Sambo och ensam

Vet inte ens vad jag ska skriva. Väntar mitt andra barn, har nyligen blivit av med jobbet  (vilket påverkar mig mer än jag trodde fastän jag inte ville jobba kvar där). Spenderar den största delen av mitt liv ensam med min strålande ettåriga son och min underbara hund, vi leker,uträttar ärenden, tar hand om hushållet och går promenader. När min sambo kommer hem från jobbet på eftermiddagarna är jag helt slut både fysiskt och psykiskt vilket ofta resulterar i att jag inte är världens gulligaste tjej utan kanske mer ett monster.

Han har oftast ingen förståelse för detta alls utan känner sig påhoppad och blir därmed arg/sur/ledsen.

Detta resulterar i att vi inte har någon mysig relation med varandra alls utan bara sköter husets sysslor, pysslar om och nattar vår son och går sedan på varsitt håll.

.

Sv:

Hej!

Låter väldigt ledsamt för dig och givetvis för din sambo. Ni har inte någon som kan hjälpa er med lite avlastning, så att ni kan få lite mera tid för varandra och att det kanske kan göra att ni kan i lugn o ro prata och dessutom få den viktiga tiden för varandra? Känns som om du inte ska vara rädd för att fråga någon i din omgivning du litar på om du kan få lite hjälp med barn/hund passning? Jag önskar er lycka till, glöm inte att skämma bort dig själv med ibland med lite egentid så du kan återladda batterierna!

Sv:

Det du beskriver är ju inte helt ovanligt bland småbarnsföräldrar. Om du känner att det är väldigt jobbigt kan du alltid ringa BVC och be att få prata med en psykolog om hur du skall hantera situationen. Ibland hjälper det att prata med någon som står mer "utanför" om man säger så. Hoppas det ordnar sig.

Sv:

Tack för erat stöd.

Känslorna far fram och tillbaka, upp och ner, vilket också hör till graviditeten. Just nu känner jag mig ändå okej men i morse kändes allt hopplöst och jag var nästan beredd att separera från min sambo för att kanske få en chans att må bättre och bli en bättre människa.

Jag ska fråga min barnmorska vid nästa besök om det finns någon som jag kan prata med.

Ordnar sig gör det alltid eftersom jag inte tillåter något annat. Jag är ändå rätt så stark och van vid att hantera mindre roliga situationer.