Oj, jag trodde man fick planera kejsarsnitt om man ville det i dagsläget. Är ju ändå 2012 vi lever i. Tycker det är helt fel att man inte får göra det om man är i din situation. Pusha säger jag, gå till en psykolog och prata om din ångest och vidarebefodra sedan till barnmorskan så hon förstår hur allvarligt det faktiskt är. Hon träffar säkert massor av kvinnor som "bara är lite rädda" och tror kanske det är samma för dig.

Lycka till!

Det man erbjuder förlossninsrädda kvinnor är ju aurorasamtal i första hand. Många lyckas på så sätt övervinna sin rädsla, och de som inte gör det kan i vissa fall få ks. Ks innebär ju mycket större risker för både mor och barn och därflr brukar man inte vilja genomföra det om det inte finns medicinska skäl. Ffa barnet brukar inte må så bra av ks, och mamman har i regel bra mycket längre återhämtning och kan ha svårt att sköta sitt barn de första dagarna. Dessutom kostar ett ks hutlöst mycket pengar och det är en ekonomiskt omöjlighet att bevilja alla som vill ha ks utan medicinsk orsak (oavsett vilket år det är ;). Det måste ju i första hand gå till de som MÅSTE ha ks. Så ni inte tror att man nekar "bara för att". Mitt tips är att försöka insistera på ks, även i samtal med en aurorasköterska, men samtidigt försöka bearbeta din rädsla om det skulle bli en vaginal förlossning ändå. Lycka till!

Ja jag har också fattat de som att man har lite mer att säga till om idag, de är inte bara de "medicinska" kejsarsnitten. Men på min nya BM verkade de inte så. Jag blev helt ställd på mötet eftersom med min förra BM så verkade de inte fullt så omöjligt...tror hon förstod min rädsla på en gång o ordade inte mer om de. Jag har ett nytt möte inbokat med BM redan om ett par dagar endast för samtal om förlossningen så får hoppas jag kan få henne att förstå då. Annars får jag gå nån annan väg så som du säger kanske via psykolog,tack för tipset!! :) Jo jag förstår att de som verkligen behöver de av medicinska skäl självklart ska gå först men tycker även man ska lyssna på de som verkligen har en utalad rädsla. Kan inte ens gå in på vad jag har att relaterat till i min för förlossning då jag helt enkelt tycker de är för jobbigt. De river upp för mycket känslor o jobbiga tankar. Men min förlossning var i mina ögon HEMSK psykiskt. Smärtan kommer finnas där Även vid ks, men jag tror att jag har lättare för att hanterade en förlossning via ks psykiskt än en vaginalförlossning. tack för era svar. /sanna

Isf tror jag inte det är några problem för dig att få det. Extrem förlossningsrädsla är ett skäl till ks faktiskt, även enligt "vården". Stå på dig bara så kommer du få det. Det är barnmorskans jobb att försöka få dig att tänka om, och det är inte för att vara elak eller oförstående, utan bara för att en vaginal förlossning i många avseenden är bättre rent fysiskt. Sen måste hon väl också bli övertygad om att det verkligen är svår rädsla (och inte bara vanlig oro i för förlossningen)- det kan vara svårt att veta vad som pågår inom någon annan, om du förstår vad jag menar. Men du kommer inte bli nekad om du har svår förlossnigsrädsla :) Det kommer gå bra ska du se!

Jag som blev urakut snittad rekomenderar det inte iaf. Man har jätteont efteråt, kan inte röra sig normalt på flera veckor efter, det är jättesvårt att ta hand om sin bebis själv.
Dessutom läkte magmusklerna ihop jätttefult på mig, så jag ser fortfarande gravid ut.

De är ju även en större risk för bebisen och dig själv etc etc

Jag gick på aurora samtal och diskuterade och pratade om hur jag kännde och vägde för och nackdelar med båda sorters förlossning. Och till slut kom jag fram till att jag ska prova att föda vaginalt, men om jag känner att jag får riktig panik och inte klarar av det så avbryter vi och det blir snitt i stället. Så jag skulle rekomendera att gå på aurora och prata med dom. Lycka till!!

Jag vet då min moster som vägrade föda vaginalt båda sina barn och att hon fick de och jag uppfattade då de som att de inte var något större problem. Hon sa de till sin bm direkt på inskrivningen att hon vägrade föda vaginalt och om hon skulle bli lovad planerad kejsarsnitt så ville hon isf göra abort direkt. Så de borde inte vara några svårigheter speciellt för dig som fött vaginalt och verkligen inte vill göra de igen! Stå på dig så ska du se att de löser sig och lycka till! :)

Jag sitter i samma situation som dig, har dock en bm som förstår mig. Ni talade om den långa läkningen, efter min förra förlossning kunde jag inte bära min dotter på en vecka då min högra sida inte du fungerade, hamnade på operation direkt efter då jag sprack fel, gick på smärtstillande i ca 2 mån samt hade problem att gå i upp till 4 mån. Jag vet att det inte är pedagogiskt och skriva sånt här men det är svårt att förstå att någon vill ha ks om man inte fattar att i vissa fall kan återhämtningen efter en vagnar förlossning också ta väldigt lång tid samt vara mycket tuffare psykiskt

När jag prata med BM och läkare innan mitt snitt sa de att de inte kan tvinga ngn att föda vaginalt om man absolut inte vill....

Men visst gör de allt för att övertala en om att man ska göra det ändå.. 

Jag födde med akut ks för drygt ett år sedan. I januari kommer barn nr 2. Hade en hemsk upplevelse då dottern föddes och har nu gått på aurorasamtal och idag när jag träffade läkare efter ett TUL så sa hon att om jag inte ändrat mig om att jag inte vill föda vaginalt så bokar vi in en tid för ks nästa gång vi ses i december.