Alla
BabyBesvärBli gravidFörlossningenGravidÖvrigt
Ställ en fråga
Bli gravid Rapportera Prenumerera Rekommendera
anniekvinnan

anniekvinnan

4301 visningar

Är det någon mer än jag som känner räddsla och ångest?

Hej!

Jag och min kille bestämde oss för att försöka bli med barn för 2 månader sen. Jag har inte ätit P-Piller på ett år. Vi har båda känslan av att det är dags att försöka nu, jag är 34 år och tiden rinner iväg. Jag har aldrig haft någon stark barnlängtan, men det har heller aldrig varit så att jag inte vill ha barn. Jag har helt enkelt inte tänkt så mycket på det, men nu känns det rätt.

Den här veckan har nog vart den konstigaste i mitt liv. I söndags trodde jag att jag höll på att bli sjuk, mådde illa, var trött och yr. Vaknade i måndags av att mina bröst var dubbelt (och jag överdriver inte) så stora och hade mensvärk. Trodde att det kanske var någon form av pms, om än dock lite tidig, ska ha mens på måndag. Sen i igår slog det mig: tänk om jag är gravid. Så som jag mår nu har jag aldrig mått, jag mår konstigt.

Nu pendlar jag mellan hopp och ångest. Vissa stunder är jag uppspelt och hoppas, sen kan jag slå över till att känna mig livrädd och förvirrad. Jag trodde inte att det skulle gå så fort (om det nu är så att jag är gravid) och jag känner att jag får dåligt samvete av att jag ibland känner att jag inte alls vill vara med om det här.

Huruvida jag är gravid eller inte är ju bara att vänta och se men jag undrar om det är någon mer som blivit fullständigt chockad när en graviditetstanke plötsligt känns mer realistig?

 

 

876 Svar (äldsta svaret först)

  • 1

    Misty

    0 Misty

    Jag är 31 år och väntar mitt första barn, är nu i v23. Både jag och min sambo är väldigt glada över detta men samtidigt så smyger sig oron och ångesten över mig ibland. Vill jag verkligen det här ? Blir jag en bra mamma ? mm mm. Jag mår väldigt bra och känner inte alls att jag är gravid (föutom att magen växer och vågen ökar) och därför kan jag komma på mig själv ibland att jag nästan "glömt bort" att jag är gravid och då känns det lite läskigt.

    Det är faktiskt bara 1½ år sedan jag insåg att jag vill ha barn, innan dess var det lite som att det kunde kvitta. Det som fick upp ögonen på mig var att jag blev gravid men inte visste om det och det hela slutade i en akut operation då jag hade ett utomkveds som brast och jag förlorade massa blod. Det tog ca 8 månader efter den smällen innan vi försökte "på riktigt" och då tog det sig på första försöket. Vi blev överlyckliga men även detta slutade med tråkigheter, missfall i v.11. Så nu är det tredje gången gillt...hoppas att Mini mår bra där inne i magen.

    Jag tror det är normalt att känna oro över många olika saker när man är gravid, det händer ju så otroligt mycket i kroppen som man inte kan styra över. Så om du nu är gravid, försök att njuta över det som händer i din kropp. Vad som händer i framtiden kan vi inte förutse...bara försöka påverka det vi har omkring oss nu.

    Kram Anna

    Rapportera Rekommendera

  • 2

    anniekvinnan

    anniekvinnan

    Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Jag hoppas verkligen att allt går bra för dig den här gången!

    Kram Annie

    Rapportera Rekommendera

  • 3

    twilightomens

    0 twilightomens

    Jag känner igen mig väldigt väl. Visst, jag blev gravid och jag hade inte tänkt att bli det just då. I början så hade jag fina tankar om det ibland, medan jag ibland var livrädd, orolig för allt, lätt ledsen...Och en lång stund visste jag inte vad jag ville. Det tog mig ungefär 3-4 veckor att vänja sig vid tanken och må enbart bra ^^. Jag tror att det är vanligt att vara förvirrad; må bra ena stunden och vara jätteglad medan ena stunden tvärtom. Jag tror att vare sig man bestämmer sig innan eller inet är bestämt att bli gravid så tror jag att alla känner en chock i början, eller många. Man kan liksom inte veta hur det känns när man inte varit gravid tidigare. I början var jag allt annat än lugn, och inte så konstigt att känna sig livrädd och förvirrad ibland när det är en sån stor sak det handlar om. Man ikläds ju helt plötsligt en annan roll och man vänjer sig mera ju längre det går i graviditeten. Jag är i vecka 16 nu, fyller 19 i år. I början var jag livrädd ena stunden och andra sidan så visste jag att jag inte skulle klara av en abort + att tanken på en bebis var underbart. Man känner sig lätt konstig på alla sätt men har liksom vänjt mig vid rollen nu och tänkt färdigt. All tanke på detta gör mig enbart glad nu och jag tror att det bara är en slags chock du känner, det är så mkt som händer i kroppen och huvudet under graviditeten så som jag kan säga så här långt :) Önskar dig all lycka!

    Rapportera Rekommendera
Skriv ett svar