Har i ca en veckas tid känt rörelser lite mindre men ändå känt lite,funderade på om jag kanske har moderkakan i framvägg.
Iallafall idag så låg jag och myste på min sambo och hade min mage mot hans lår och oj vad mycket rörelser vi kände,han kände endast dem starka men känns ju ändå så himla skönt att vi fick känna bebisen så mycket tillsammans.
Om ca 1 vecka och 2 dagar har vi RUL och hoppas på att veta kön då också. Min sambo är helt säker på att det är en flicka. Men jag har fortfarande inga starka "mammakänslor" om vad barnet har för kön. Märkligt.
Iallafall så mår jag mestadels bra men har ett riktigt problem med mitt humör,extremt lättirreterad o känslig. Har så svårt att inte ryta till på min 3 åring när han gör sånt han inte får göra då jag har fått så himla kort stubin.
Det tar ju så mycket på krafterna också att hela tiden gå upp o ner i humöret också.
Ja visst e det mysigt med rörelser :) min man har dock inte känt nått ennu tyvärr!! Känner igen det där med mammakänslan inför kön, fast mitt har ju diffat hit och dit så mycket att ett tag trodde jag nästan att det var en av varje ;)
De där med humör e åsså bekant,, fast mitt e mot mannen och inte mot sonen...vet inte vad dom e bäst hahaha
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar