tröttheten slår till!

normalt sett är jag en extremt morgonpigg människa, så morgonpigg så folk tycker det är onaturligt. Jag är den alla stör sig på, för att jag alltid är klarvaken och pigg från sekunden jag öppnar ögonen,  i princip. Eller jag VAR.

Är nu i vecka 6 (5+3) och tröttheten har slått till på ritkigt! Är sååååå himla trött nästan hela tiden, inte bara sömnig, utan trött i kroppen också.Hela kroppen säger ifrån så fort jag ska göra någonting. Och en sak kan jag säga, det är INTE lätt att bara ta sig en tupplur med en snart 1.5 åring hemma, O nej!

Nu är jag så trött, så jag kan ligga på soffan och somna när som helst, även om Lille busen här hemma är rätt så högljudd och springer omkring och roar sig, japp, inga problem, jag kan sova igenom det, MEN! 
Nu har min käre son utvecklat en högst genomtänkt, irriterande och i allra högsta grad sadistisk taktik som kallas "mamma ska ABSOLUT inte få sova"

Den går i korta drag ut på att, när hans er att jag sover i soffan, så smyger han fram till mig, tills han är alldeles intill mitt öra, sen börjar han skrika, rätt i örat. Inte ens en gravid och trött småbarnsmamma kan sova sig igenom det! Och som om det inte skulle vara nog, så tar han tag i min hand, och börjar dra  och gnälla. Detta slutar han inte med förrän han har lyckats släpa sin stackars halvsovandes mamma (alltså jag) in i köket,. Varför just köket har jag ingen aning om....

Ja jisses, de små liven! <3 Det var mycket lättare att vara gravid med första barnet! Tänk att jag kunde sova och vila när jag ville! Dessutom mådde jag inte så illa, och fick inte foglossning förrän sista trimestern. Nu känner jag redan av det, (ve och fasa), mår illa av och till, och känner mig allmönt risig. Tur att slutprodukten är såååå värd det! :)