Rädd och osäker
Jag tillhör en av alla som fick jätteproblem med amningen och jag fick aldrig till någon riktig amingsstund med min son. Något jag var ledsen över i månader. Jag kände mig värdelös som inte kunde få till det mest naturliga i denna värld.
Problemet var nog det att jag blev så osäker på mig själv. Mjölken rann inte till fören dag 4 och då hade vi tvingast ge en vrålhungrig Casper ersättning. När mjölken väl kom hade han inte tålamod för bröstet längre och då försvann mitt själfrtroende totalt = mjölken rann ej till såklart.
Kan tilläggas att på BB kändes allt skitbra, han tog bröstet som han skulle och vi åkte hem bara 24h efter förlossningen.
Efter 1-2 veckors kämpande med en skrikande unge så gav jag upp. Ledsen och förtvivlad.
Nu är jag så rädd att det ska bli samma sak när nästa barn kommer. Hur ska jag göra för att lyckas nästa gång? Hur ska jag göra för att släppa oron?
Jag vill så gärna amma.. och jag är livrädd för en ny amningsdepression.
Emma | mamma till Casper -11 och Clara -14
Sv: Rädd och osäker
Jag skulle prata om det med bm under graviditeten, skriva i ditt förlossningsbrev att du vill amma och vill ha hjälp med det. Och stanna lite längre på bb för att få det att funka.
Jag stannade ju i 5 dagar på bb pga snittet. Och det var tack vare det som amningen började funka. hade jag åkt hem för tidigt hade det inte funkat alls.
Ta med en amningsnapp (ska finnas där oxå, bara att fråga) och läs på mkt innan.
Hoppas du får till det :) Annars tycker jag inte att du ska få ångest om det inte funkar. Du kommer ju alltid göra det bästa för ditt/dina barn och vara den bästa mamman för dom oavsätt amning eller ej :)
www.jullets.wordpress.com
Sv: Rädd och osäker
Tack för kloka ord. Jag ska nog försöka få till att få stanna några dagar på BB som du säger, och inte åka hem förens jag vet att allt funkar. :/
Emma | mamma till Casper -11 och Clara -14
Sv: Rädd och osäker
Jag hade lite samma trubbel... Han tog bröstet men sen sov och sov och sov han och då ville de på sjukhuset ge ersättning.. Som oerfaren och med dåligt samvete sa jag ja istället för att få hjälp med amningen... Detta började en ond cirkel.. Lycklig bebis med ersättning och gallskrikandes när jag försökte amma.. Men jag fick ett bra råd och det var ett av tusen som det kändes.. Du kan bara få till amningen och du har lugn och ro omkring dig. Och det var nyckeln. Jag började när min sambo inte var hemma och försökte amma lite här och lite där och mer och mer ville lille sonen ha bröstet och det blev fler och fler mål av mig. Jag kände en otrolig press av omvärlden och det var inte roligt. Ta dig tiden och låt inte folk komma och hälsa på med massa förmaningar utan ta några veckor hemma själv med barnet och få ordning på amningen sen kan kaoset komma :) alltså besöken... Lycka till och ring till amningsmottagningen eller skriv till dem på Facebook så får du riktigt bra stöd där och då också. Kram!