Någon som gjort båda? Vad var "minst hemskt"?
Sv: Kejsarsnitt/vanlig förlossning
Jag har inte gjort båda men jag belv akutsnittad med första. Och vill absolut inte snittas igen. Man har så otroligt svårt att röra sig efteråt. Kunde inte bära på över två månader och att resa sig upp ur soff och säng osv var väldigt smärtsamt. Man vill ju kunna vara så rörlig som möjligt när man har en liten hemma :)
Sv: Kejsarsnitt/vanlig förlossning
Här har jag inget val.
Kejsarsnitt blir det både med första och andra.
Första berodde på sätes och denna på grund över förliggande moderkaka, samt att jag har ett för trångt bäcken för att bäbis ens ska ha möjlighet att komma ut den normala vägen...
Sv: Kejsarsnitt/vanlig förlossning
En vanlig förlossning dvs vaginal, är självklart de bästa för både mor o barn. De är naturligt! O på ett kejsarsnitt så äre lång läketid då dina magmuskler blir snittade! Men visst, funkar de inte med en vaginal av olika orsaker så finns de ingen annan utväg :)
Sv: Kejsarsnitt/vanlig förlossning
Förlossningen skämmer mig något, men kejsarsnitt skämmer mig ännu mer.. Vill helst föda naturligt (vaginalt) om inga problem/risker föreligger. Är förstföderska och vet inget, något som jag förstått både är positivt och negativt.. Fler som oroar sig redan?
Sv: Kejsarsnitt/vanlig förlossning
Jag gick över tiden och fick göra akut snitt. Och det va väldigt jobbigt för man har svårt att gå eller sitta eller ta sig upp ur soffa eller sängen. Men det försvann ju mer man gick å alltSv: Kejsarsnitt/vanlig förlossning
En kompis till mig fick första gången göra kejsarsnitt o andra gången födde hon vaginalt. Hon sa att det sista var det bästa.... Hon mådde så mycket bättre...Sv: Kejsarsnitt/vanlig förlossning
Jag har bara blivit snittad akut när jag fick min son förra året. Jag tyckte det var super att det fanns ett sånt alternativ då jag hade pinvärkar i 30h och öppnades sakta, fick feber och jättehögt blodtryck. Som sagt, bra lösning om vanligt inte fungerar, inget jag skulle välja. Gjorde sjukt ont efteråt och man blir helt hjälplös. Klarar inte av att ta hand om barnet själv då man inte kan bära det. Jag kände att jag missade jättemycket första veckan i Axels liv då jag typ bara rörde mig mellan soffan och badrummet. Nu med andra bebisen hoppas jag på att få testa vanligt och att det går bättre då jag gjort "förarbetet" (var öppen 9cm när de beslutade om att snitta), men tar tacksamt emot kniven för att slippa stå ut med pinvärkar igen.Sv: Kejsarsnitt/vanlig förlossning
Hade tänkt försöka föda naturligt första gången trots att bäckenet var gränsfall men bebis var inte så stor heller. Värkarbetet var dock inte så effektiv och det blev akutsnitt. Det gick jättebra. Tror jag fick en adrenalin rush eller vad man ska kalla det för återhämtningen gick supersnabbt. Hade tidigare gjort titthålskirurgi i magen och kejsarsnittet var betydligt "smärtfriare" och återhämtningen mins jag som en dans på rosor nästan. Födde sent en måndag och skulle fått komma hem på onsdag om de inte velat övervaka dotterns viktökningen lite till.
Denna gång tänkte jag göra samma dvs om inte viktuppskatningen visar att det inte är möjligt att föda vaginalt tänker jag vänta ut och se tiden an och hoppas på normal förlossning.
Jag har allt jag behöver för att vara glad och lycklig här och nu!
Sv: Kejsarsnitt/vanlig förlossning
Det finns för och nackdelar med båda, och upplevelserna är ju individuella. Har vänner som fött med kejsarsnitt och tyckt det varit jättebra/alternativt fruktansvärt samt vänner som fött vaginalt och tyckt det var toppen/ alternativt vidrigt. Personligen vill jag gärna föda vaginalt men både min mamma och svärmor hade svårt att föda vaginalt pga jag o sambon var väldigt stora .Mamma gick 16 dagar över tiden med mig o hennes bäcken var alldeles för trångt,så det blev kejsarsnitt. Jag hoppas på att det blir en bra förlossning oavsett vilket!
BULAN var en liten prinsessa...
Den 27 mars,prick klockan 12.00 föddes vår underbara DOTTER på Malmö KK <3
Sv: Kejsarsnitt/vanlig förlossning
Jag fick min första med planerat snitt eftersom hon låg i säte och inte gick att vända. Nu väntar jag min andra och oroar mig att det kanske blir samma igen. Känner inte alls för att "kämpa mig tillbaka" till normal igen i en månads tid efter snitt och inte kunna lyfta saker och böja mig ner och hämta upp något jag tappat. Jag skulle inte heller kunna lyfta min dotter... Men visst är det bra att snitt finns när inget annat är möjligt. Oroar mig förhoppningsvis helt i onödan :)