Hej!
Jag känner att jag bara måste få ur mig lite känslor just nu. För att göra detta måste jag bara berätta lite bakrund.
Jag har till och från under de senaste 3 månaderna kännt otroligt starka symtom på att jag varit gravid men har fram tills för 2 veckor sedan bara fått negativt på gravtest. Då antog jag att jag bara inbillat mig tidigare och har varit väldigt tidigt gravid men då vi gjorde ett beräknings ul i veckan för att kolla hur långt gpngen jag var såg hon att jag är 15 v och 2 dgr gravid . Nu är det inte så att jag är ledsen över att jag väntar barn utan tvärt om men jag trodde som sagt att det var betydligt längre kvar + att jag druckit alkohol under 3 tillfällen för jag trott att jag inte varit gravid pågrund av de negativa testen.
Nu känns det som att jag "förlorat" en stor del av graviditeten och att jag är rädd att ngt ska vara fel på barnet.
När jag var gravid med min dotter fick jag reda på det jätte tidigt och njöt av varje vecka och nu känns det som attt jag både är chockad och överlycklig på samma gång. Svårt att beskriva hur jag känner mig. Vill bara ha lite råd eller kolla om ngn fler varit med om samma sak
Grattis till den lilla/lille.
Du ska inte va orolig för du har drukigt du viste ju inte om att du var gravid, det är ju ine så att du är någon alkis. hur gjorde dem för då drack dem och åt vad man ville och de födde friska barn.
du ska inte käånna att du missar något. det är ju snarare skönt att du fick veta det nu då slipper du oroa dig de första 12 veckorna för missfall. nu har du kommit över vecka 12 och missfall risken har ju minskat dramatiskt mycket:)
du får tid att njuta av din graviditet den är ju så lång 9 månade du kommer till och med att hinna med att bli tröt på den och bara vill ha den lille/lilla hos dig:)
lycka till. :)
Grattis!! Inte behöver du oroa dig för att du druckit. Prata med din BM om din oro hon kan nog ge dig lite lugnande svar.
Nu slapp du all oro som första trimestern för med sig. Ganska skönt att slippa den. I v 15 -16 börjar ju även magen komma så du har massor med mys framför dig:)
Tack för alla svar!
Jo jag vet ju att risken att något händer är betydligt mindre nu o det känns ju självklart bra men med min dotter följde jag utvecklingen och hur magen växte från vecka tilöl vecka och det var så otroligt skoj. Nu har jag mest bara trott att jag blivit fet och dragit in magen allt jag kunnat men nu känns det skönt att kunna "andas ut" och njuta av min rätt så stora mage.
Och nu håller jag tummarna för att det lilla livet i magen är frisk då den tittar ut =)