Bläää
Nu är jag less på det här!!
Jag är depp, mår illa, men inte så pass så jag kräks, har ont i ryggen, sjukligt trött .. känner att va pratar folk om när dom säger att det är så "uuuuunderbart" att vara gravid?? Är jag ensam om att tycka det här inte det minsta roligt alls??? Och ändå mår jag ändå "rätt bra" om man jämför mig med andra arma kvinnor som mår sjukligt dåligt.
Att göra det här igen tror jag inte att jag är så sugen på!!
Det är förhoppningsvis bara ett par veckor kvar sen kanske jag börjar må bättre.. Humöret mer upp och mår inte illa.
Förlåt för mitt gnäll men jag kände mig bara så less nu.. :-(
Sv: Bläää
Man är galet överkänslig. Jag är inte så deppig men ett av mina första graviditetstecken var att jag höll på att börja gråta till Fonus-reklamen på tv. Den där reklamen där de sitter på en pall och berättar att de har ett jobb där de känner att de gör nytta. *snyft snyft*.
Gråtmildhet tillsammans med rädsla för missfall, lite ont, lite illamående - ja, visst är det uuuuunderbart med ett litet pyre i magen, det är det verkligen, men det är även vääääldigt mentalt jobbigt ibland.
Sv: Bläää
Jaa.. det är ju det. Å att vara trött hela tiden.
Ena stunden glad och andra förbannad för att sen ngr sekunder senare vara glad.
Skönt att höra att det är fler som är överkänslig å tycker det är mentalt jobbigt.. :-)
Sv: Bläää
Jag vet att det känns hopplöst och riktigt påfrestande nu, och det kanske är till liten tröst nu men det är väldigt få gravida kvinnor som inte går ur illamående/trötthet fasen runt v13. Under vecka 10-13 låg jag sängliggandes och blev sjukskriven från jobbet, ständigt illamående, yr så jag knappt visste vad som var tak eller golv, huvudvärk av dess like och rörde jag mig för snabbt fick jag kväljningar eller stod jag upp längre än typ 20 min svimmade jag.
Precis som du tänkte jag, det här är jag inte sugen på att göra igen! Runt vecka16 försvann det sista illamåendet och yrseln, strax därefter började jag känna lill*ns första rörelser och tröttheten försvann och allt jag kände var bara lycka, ren och skär lycka!
Känslorna vänder och det är sjukt läckert hur snabbt man glömmer hur dåligt man mått.
Jag hoppas att det blir bättre även för dig så att du får njuta och stoltsera med din gravidmage!
Sv: Bläää
Är blivande junimamma men vill ändå komma med några (förhoppningsvis) stöttande ord. Det är ok att inte känna "oh vad underbart det är att vara gravid" Jag själv har en diagnos som heter endometrios, om ni ej vet vad det är, gå gärna in på www.endometriosforeningen.com & läs. Iaf jag brukar må väldigt bra, när jag äter p-piller utan uppehåll & inte är gravid. Missförstå mig inte, jag är lycklig av att vara gravid men, jag är sjukskriven sen v.4 i graviditeten, mestadels till 50% men var hemma 1 månad i dec heltid. Jag har verkligen förstått att vara gravid är inte en dans på rosor, jag går på smärtstillande varje dag i princip, & då pratar vi inte om receptfritt läkemedel. Pga min diagnos så går jag som tur är, på en mvc som har specialistmödravård & de har inplanterat fler kontroller än vanlig vilket känns oerhört skönt. Jag resonerar så här, så länge bebisen mår bra så kan jag lika väl ligga i koma under hela graviditeten så länge slutresultatet blir bra. Inte meningen att detta skulle bli ett "tyck-synd-om-mig" inlägg utan mer ett " det-är-ok-att-klaga" på hur man mår under sin graviditet & var är ett bättre ställe än här där även andra som har det jobbigt kan se att det inte bara drabbar dem. Jag hoppas ni alla mår bättre snart & jag lovar, när er lilla knodd börjar sparka & ha sig, det är verkligen ett mirakel & dövar iaf min smärta lite grann... Stor kram till er alla