Förlossningen...
hur känner ni allihopa inför förlossningen? Nu är det ju inte så jääätte långt kvar tills vi faktiskt ska föda ut våra små underverk:)
Jag har börjat fundera mycket, är väldigt nyfiken på hur det kommer att bli (väntar första barnet) .. Jag vill ju ta allt som det kommer & inte stirra upp mig för mycket, men eftersom jag är sån som person blir det ibland att det kommer över mig och jag blir lite små stressad ;) Dock vet jag ju att jag kommer att klara det, kroppen är ju gjord för det & jag kommer ju ha mycket fint stöd med mig !
Men ändå så har man det där i bakhuvudet hur det kommer att gå...
Har ni varit på föräldragrupper & fått veta hur allt går till vid en förlossning ? Vi ska dit den 10:e februari och sen en gång till den 17:e , och det ser jag mycket fram emot :)
Hoppas alla mår bra!
Sv: Förlossningen...
Jag är inte ett dugg orolig (änsålänge iaf!) inför förlossningen, det känns bara som ett naturligt avslut på en härlig tid i mitt liv och resultatet av förlossningen är ju ändå det man har gått och väntat på i 9 månader, att få sin lilla älskling i sin famn! Ååh kommer bli underbart, längtar så!
Är faktiskt nyfiken på hur det kommer kännas. Har ganska bra självkontroll och är duktig på att lyssna på andra (i detta fallet syftar jag på barnmorskan och sköterskorna som kommer vara där för att hjälpa mig föda mitt barn). Tänk vilken lyx vi har här i Sverige som kan få all den hjälpen! Min syster sa till mig "så länge du lyssnar och gör som de säger så är det inga problem".
Lycka till alla blivande mammor, detta fixar vi, we were born to do this! ;D
Sv: Förlossningen...
We were born to hurt:) haha ja, jag är rädd! som du säger Sanna, inte långt kvar nu! men man vll ju ha ett slut på graviditeten och få se vad det är för en person man har gått å grott i alla månader.
jag är rädd för att det ska bli komplikationer, att de klipper i mig eller att bebisen blir dålig osv.. men det är första gången för mig också, så det är väl naturligt att vara orolig
Lycka till nu allihop!
Sv: Förlossningen...
Ja jag börjar också närma mig bf som är den 19 mars. Visst är man lite rädd att man inte kommer att klara av det. Tänk om det är nåt fel på bebisen, att bebisen inte andas när den kommer ut tex. Det som jag oroar mig för mest är att bebisen inte kommer lägga sig med huvudet nedåt så jag blir tvungen att göra ett kejsarsnitt. Något jag helst vill slippa.
Men jag ser framemot förlossningen väldigt mycket. Längtas tills jag får hålla i bebisen. Börjar fundera på hur kommer bebisen se ut, vilken ögonfärg kommer bebisen att ha, vems gener har den ärft (hoppas på mina).
Sv: Förlossningen...
Klockarkatten: Skulle det bli några komplikationer så löser dom det inne på förlossningen fin fint! Och skulle dom klippa, så är det ju något dom gör för att hjälpa dig, för att du ska spricka så lite så möjligt och hjälpa din bebis till världen. Med andra ord bara BRA grejer :)
Jag känner mig rastlös inför förlossningen, jag tycker den kan starta NU ! :)
Jag är inte rädd, fast att jag är världens sämsta på att hantera smärta och har en smärttröskel sämre än en femåring !
Jag ser på förlossnings smärtan och värkarna som en positiv smärta. När man åker till sjukhuset i vanliga fall och har ont så vet man oftast inte varför man har ont, vilket leder till rädsla som gör att allt gör ondare,man spänner sig etc. Men denna gången så vet man exakt VARFÖR man har ont, man vet vad som händer i kroppen, man vet att när man börjar må illa och börjar kräkas så har bebisens huvud nått "spy-taggarna" och man är si och så mycket öppen. Man vet att när värkarna har nått toppen, så är den snart över och kommer ALDRIG tillbax, bebisen är lite längre ner i kanalen och snart kommer allt att vara över och man får den största belöningen i livet någonsin, man får sin bebis i sina armar och livet är föralltid förändrat :D
Klart fan det kommer att göra förhatligt ont, men jag satsar på epidural och min egna "jävlar anamma" jag har inom mig, så kommer detta gå tipp topp !!
Kram på er marsmammor
Sv: Förlossningen...
Hej alla marsmammor!
Jag håller på att längta ihjäl mig. :) Tänker bara positivt på förlossningen, det enda jag oroar mig för är att sambon inte ska vara hemma då det börjar & han ska stressa 40 mil hem för att kunna stötta mig. Är bara rädd att det ska hända honom något. Vet att han kommer att hinna men ni förstår säkert att mamma hjärtat blir oroligt.. :)
Tycker dock att den lilla kan vänta ett tag till innan den vill komma, så man hinner klart med alla saker. :)
Lycka till alla!
Kramar
Sv: Förlossningen...
Hej är beräknad 9 mars har 2 veckor kvar är skönt att väntan snart är över och de får lägga barnet på magen hade hoppats föda före viktoria men tji fick jag.
Är fruktansvärt med svullna fötterna är det värsta med graviditeten och illa måendet fast det glömmer man sen när man får sitt lilla knyte
lycka till där ute på er skall strax gå i säng så man får lite energi om den lilla vill ut...