. Helgen innan julafton fick ja förvärkar och vi fick åka ambulans in till förlossningen på vägen in (har 10 mil dit) så fick vi möte med en barnmorska för ja hade då 2 minuter mellan värkarna och alla trodde att shit nu kommer han ;)
Men icke sa nicke han lurade oss allihopa.
sistatvå veckorna som var hade jag enormt jobbigt med foglossning som bara blev värre och värre, kunde knappt sova på nätterna för minsta lilla rörelse värkte enom precis hela kroppen, kunde inte sitta, stå eller ligga alls kändes de som.
På dagen den 2a jan. så var ja till bm o ja fråga om de inte fanns något som man kunde göra för att underlätta ja mer än de tips ja redan fått, de gjorde de tyvärr inte sa hon. Sen var de dags för undersökning å hon klämde å kände på magen vilken gjorde super ont. därefter var ja med en kompis på ett möte för att sen skynda hem till sängen o vila med en alvedon i kroppen,
Under kvällen så kändes de lite bättre å dumma dumma jag tog av mig mitt foglossningsbälte, de skulle ja ju aldrig gjort.. kände av foglossningen mer å mer å fick tillslut ta på mig de igen. trots två alvedon så gjorde de skit ont. tillslut kunde ja ju knappt gå på toa förens de brände som bara den nere vid bäckenet.
Tillslut stog ja inte ut längre så ja sa till min sambo att ja måste nog ringa ambulans för ja måste få nått kraftigare mot den här förbannade foglossningen..
Då ja bor ute på landet så kom ortens räddningstjänst hit först och "kollade läget o höll koll" under tiden som vi väntade på ambulansen. hade fruktansvärt ont å ja beklagade mig nog ganska så illa för räddningstjänsten som kom. de sa tillmig att de trodde ja skulle föda barn å att de inte alls trodde de var foglossningen, Ja tyckte de var ganska knäppa som sa så.. de här var ju inga värkar de gjorde ju ont HELA tiden och inte i hela magen heller som de gjort tidigare när ja haft värkar, nu satt smärtan centrerad längst ner i magen å ut mot sidorna precis så som foglossningen kännts hela tiden.. strax innan ambulansen dök upp så kände ja att de "högg till" och gjorde ännu ondare å sen så dalade de av lite, de var då ja konstaterade att ja jag ska nog föda barn i natt..
Ambulansen kom och ja åkte med. sambon han inte med då en av våra katter hade smitit ut å han var tvungen attfå in honom då de var skapligt kallt ute, han skulle fixa skjuts och komma efter.
Fick så fint erfara att ambulansen INTE har smärtlindring som funkar om man e gravid åxå så de kunde ja ju glömma.. de gjorde bara ondare o ondare och även den här gången så begärde ambulansen ett möte med en barnmorska och tur var väl de för ca 1,5-2 mil i från sjukhuset vid plygplatsen mitt på motorvägen bestämde sig våran lilla oliver för att de var dags att göra entre.. omtumlande o inte alls som man planerat var de bara att se glad ut och krysta på.
trots allt gick allt bra och 05.06 torsdags morgonen den 3/1 föddes våran prins.
allt har gått bra sen dess, han är en vääääldigt snäll liten kille som oftast sover bra, och äter väldigt bra åxå. har gått upp drygt 1 kg sen han föddes. oftast glad och pigg. hade magknip men vi har börjat med minifom som hjälper jätte bra så de e skönt. dock e han en sån liten människa som e enormt känslig för fullmånen så de senaste nätterna när de varit fullmåne har de varit vaket mer eller mindre hela tiden hua hua. men han är alltid lugn å snäll när man e nånstans och han e väldigt tacksam at tha med så som i bilen som på stan.
i dag började vi med lite ersättning åxå då ja konstaterade att han bara åt å åt å åt i natt men att an ändå inte verkade riktigt nöjd, tänkte nu kombinera med amning o ersättningen ett tag fra<mför allt nattetid så min sambo kan lösa av mig lite då jag i natt var riktigt riktigt trött och utmattad men de e även första natten som ja kjänner att ja var sååå slut så ja knappt orkade med