Första barnet?

Fler som väntar sitt första barn? :)

Tankar, funderingar, gravidhistorier, hur reagerade killen??

Sv: Första barnet?

Jag ska föda mitt första barn i mars/april. Har inte varit på UL/VUL än, så jag går efter ÄL.

Jag och sambon är nog inte så "lyckliga" man ska vara när man är gravid. Båda två oroar oss för ekonomin. Jag jobbar 20% fram tills dec, även frilansar jag som teckenspråkstolk. Jag tar de jobba jag får, men skrapar ihop runt 4-5000 per månad. Sambon har fast jobb och får "normal" lön.

Vi har varit så otursdrabbade de senaste åren. Taket gick sönder av all snö, jag har gjort stora ingrepp på mina tänder, kylskåp/frys och tvättmaskin samt torktumlare la av förra sommaren. Osv osv.

Hade jag bara haft fast jobb som teckenspråkstolk, eller liknande, hade varit ett under och själva skuggan över graviditeten skulle försvinna.

Jag anar att vår släkt är lite skeptiska över våran situation. Vi visar att vi gör vårat bästa, genom sälja en massa saker och snåla hit och dit.

Vill så gärna se framemot att föda lill*n, men just nu ser det mörkt ut.

 

Sv: Första barnet?

Tillhör ju egentligen decembermammorna men känner igen mig i ekonomikrisen. Jag lever på aktivitetsersättning pga sjukskrivning och fästmannen är arbetslös och lever på försörjningsbidrag. Känner att ekonomin inte kommer räcka till till ytterligare en familjemedlem då vi har 1 stor hund och 2 katter också, så kan inte riktigt glädjas åt barnet. Men vi kommer klara det ändå, det vet jag. Och för att göra allt klart så blev jag gravid trots p-stav, och fostret var för stort för en vanlig abort då jag fick reda på att jag var gravid.

Sv: Första barnet?

Förövrigt så blev killen jätteglad över nyheten om att han ska bli pappa då han är 29 år och ville ha barn innan han blev 30. Själv är jag 20 år.

Sv: Första barnet?

Min första tanke var; vilket beslut ska jag ta?! Min dåvarande make och jag var precis mitt uppe i att separera. Skillsmässopapperna hade kommit och jag hade bytt tillbaka till mitt flicknamn. Precis i samband med att jag var på semester började jag må väldigt illa. Mensen var sen och jag började misstänka att jag var gravid. Jag var på semester med min mamma och hennes sambo men sa inget till någon. Samma dag som jag kom hem från semestern så sa jag till mitt ex att jag misstänkte att jag var gravid. Jag köpte ett digitalt gravtest som jag tog nästa morgon och till min förvåning så stod det gravid 3+. Vi var båda två överraskade och han sa på en gång att det var abort som gällde. Med bara 2 dagars betänke tid så ringde jag till kvinnokliniken och fick en tid för abort. När vi väl var där så kunde jag inte gå genom det. Han blev skitförbannad och tyckte att jag hade skämt ut honom inför läkaren. Han flyttade ut samma dag och sedan    dess har vi bara pratats vid några gånger. Senast vi pratades vid så kom vi  överens om att vi ska försöka vara vänner. Jag har bestämt mig för att behålla barnet. Mina tankar just nu är att kämpa mig genom dagarna tills illamåendet har försvunnit helt och tills jag fått tillbaka aptiten. Just nu är jag inte sugen på så mycket. Ekonomin är ju också självklart ett bekymmer men då har ju jag ett fast jobb med någorlunda bra lön. Så jag oroar mig inte så mycket för det. Ser ju självklart fram emot att få bli mamma, men det kunde gärna ha fått vara under bättre omständigheter.

Sv: Första barnet?

Det var nog mitt livs överraskning när jag fick beskedet. Var totalt inställd på att det var jag som skjöt upp mensen som jag gjort så många gånger tidigare. Men jag visste ju att vi försökte såklart men trodde verkligen inte det hade tagit sig. Sambon satt på en stol utanför toaletten och rakade håret, jag stod och stirrade på det nytagna testet och han som vanligtvis brukar nöja sig med 3 mm snagg hoppade till av att jag börja skrika så han fick en liten kal fläck i bakhuvet :P Jag fick total panik och sprang omkring som en yr höna och försökte göra allt babyfix den kvällen för jag verkade tro att bebisen skulle komma där och då. Men som alltid när jag får panik blir min kille jättelugn och sa att det kommer bli jättebra det här och visst fick han också en chock som inte la sig på nåra månader men gla blev han :) En av mina första tankar efter beskedet var "måste ringa mamma" men killen förbjöd mig för tänk vad ledsen hon skulle bli ifall det skulle bli missfall. Nu har vi båda börjat vänja oss lite vid tanken på att det kommer en till familjemedlem inom kort så det är rätt lugnt nu i jämförelse med vad det var den kvällen ;)

Sv: Första barnet?

väntar på första barnet, v33 novembermamma!

Sv: Första barnet?

Min första tanke var "nej". Jag studerar och min sambo har bara vikariat. Min sambo sa att vi måste göra abort vi har inte råd med ett barn. Men när jag hade tänkt ett tag så tänkte jag, nej jag kan inte göra abort. Nu när chocken har lagt sig så tror jag min sambo är glad över att vi behöll barnet, han har redan börjat planera hur han ska få in skötbordet i vår lilla toalett. Det blir en stor omställning i våra liv och våran ekonomi men tillsammans klarar vi det. Ironiskt nog är det många som tycker att jag borde vara överlycklig att jag blev gravid då jag har pcos, men jag var inte riktigt redo för det ännu.

Sv: Första barnet?

vi väntar vårt första å både jag å min sambo är överlyckliga :) detta kom som en överraskning för oss båda (:

Sv: Första barnet?

Hej.

Vi väntar vårt första barn & är ett par på 21 & 25år. Vi planerade detta barn såå mkt som man kan . :) Efterlängtat & välkommet plussade vi i juni. Just nu är vi i v.16 & vi har lyssnat på hjärtljuden vilket var det mest underbara jag & sambon varit med om. Vi båda hade gråten i ögat. :)

Nu längtar vi bara till RUL som är den12 okt. :) Inte såå himla länge kvar. :)

Lycka till alla blivande mammor!

Kramar

Sv: Första barnet?

Hej allihopa :-)
Beskedet kom som en chock. Jag trodde inte jag var gravid men tog ett test efter två dagar sen mens, en lördag. Sambon hade varit ute med en gammal kompis på krogen och jag var hemma med min väninna sarah och såg en film. Vi hade ett stort bråk samma kväll som slutade i kaos, ända stora bråket vi någonsin haft men iallafall.. På morgonen dagen efter gick jag och tog testet och fick till svar Gravid 2-3. Tappade hakan och sprang in och väckte sambon som inte fattade någonting av det jag sa.
Till slut sken han upp som en sol och har gjort det sedan den dagen!

Jag som fortfarande studerar och inte har någon fast inkomst ville göra abort och krossade min sambos hjärta lite smått i och med att boka tid till abortmottagningen. Han stöttade mig ändå och följde med mig. Väl där på  VUL såg vi hur vårat lilla hjärta sparkade och slog med armar och ben. Jag viste redan då att vårat barns liv inte skulle sluta där den dagen. 
Vi åkte genast därifrån och här står vi idag! Ett vul och ett RUL senare!  
En frisk och kry bebis som sparkar som en vilde och beräknas komma 24 februari !

Det finns inget perfekt tillfälle för att få barn, det sker när det är menat.