Kanske har du en underbart skön graviditet utan massa biverkningar. Eller så har de hänt något. Jag trodde ju i för sig att ja var gravid och då var ja i vecka sjutton, men min graviditet hade stannat upp. ynglet hade dött i vecka 9 ca. så kanske ska du ringa mvc?
Härhittade jag liteinfo om dessa veckor så kalladespökveckor:
http://www.niomanader.se/content.asp?ID=60
Bra att komma ihåg
I början av den här perioden hamnar du i något som jag kallar ”läskiga fasen”.
Antagligen har ditt illamående försvunnit helt, du mår plötsligt nästan som vanligt och tom svullnaden som du upplevde runt din mage/livmoder kan ha försvunnit spårlöst. Det är lite läskigt va?
Ska man då bli orolig? Nä, egentligen inte – men det blir man ju ändå. Eller hur?
Det är så där det ska vara. Kroppen har nu anpassat sig efter dina nya hormonnivåer som graviditeten har orsaket och under ett par veckor, tills magen och de riktiga rörelserna kommer, kommer allt att ske på insidan.
Varje sekund sker något otroligt och häpnadsväckande inne i din livmoder – du kan bara inte se det. Men vänta...för lite senare i denna period kommer du att se att det är någon som bor därinne!
Är du orolig så tycker jag att du ska prata med din bm, så kanske du får se ditt lilla barn =)
hoppas att mitt svar gav dig lite mer klarhet i vad spökveckor är, mer än att de bara finns.
Det är vanligt att alla de symptom som kommer i början av graviditeten försvinner i början av andra trimestern. Av vad jag förstått beror detta på att hormonnivåerna stabiliseras och är mer konstanta än vad de är i första trimestern när de stiger kraftigt. Sen har de flesta heller inte börjat känna fosterrörelser, magen har kanske inte kommit fram än så rent fysiskt känner man sig inte gravid.
Njut säger jag, det gör jag. Jag har precis kunnat börja äta och träna igen efter ett konstant kräkande :). Man vet aldrig om och när man börjar bli förhindrad av sammandragningar, halsbränna, foglossning och allt annat som hör tredje trimestern till.
Hej! Min första graviditet var helt magisk. Hade inga symptom, mer än att jag ibland kunde känna mig lite bakfull och var trött. Men annars ingenting. Var ganska orolig från och till under den perioden med att något skulle vara fel. Jag hade ju läst att mår man illa och spyr så betyder det att bebisen fäst som den ska och att graviditeten skulle vara säkrare. Var det var jag läste detta kommer jag inte ihåg nu och lika bra det för det stämde ju inte alls. Min pojke är hur frisk som helst och har varit så under hela graviditeten, vid födsel osv... Min andra graviditet har slagit till hårdare, men är ändå en av de lyckligt lottade som sluppit spy. Dock hade jag en blödning i vecka 14 och trodde allt var kört, men det var det inte. Så alla graviditeter är olika och det är helt normalt att inte känna något efter att hormonerna stabiliserats. Bebisen är ju faktiskt inte så stor än. Och vad jag fick lära mig med sonen som jag inte kände av förrän vecka 23, berodde på att livmodern var fäst i framkant eller hur man nu ska säga. Blev ett långt och kanske svamligt svar, men hoppas att du fick ut lite av vad du var ute efter att få veta. Lycka till med din bebis. Inte långt kvar till rul nu ju. :)
Det beror helt enkelt på att hormonexplosionen som kroppen utsätts för i början av graviditeten har stabilitserat sig. :)