det är jättevanligt, det är så mkt för kroppen att bearbeta och ta in så dagarna räcker inte till. Jag hade jättelivliga drömmar när jag väntade sonen, kändes väldigt verkliga

ja det är jättevanligt! Mina drömmar gjorde mig vansinnig och mer skrämd än någonsin. Detta har bara skett när jag är gravid och nu det senaste är det tyvärr jag som alltid råkar illa ut i mina drömmar vilket skrämmer mig något inför förlossningen ;) men du behöver inte oroa dig! :)

Jag drömde bara mardrömmar när jag väntade sonen.. Zombies, hajar och mördare var som mina drömmar innehöll :/

90% av alla drömmar jag haft sen jag blev gravid har varit mardrömmar :( 
prata med min barnmorska om detta och hon nämnde att en undersökning tydde på att gravida känner en inre stress och oro inför bebisen och att vi inte har kontrollen vi är vana vid att ha när de kommer till att vara gravid. så då sover vi oroligt som leder till otäcka drömmar :) 

Min förra graviditet kommer jag inte ihåg att jag hade några mardrömmar, däremot drömmar där vi fått vårt barn och hur det såg ut osv. (drömmarna hade inget med verkligheten att göra, våran tös såg finare ut i verkligheten :) 

Men denna graviditet har jag haft mardrömmar, så man blir skärrad å det är inget jag blir i första taget.. Lustigt hur hjärnan bearbetar o kroppen registrerar.. Spännande med graviditeter indeed!! 

Hej! Tänkte bara säga nånting appropå det du beskriver om att du inte kan röra dig fast du är vaken. Det är ett "tillstånd" som jag lidit av hela mitt liv som kallas för sömnparalys, händer då och då och är sjuuuukt läskigt. Ofta i samband med mardrömmar. Det som händer är att du vaknar men hjärnan hänger inte riktigt med, den hinner inte tala om för kroppen att den är vaken så den kan inte riktigt röra på sig. Man hamnar i ett stadie som kan beskrivas bäst som mellan dröm och vakenhet. Man är medveten om att man är vaken, det är därför det känns så verkligt, men man kan inte röra på sig, oftast heller inte öppna ögonen och man har ofta känslan av att det är nån eller någonting i rummet som inte ska vara där. Det släpper oftast efter bara några sekunder, men känns som en evighet och är väldigt obehagligt. Man lär sig att känna igen det när det kommer ofta, men det hjälper inte riktigt, man får oftast panik ändå. Det enda det gjort för mig är att jag har lättare för att somna om i stället för att ligga med halvpanik resten av natten. =)