Mer i kategorin Läsarberättelser |

Gravid och singel

Hur är det att äntligen vara gravid efter många år av misslyckade försök, och dessutom att vara singel? Här får vi läsa Lollipops berättelse om hur det kan vara att längta efter barn men inte kunna bli gravid, för att en dag få en högst oväntad nyhet. Observera att bilden i artikeln inte har något med artikelförfattaren att göra.

Gravid och singel"Jag började prata om barn redan som sjuttonåring, inte för att just då ville ha barn, men jag hade mina planer om hur jag ville ha det den dagen jag blev gravid. Jag ville ha ett stadigt förhållande, att vi skulle ha varit ihop i ungefär tre år. Fast jobb skulle jag ha och barnet skulle komma till våren. Ja, så gick mina tankar.

När jag var tjugo träffade jag en kille som var fyra år äldre än mig och vi flyttade ihop. Vi tyckte båda om varandras närhet och kelade så ofta vi bara kunde. Vi pratade om att skaffa barn, men bestämde oss för att "blir det så blir det ett litet barn". Jag längtade ju men vågade inte säga det till honom förrän efter två års förhållande och jag inte hade blivit gravid. Vi påbörjade en fertilitetsutredning och fick veta att det var inget fel på oss.

Så vi försökte två år till men utan resultat.

Jag grät ofta över min barnlöshet utan att visa det för honom. Jag ville inte att han skulle känna sig pressad. Men det hjälpte inte. Vi separerade och efter 2 år träffade jag en ny man som jag gifte mig med. Självklart försökte även vi att skaffa oss en liten, men också där utan resultat. Vi gick också på fertilitetsutredning och visst visade det sig att det inte var något som var fel på oss.

De sa till oss att vi skulle fortsätta försöka bli gravida i ett halvår innan nästa besök, vilket vi också gjorde men utan resultat. Jag grät. Ja jisses va jag grät, denna gång inför min make. Han hade ju ett barn sedan tidigare förhållande, så jag visste ju att det var mig det var fel på.

Efter en tid bestämde vi oss för att satsa på en provrörsbefruktning när han blev som förbytt bara några veckor innan det var dags. Jag blev rädd och räddade det jag kunde; mig själv. Jag flyttade, tog ut skilsmässa och försökte börja leva igen. Jag levde mest för mitt arbete.

Så efter sju månaders ensamhet var jag ute på krogen med ett par vänner och träffade en man som jag senare på kvällen hade ett intimt möte med. När jag har somnat smög han sig iväg och jag vaknade ensam i min säng. Sedan gick veckorna med en massa jobb och lite fritid.

Jag började må illa, riktigt illa. Så illa att jag ibland även kräktes. Men jag jobbade på som vanligt trots det. Men jag lyckades nog inte dölja mitt tillstånd för en dag frågade mig en arbetskamrat om jag var gravid. Jag svarade naturligtvis "nej", för inte kunde jag väl vara gravid? Nej, jag hade maginfluensa eller nåt virus i kroppen, var min förklaring.

Jag vågade inte låta mig tro att jag var gravid, men efter tre veckors illamående med massa kräkningar och ont i brösten sa min kollega till slut: nu är det du som tar ett graviditetstest. Bara för att tysta och lugna henne så åkte jag till apoteket för att köpa ett test. Jag åkte sedan hem men kände mig inte kissnödig så jag började laga mat istället.

Det gick väl tre timmar innan mitt toalettbesök. Jag tog stickan med mig in i badrummet och kissade och till min förvåning blev det genast ett kryss på den. Märkligt, tyckte jag, så hade det inte sett ut när jag hade gjort graviditetstest tidigare. Jag tittade i bladet som medföljde. Kryss betyder gravid.

Jag tittade på Internet och fick samma svar där, kryss betyder gravid. Jag ringde upp min kollega och berättade den chockartade nyheten: jag är gravid.

Men hur hade det gått till? Jag hade först inget minne av att jag hade varit med någon, men så satt jag ner och tänkte efter och mindes plötsligt det där krogbesöket och mannen jag varit med. Så klart.

Jag ringde upp min syster och berättade den glada nyheten och hon blev nog minst lika chockad som jag. Sedan blev det ett samtal till min mamma. Hon blev alldeles överlycklig att jag äntligen var gravid, och inte gjorde det nåt att jag ska vara ensam gravid och ensam om det här barnet. Jag vet ju inte ens var killen finns som gav mig den finaste gåvan på denna jord men jag kommer att vara honom evigt tacksam för att han befruktade mig. Jag som trodde att jag inte kunde få barn."

Har du också en historia eller berättelse som du vill dela med dig av? Hör av dig till oss.

Rekommenderat

Så hittar du den billigaste och bekvämaste flygresan

Så hittar du den billigaste och bekvämaste flygresan

Sommaren närmar sig alltmer och det börjar bli dags att planera resan till lite mer solsäkra destinationer. Det finns en del funderingar som man alltid har innan man bokar resa och är man gravid är de här funderingar extra aktuella då det är egentligen inte en utan två personer ... 1

Det finns 26 kommentarer till denna artikel

    Ensam

    4 Ensam

    Stort grattis :)  Din berättelse är verkligen något som går in i hjärtat..  Är själv ensamstående och gravid. 

    hej jag tycker att gravida har vackra kurvor
    fick tårar av din otroliga historia, stort grattis
    dutta

    0 dutta

    En fantastisk historia :)
    Villken fin berättelse. All lycka till dig:) Själv är jag ensamstående mamma och väntar mitt andra nu som jag också blir ensam med . och jag kan säga att du är lika lycklig för det :D det är barnen som ger oss lycka här i livet.
    fick gåshud när ja läste din rörande berättelse!! all lycka till dej å bebisen=)
    vilken underbar historia! hoppas allt går bra för dig! är också ensam om min skatt i magen...
    hej jag är ensam jag älskar en kille jag bli gravid men han är gift o har barn jag ville ha rådning rättslös
    grattis och tack för en rörande berättelse!
    sisi30

    0 sisi30

    Tårarna bara rinner. Själv så har jag varit gift med en man i 9 år och vi fick inga barn. Sökte hjälp men vi fick svar att vi var helt normala. Jag skilde mig från honom för ca 2 år sen. Träffade en annan sen. Flyttade ihop. Han ville leva med mig resten av sitt liv. 6 månader efter blev jag gravid. Då blev han konstig och vi bara bråkade. Till slut så flyttade han ut. Sa att jag skulle göra abort om jag vill fortsätta träffa honom. Jag är snart 31 år gammal och i vecka 16+1 . Jag valde barnet så klar. Vist är det svårt ibland. Man känner sig så ensam. Men är överlycklig att jag ska bli mamma :P . Detta året 2009 är det bästa som har hänt mig... Längtar så mycke efter min bebe :)))

Skriv en kommentar


För att visa att detta meddelande inte autogenererat, ange vilka bokstäver som visas

Går det inte att läsa? Klicka här för att byta.