Var ska jag mig vända, när jag nu står ensam kvar?
Du var den som tröstade när livet jobbigt var.
Nu är det jag som får sitta vid din bädd,
krama din hand och tillsammans med dig vara rädd.
Tack, min vän, för livet med dig.
Hade aldrig velat vara en minut utan dig.
Du har givit mig så mycket som lever vidare med mig.
Jag älskar dig mamma och kommer aldrig glömma dig.
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar