är väl ingen fråga direkt, kanske bara behöver skriva av mej lite.. Enda frågan är väl var man ska vända sej för att få prata med ngn.. försökt med alla känns det som, har tre äldre systrar som alla tre fått barn, men deras enda svar när man försöker å prata me dom är väl att de är jobbigt å vara gravid... jo tack.. har mått som en prinsessa och var på jättebra humör fram till v33 ungefär. Min sambo är inte så himla förstående om man säger så, försöker tjata på att vi ska få iordning för bebisen här hemma, är inne på v 35 nu och vi har inte något här hemma, har redan varit inne på förlossningen 2 ggr pga sammandragningar å förvärkar, vilket får mej att bli lite panik med tanke på att den verkligen är påväg, men han bokar in 100 andra saker hela tiden och jag glömms liksom bort känns det som.... fick BOKA lördag med honom.... hur ofta ska man behöva BOKA en dag i veckan då man kan prata med sin sambo...?
Är så trött på allt nu känns det som, tilloch med barnet i magen känns som om de kan kvitta, sambon e knäpp, ja... är så negativ till allt just nu så ja känner bara att ja inte vill nått mer, bara gräva ner mej å inte kika upp mer. min BM säger även att de går lver precis som alla andra, hur ska något kunna gå över om man inte får prata...? phu de blev långt.. .undrar bara om nån känner som jag och hur har ni gått till väga för att få hjälp... behöver verkligen det..
Jag är bara i vecka 19, och har haft en tuff barndom och med alla jävla hormoner har gjort sig lite påmind så jag mår ju inte så jätte bra just nu..Men jag pratade med min Bm om detta så hon fixade en tid till psykolog så man kan gå och prata av sig och få lite perspektiv på grejerna...
Men ryck tag i gubben, skriv en lista: detta ska vara fixat innan detta datumet. så får vi hoppas han fattar.
Men han har väl lite svårt att fatta att han ska bli pappa när som helst och är lite nervös och bokar in massa saker för att kanske sjuta upp det oundvikliga... vem vet.
Jaja nu ska jag sluta skriva också..
Lycka till
Du kan alltid få prata med en kurator. Kan ju kännas skönt att sitta och prata med någon ansikte till ansikte. Och din kille borde ta och fatta att han snart ska ha en bebis hemma och att det behövs saker då! Och inte bara för den utan för dig också du behöver ju "bygga bo" som man säger. Jag kunde inte koppla av fören jag hade väskorna klara. Och innan det hade jag sömnproblem för att spjälsängen inte var helt fixad. Inte fören vi hade madrass och allt så kunde jag sova ordentligt. Alla kvinnor är ju så här mer eller mindre i slutet. Jag förstår att du mår dåligt om du känner att det närmar sig men att du inte är berädd. Lycka till och se till att prata med din BM och sen kan din kille följa med dit så att hon kanske kan förklara för honom som en yrkes människa hur och varför det är viktigt för dig att få saker fixade.! Det är ju inte bara du som ska få barn.
Det är helt normalt hur du känner och skälvklart skitjobbigt om man inte har någon att prata med som lyssnar och tar en på allvar. :(
Blir ledsen av att hör att din sambo inte hjälper till och försöker göra så att du mår bättre. Det verkar som att det du behöver göra är att få iordning! Gå och handla saker själv eller med vänner. Be någon du gillar följa med, skit i honom. När du får pyssla lite och förbereda så kommer du må mycket bättre.
Själv höll jag på att bli galen efter vecka 36. Jag gick över tiden 11 dagar och i slutet var jag så förbannat trött på att vara gravid att jag inte ens såg fram emot bebisen längre, jag ville bara få ur mig skiten så jag fick tillbaka min stackars kropp. Det låter hårt men så kändes det då. Jag var helt vansinnigt trött på att gå runt som en elefant, ensam hela dagarna och vänta på min skitman som jobbade alldeles för mycket. Höll på att bli sinnes... (hade heller inga vänner att umgås med då vi just hade flyttat till japan...)
Det går iallafall över precis som din BM säger. Men muntra upp dig själv lite genom att få ordning och egentligen borde du beordna din dumma kille att vara med!