Det kliiiiar så jag blir tokig...

Borde vara jordklotets lyckligaste.  Eller det är jag väl på sätt och vis bara det att jag aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig att jag skulle råka ut för något så fruktansvärt svinjobbigt

Samma dag som vi plussade fick jag utslag på ryggen. Såg ut som finnar ungefär.. Tänkte inte mer på dom för lyckan över att äntligen vänta ett mirakel gjorde att både jag och min pojkvän hamnade i nån sorts lyckoberusning..

Fläckarna/utslagen blev fler.. började komma frampå bröstet.. på överarmarna. Dom började klia.. Som myggbett.. Fast värre..

Läste på nätet att det kunde nog vara något hormoniellt... Letade vidare och konstaterade efter ett par dagar att det är nog nässelutslag. Nu har dom blivit sjukt många. Dom har klättrat uppefter halsen. Täcker i stort sett hela magen, bröstet, sidorna, ryggen.. Några prickar syns nu även på låren och det KLIAR och KLIAR så jag vet inte var jag ska ta vägen..

Ha bytt ut tvättmedlet, försökt sluta med vissa livsmedel som jag kan tänkas vara överkänslig motAldrig i hela livet fått någon som helst allergisk reaktion mot något så detta känns jätteovant. Men näe, inget hjälper. Var till en läkare som skrev ut Tavegyl men fasen heller trots att jag nu ätit dom i 4 dagar så kliar det ändå...

Nu har dessutom fläckarna/eksemen/utslagen lixom flutit ihop och fjällar i mitten. Försöker smörja och hålla fuktigt samt dricka mycket men näe.. DET KLIAR OCH KLIAR så jag snart inte vet var jag ska ta vägen.

Försöker stå emot. Stryker bara lätt över partierna som jävlas mest men åååh jag bryter ihop totalt snart.

Har provat kylbalsam, potatismjöl, bebispuder och att blåsa med kalluft från en fläkt men näe det hjälper bara litegranna och under korta stunder.

Sitter nu här hemma i soffan (pallar inte vara på jobbet men tack och lov kan jag sköta vissa arb.uppg. hemifrån) och störtbölar... Tårarna vill inte sluta komma. Känns så enerverande överjävligt detta...

Så rädd att det ska visa sig vara något farligt.. Vill inte smörja med kortison då det sägs kunna ge skador på det lilla miraklet  som bor i min mage...  VI har försökt så länge nu och näe skulle aldrig äventyra och riskera något då plågas jag hellre själv..

Någon annan som också har liknande besvär med klåda eller hört om någon som haft det såhär?

Vad ska jag göra...

*vill vara lyckligasten på jorden men kliandet förstör hela njutningen av det underbara som faktiskt skett*

Tänk om det inte går över och blir bättre..

Någon som vet vad jag ska ta mig till? Vill inte ens min värsta fiende detta. Hoppas ni andra blivande mammor har det lite enklare där på era håll. GRATTIS förresten åååh va ni är BRA!